Urdangarín varken första eller sista härvan

BLOGG: SPANIEN IDAG I helgen var det stor uppståndelse när kungens svärson Iñaki de Urdangarín förhördes, anklagad för korruption. Fallet har dominerat spanska medier i nära tre månaders tid och varit föremål för stor debatt. Motståndare till monarkin ser ett gyllene tillfälle att slå mot kungahuset och vänsterledaren Cayo Lara har bland annat förkunnat att ”Urdangarín har gjort mer för republiken på kort tid än många av oss på åtskilliga år”.

Skuldfrågan återstår fortfarande att fastställa. Ingen ifrågasätter det faktum att myndigheter som regionalstyret på Balearerna och Valencia, under PP-kontroll, betalat flera miljoner euro till Urdangaríns bolag och stiftelser samt att en stor del av dessa medel sedan hamnat i skatteparadis. Meningarna går i sär om vem som organiserat härvan och vem som begått den största synden, Urdangarín för att han skott sig under hedervärda betingelser eller de folkvalda politikerna, som betalade hutlösa arvoden med allmänna medel.

De som ser Urdangarínmålet som en personlig skandal är dock ganska kortsynta. När korruptionsskandalen Malaya exploderade i Marbella i mars 2006 målades den länge upp som en unik företeelse, kopplad till Jesús Gil. Senare har dock kommunskandalerna avlöst varandra och först anklagades socialisterna för att vara de stora bedragarna. Sedan visade sig även folkvalda från Partido Popular, CiU, Unió Mallorquina, Partido Andalucista med flera vara lika goda kålsupare.

Det är dags att sluta se varje enskild korruptionsskandal som en isolerad händelse. Det som Urdangarínfallet speglar med tydlighet är att det tills för bara några dagar sedan funnits mycket liten respekt för allmänna medel. Politikerna har ansett att väljarstödet ger dem legitimitet att kringgå lagarna. Det har gällt inte minst personer som både Jesús Gil och Francisco Camps, som trots övertygande misstankar omvalts gång efter gång med bred majoritet.

Denna mentalitet är nästan bortblåst idag. Men tro mig när jag säger att det kommer att vädras många fler lik i garderoberna innan detta svarta kapitel definitivt är över.

Mats Björkman Sydkusten