Spanska truppen för namnkunnig

BLOGG: SPANIEN IDAG Den spanska landslagstruppen till EM offentliggjordes i helgen och bland de 23 utvalda finns 17 regerande världsmästare. Spanien är av naturliga skäl en av storfavoriterna att ta en ny titel, som skulle vara historiskt tredje raka, men det är inte helt självklart att de kommer att försvara EM-titeln.

Landslagstränaren Vicente del Bosque och hans företrädare Luís Aragonés har båda gjort ett fantastiskt jobb. Aragonés hade vett att skapa ett fräscht lag och rensa ut gamla negativt laddade ikoner som exempelvis Raúl. Del Bosque förvaltade arvet utmärkt och knep VM-titeln två år efter EM-guldet, men frågan är om han inte borde ha tagit lärdom av Aragonés inför detta EM.

Enligt min uppfattning är den spanska truppen lite FÖR lik den som reste till Sydafrika. På pappret är alla fantastiska spelare, men allt för många upplever en djup formsvacka, för att inte säga befinner sig i en klar utförsbacke. Att välja dessa är riskfritt (tills de misslyckas), men kanske borde Del Bosque ha varit lite modigare och vågat ställa ett par ikoner åt sidan, till förmån för nya förmågor med en stigande formkurva.

Fernando Torres gjorde det avgörande målet i EM-finalen mot Tyskland för fyra år sedan. Sedan dess har han inte gjort någonting i landslaget och knappt heller i sin nuvarande klubb Chelsea. Hans uttagning till VM-truppen och de många minuter han fick spela i Sydafrika var ett tydligt misstag, trots VM-segern. Torres plats borde nu ha upptagits av Valencias Soldado, eller eventuellt Atlético Madrids Adrián.

Cesc är en lysande spelare, men efter den glänsande inledningen i Barcelona i höstas har det varit kolsvart de senaste månaderna. Med ett så namnkunnigt mittfält som Spanien redan har borde Cesc ha stannat hemma till förmån för eventuellt ytterligare en forward. Spaniens akilleshäl kommer utan tvekan att ligga i anfallet, där Villa är borta och är, Del Bosque själv medgivit, oersättlig. Hur långt hade Spanien kommit i VM utan Villas mål..?

Försvaret är inte heller helt enkelt, med Puyols frånvaro. Piqué är en annan spelare som varit lysande, men som denna säsong visat sig farligt trög i mittfältet. Jag kommer i alla fall sitta på nålar varje gång han ska punktmarkera någon vass anfallare i motståndarlaget.

Med detta sagt vill jag poängtera att Spanien reser till Polen med ett härligt utgångsläge. De har visserligen ett favoritskap på sig, men ingen egentlig press. Med två titlar i ryggen är all fatalism bortblåst och alla framgångar som kan uppnås i EM blir bara grädde på moset.

¡A por éllos!

Mats Björkman Sydkusten