Dr. Sánchez och Mr. Svensson

BLOGG: SPANIEN IDAG Som svensk född och uppväxt i Spanien besitter jag egenskaper från båda kulturerna och ibland kan man känna sig lite som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Jag får ofta frågan om jag känner mig mer svensk eller spansk och svaret är helt klart svensk, även om jag i flera bemärkelser befinner mig ljusår från svensk mentalitet.

En av de främsta skillnaderna mellan svenskar och spanjorer är förhållandet till regler. Det är därför också här som några av de största splittringarna inom mig själv uppstår. Medan spanjorerna har en mycket flexibel inställning till förordningar under devisen "lev och låt lev" är svenskarna raka motsatsen. "Regler är till för att följas", med andra ord.

Jag kan finna den svenska attityden vara lite väl strikt och stundtals nitisk. Samtidigt kan jag inte förneka att jag själv inhyser en liten polis som ideligen noterar överträdelser som begås i min omgivning och som får polisen att slå knut på sig själv i ren irritation. Ett klassikt exempel är alla dessa som parkerar olagligt vid gul heldragen linje utanför ingången till många Mercadonabutiker, samtidigt som den intilliggande parkeringen för ändamålet stor halvtom. Jag har med åren dock övertygat polisen i mig om att det är en en så pass ringa förseelse att den inte motiverar irritation.

Nu måste jag dock ta en diskussion med ordningspolisen närmast dagligen på grund av en situation vid porten till min egen bostad. En granne har nämligen funnit att trottoaren intill vår port är den perfekta parkeringsplatsen för hans moped. Där har den både lä för regn och det finns ett fönstergaller där han kan surra fast mopeden nattetid.

Problemet är bara att mopeden står i vägen, speciellt om man ska ut och rasta hunden en regnig dag och att det ser hemskt ut. Svensken i mig säger dessutom att om en börjar följer andra efter.

Hittills har den loje spanjoren i mig lyckats tygla polisen och hindra honom från att vidtaga närmare åtgärder. Risken vore annars stor att grannen i ädel svensk stil skulle skulle få en anonym lapp under dörren där jag påpekar att trottoaren inte utgör någon mopedparkering (gärna med en bifogad kopia av normerna i bostadsområdet).

Spanjoren i mig vidhåller att det är en skitsak som inte är värd att sätta grannsämjan på prov. Dessutom är det bara fem lägenheter i vårt porthus så en anonym lapp skulle lätt kunna spåras i detta fall.

Kalla mig diplomatisk eller kalla mig feg. Kalla mig schizofren om du vill.

Mats Björkman Sydkusten