Från soptipp till förvaring

PREMIUM CARIN OSVALDSSON Att äga ett förråd är både en lycka och en stor fara. Lyckan är att kunna stuva undan allt sådant man inte vet var man ska göra av. Slänga eller spara? Inget beslut behövs, bara trycka in det i förrådet! Faran ligger i just det - ingen naturlig rensning sker och skräp läggs på hög. Tills förrådet plötsligt är mer av en soptipp än praktisk förvaring.

I vår förra bostad fanns inget förråd, däremot var bostaden i sig större än den vi flyttade till förra året. Trots att jag gjorde mig av med en massa grejer inför och under flytten, fylldes det nya förrådet till bredden ganska snabbt av allt det som inte fick plats i lägenheten. Problemet var att flyttkillarna jag anlitat var väldigt stressade i slutet av dagen och bara langade in allt utan urskiljning och sedan fick jag ett litet helvete med att omorganisera alltihop. Till saken hör att förrådet är rektangulärt, dörren sitter på långsidan längst till höger och öppnas såklart enligt spansk standard, inåt.

Förrådet ser ut som en cementbunker och innehöll till slut en ugn, en tvättmaskin, sex rejäla trästolar i massivt trä, en stor uppblåst gummibåt, två cyklar, en grill, två stora TV-apparater, en mängd flyttlådor med framför allt cd- och dvd-skivor, böcker och överblivna köksprylar, lösa påsar med galgar och saker som egentligen skulle till återvinningen, ett vinställ, en skinkhållare och ja ni förstår ju, det var totalt kaos. Allt låg ovanpå vartannat, från vägg till vägg, från golv till tak. Det var helt omöjligt att finna något där inne.

När jag fick ett presentkort på IKEA i födelsedagspresent av goda vänner, väcktes organisationslusten. Jag beställde hyllan Hejne och kände lika delar fasa och längtan över att sätta igång med ”Uppdrag Förrådsstädning”. Jag var rädd att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag behövde först tömma förrådet för att kunna montera hyllsystemet och sedan flytta in alltihop igen. Garageplatsen precis utanför är min, men jag var tvungen att bli klar på en och samma dag för att inte riskera att förarga grannarna. Och att montera ett tre meter långt hyllsystem från IKEA kan man aldrig vara helt säker på hur det ska sluta….

Men det gick bra! Att tömma förrådet tog inte mer än en halvtimme och när jag sedan satte igång att montera hyllsystemet blev jag mycket positivt överraskad över att det var så enkelt. Jag hade sett framför mig att ”Uppdrag Förrådsstädning” skulle ta hela lördagen, men blev allt mer optimistisk. Innan man är helt klar med att skruva ihop en IKEA-möbel ska man dock inte tänka något alls. För det kommer alltid en kris som man inte förutsåg från början.

Jag har en defekt som gör att jag inte kan ta till mig instruktionsmanualer i allmänhet och i synnerhet inte de från IKEA. Det är något med att det i enkelheten lurar fällor som gör att jag alltid, varenda gång sedan tidernas begynnelse, måste montera IKEA-möbler minst två gånger; skruva ihop, inse att något var fel, skruva isär och skruva ihop igen. Ändå luras jag alltid att tänka att jag nog har övervunnit denna defekt och plötsligt är kapabel att göra rätt från början.

Men så var det såklart inte. Jag fick skruva ihop, skruva isär och börja om igen, även denna gång. Men så småningom hade jag fått ihop hela hyllan, vid det laget trängdes vi båda inne i förrådet och då skulle de stabilitetshöjande metallkryssen skruvas fast med små skruvar på baksidan. Jag har aldrig tidigare böjt mina armar i så konstiga vinklar och samtidigt behövt ta i med all min kraft, det kändes som att det gick emot fysikens lagar. Men efter många svordomar och lika många svettdroppar, stod hyllan klar och där och då var mitt förråd, aka cementbunkern, det vackraste jag sett på år och dag.

Det var inte helt lätt att stuva in alla grejerna igen. Det blev en del över som jag släpade iväg till sopstationen på söndagkvällen då vi får lov att lämna grovsopor efter klockan 20 på kvällen. Två garderobsdörrar, en sänggavel, resterna av ovandelen av en våningssäng, en gammal ful hylla. Och en av cyklarna gick helt enkelt inte in. Men den ska snart få en egen krok på väggen. Jag måste bara låna en laddningsbar borrmaskin först. Jag insåg nämligen att det inte finns något eluttag i förrådet…

Förråd är farliga på många sätt. Bara en vecka efter att jag kämpat med mitt, läste jag i tidningen om en 41-årig man i Fuengirola som blev ihjälklämd när han försökte organisera i sitt förråd. Så oerhört tragiskt. Nu riskerar jag själv inte längre livet i mitt förråd i alla fall. Rensningen är i ärlighetens namn bara påbörjad, men nu kan man gå in, se vad som finns, ta ut en låda och gå igenom den, utan att behöva klättra över berg som rasar lite i taget.

Inom en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag komma så långt att förrådet inte innehåller något skräp alls, utan välorganiserade lådor med säsongsbetonade prylar och gamla minnen jag vill spara för egen del och framtida barnbarn. Mitt organiserade förråd har förändrat min personlighet. Jag är plötsligt en personlighet som har städat även på platser som inte syns. Det ni, är Feng Shui!

Carin Osvaldsson