Juridisk immunitet

BLOGG: SPANIEN IDAG (Ledare i Sydkustens marsnummer.) Spansk politik har ofta bedrivits delvis i domstolarna. Bristen på insyn och misstänkta korruptionsskandaler har tvingat oppositionen, oavsett partifärg och område, att ofta vända sig till rättsväsendet för att söka upprättelse. Eller för att bedriva politiska påtryckningar på juridisk nivå.

Aldrig har dock olika domstolar och rättsprocesser påverkat politiken i sådan utsträckning som i dagsläget. Det har varit särskilt märkbart de senaste veckorna, när ett flertal uppmärksammade domar fallit. Många berör den sittande PP-regeringen, både under den nuvarande Rajoy-perioden och den tidigare under José María Aznar.

Det går knapp en dag utan att något nytt sker i domstolarna. Det behöver inte vara ett domslut, utan någon detalj från en förundersökning som läcker ut till massmedia. Partido Popular har de senaste åren fått slå knut på sig själv för att skylla ifrån sig och försöka övertyga allmänheten om att den högsta styrelsen inte kände till något. Gång på gång skyller PP-ledningen på ”enskilda ruttna äpplen”, men korgen är vid det här laget ganska stor.

Efter åratal av makroutredningar har vi börjat se rättegångar och fällande domar. Nu handlar debatten mycket om huruvida domarna är rättvisa eller inte. I skrivande stund har det just blivit känt att samtliga i Bankias tidigare styrelse dömts för de svarta kreditkorten. De frias dock från egenmäktigt förfarande och en majoritet kommer därför inte sätta sin fot i fängelset.

Samma dag blev det känt att prinsessan Cristinas make Iñaki Urdangarín tillåts bo kvar i Schweiz, trots att han dömts till mer än sex års fängelse i målet Nóos. Det har lett till heta reaktioner och nu står rättsväsendets förtroende på spel.

Det som inte gynnar allmänhetens förtroende för den spanska rättvisan är de otaliga tecknen på bristande oberoende. Många reagerade när statsåklagaren agerade försvarsadvokat åt prinsessan Cristina (som för övrigt friats) och nu har vi även sett hur flera för Partido Popular obekväma domare och åklagare bytts ut.

I orkanens öga finns justitieministern Rafael Catalá. Han har utmärkt sig för offentliga uttalanden som tydligt går över gränsen för sina kompetenser. Den kanske största skandalen är hur Catalá hållit ett möte med den korruptionsmisstänkta regionalpresidenten i Murcia José Antonio Sánchez (PP) och den senare i en radiointervju kort därefter visade sig känna till sådant som en utredd inte borde veta om och som han endast kan ha fått reda på genom ministern.

Allt detta retar många, men verkar diskonterat hos PP:s egna anhängare. Det konservativa partiet åkte på en stor smäll i riksvalet 20 december 2015, men har sedan dess och trots nya avslöjanden återhämtat sig stadigt. Det tyder på att oavsett hur många nya skandaler PP dras in i har de sin nuvarande väljargrupp garanterad.

Mats Björkman Sydkusten