Sista häxbränningen i Spanien föremål för granskning

PREMIUM Minnesplatser och årliga ceremonier ihågkommer den sista häxbränningen i Spanien, som skedde 1610 i Logroño (La Rioja). Historieforskare försöker nu klargöra omständigheterna och framför allt den exakta platsen där den hölls.

Sammanlagt elva personer brändes levande, en så kallad Auto de Fe, av den spanska inkvisitionen vid den sista stora häxprocessen i Spanien. Med tiden har den exakta platsen för avrättningarna fallit i glömska. Nu strävar forskare efter att fastställa var denna ceremoni ägde rum, skriver elDiario.es.

Spaniens sista Auto de Fe, som genomfördes mellan den 6 och 8 november 1610, är känd för att ha avrättat flera kvinnor och män anklagade för häxeri i den så kallade Zugarramurdi-processen. Enligt krönikören och arkivansvariga Isabel Murillo har denna häxprocess trots sin berömmelse gått relativt obemärkt förbi i stadens officiella dokumentation. Få referenser finns bevarade i Logroños arkiv, eftersom inkvisitionens dokumentation från slutet av dess verksamhet är fragmenterad. En annan bidragande faktor är att nutida forskare ofta försöker tolka historiska dokument ur ett modernt perspektiv, vilket försvårar förståelsen av tidsandan.

Vid den tidpunkten hade inkvisitionstribunalen i Logroño jurisdiktion över stora delar av norra Spanien, inklusive La Rioja, Navarra och Baskien, och var belägen vid dagens parkeringsplats vid Cubo del Revellín. Årligen hålls ceremonier för att ihågkomma de elva personer som avrättades här. Bosque de la Memoria, ett minnesmärke bestående av elva planterade almar i Ebro-parken, skapades 2010 i samband med 400-årsminnet av processen och den årliga ceremonin för de dömda har sedan dess hållits här.

Under rättegången dömdes totalt 31 personer. Många skonades genom att de erkände häxeri. Sex kvinnor och fem män nekade dock till anklagelserna och dömdes till döden genom bränning, medan andra avrättades symboliskt eftersom de redan hade dött i fångenskap. Ett av de mest uppmärksammade fallen var María Zozaya, en kvinna som trots sitt erkännande och medgivande om sina påstådda brott ändå brändes levande. Inkvisitörerna ansåg att hennes inverkan på ungdomar och barn var så allvarlig att hennes avrättning var nödvändig för att avskräcka andra från häxeri.

Själva avrättningsplatsen har blivit föremål för spekulation och olika teorier. En gör gällande att avrättningarna ägde rum vid Plaza del Mercado, nära Concatedral de Santa María de la Redonda, medan andra pekar ut en plats vid Calle Portales, där stadens rådhus en gång låg. Vissa hävdar att avrättningarna utfördes utanför stadens murar och att processionen, som förde de dömda till avrättningen, kantades av publikens hån och glåpord. Namnet Los Quemados (De brända) finns på en plats på andra sidan floden Ebro, vilket antyder att att avrättningarna skulle ha skett där.

Den danske historikern Gustav Henningsen, som dokumenterat Logroños inkvisition i sin forskning, beskriver att processen lockade besökare från när och fjärran, även om det exakta antalet ifrågasätts av dagens historiker. Det uppges att tiotusentals människor reste till Logroño för att bevittna de fruktansvärda avrättningarna, men enligt Murillo finns ingen plats i staden som kan ha rymt så många åskådare.

Inkvisitionen lades formellt ner 1834. Logroño har dock genom Bosque de la Memoria och den årliga gestaltningen av Zugarramurdi-häxornas rättegång fortsatt att hedra minnet av dem som avrättades. De lokala myndigheterna vill påminna om de svårigheter och förföljelser som drabbade många under inkvisitionen och lyfta fram behovet av att lära av historien.

Mats Björkman Sydkusten