Musikkontroversen del 2: Osaklighetens välde

BLOGG: SPANIEN IDAG Igår kommenterade jag kontroversen kring musiknormerna i feriaplatsen i Fuengirola, med intrycket av att det blivit storm i ett vattenglas. Häpen bevittnade jag dock hur de flesta ledande medier i Spanien hängde på debatten, som övergick i en höna av en fjäder.

Kontroversen är ett tydligt och sorgligt bevis på att sanningen idag i medierna och inte minst på de sociala nätverken, är något sekundärt. Viktigast är kontroversen i sig och gärna att man får tillfälle att hacka på någon som man sedan tidigare inte sympatiserar med.

Kritiken mot kommunledningen i Fuengirola baserar sig på antagandet att den förbjudit all annan typ av musik än flamenco under ferian, med hot om dryga böter. I spansk radio har jargongen låtit typ "borgmästaren i Fuengirola har förbjudit all annan musik", och den ansedda tidningen El País avrundade en stor artikel med att poängtera att Esperanza Oña i sin senaste valkampanjsvideo hade latinsk, det vill säga icke andalusisk, musik. Detta skulle alltså antyda dubbelmoral.

Debatten om den begränsade kulturfriheten hade naturligtvis varit intressant, OM den hade grundat sig på sanningsenliga uppgifter. Nu är det dock så att musikföreskrifterna endast gäller i Feriaområdet, har gällt de fem senaste åren och var ett önskemål från de egna ägarna av casetor. Kommunledningen i Fuengirola tvingades i tisdags gå ut med ett förtydligande i detta hänseende, där den dessutom tillade att det på inget sätt "jagas" sådana som spelar annan typ av musik.

Liknande normer har införts i många städer och byar där det hålls feria, Främst handlar det då om att ha en enhetlig musikslinga, för att man ska slippa den förskräckliga blandningen av olika låtar från angränsande barer och casetor. Men inte har jag hört någon kritik där från personer som tycker att det inskränker på kulturfriheten.

Dessutom anser jag att det just i det här fallet är extra knasigt att försöka anklaga kommunledningen i Fuengirola för att diskriminera icke spansk musik. Jag tänker då på att staden varje vår har den i särklass största folkbygdsmässan på kusten, med musik och annan kultur från ett 30-tal länder och spanska regioner. Var sak har sin tid och den som vill festa till annat än flamenco kan göra det var som helst, utom just i feriaplatsen.

Mats Björkman Sydkusten