Mitt liv som reklamexpert 3

PREMIUM BENGT SÄNDH (Fortsättning från förra veckan.) Så var jag då snusfabrikör och då gällde det att göra reklam igen. Jag hade redan skickat en provprilla till ett femtiotal redaktioner. Nu måste jag erkänna att det faktum att jag var känd som trubadur gjorde media mer intresserade. Redan första veckan gjordes reportage i fyra tv-program. Rapport, Aktuellt, Gomorron Sverige och det fjärde har jag glömt. Därpå kom dagstidningar och veckopress på besök. Det var reklam för flera miljoner.

Några fakta: Före år 1915 fanns i Sverige över 100 snusfabriker när staten köpte upp dem alla, införde monopol och startade Tobaksmonopolet. 1967 upphörde monopolet och Tobaksbolaget bildades, som senare bytte namn till Swedish Match. Ingen enda verkade känna till detta förrän jag startade mitt företag ”Bengt Sändhs Snusfabrique AB”

Redan första veckan dök det upp en redaktör och fotograf från Aftonbladet och intervjuade mig i köket över en kopp kaffe. Jag fick frågan:
– Så du tycker inte om Swedish Match snus?
– Jo, jag beundrar dem. De har varit ensamma om marknaden sedan 1915 och detta till trots har dom hela tiden haft ett stort antal snussorter av högsta kvalité. Jag öste beröm över min konkurrent och detta medförde att vi hade de hjärtligaste relationer.

Jag annonserade i en lång rad tidningar fram till år 1994 då det blev totalförbud för tobaksreklam. Man fick inte nämna ordet ”snus” i en annons. Då gjorde jag så att jag satte in annons inramad i en annan annons. I denna andra annons ställde jag frågan: Borde man inte annonsera så här? Den kom in för nu klassades det hela som ett debattinlägg. Nåja, jag löste det hela med en rad annonser som du ser i bilden ovan där inte ordet ”snus” förekommer.

När jag inte fick annonsera så bestämde jag mig för att se till att det skrevs om mig och mitt snus på redaktionell plats. Alltså i nyhetsartiklar. Nu fanns det på alla apotek ett rökavvänjningsmedel med namnet Nicorette i form av nikotinplåster och tuggummi. Dessa innehåller lika mycket nikotin som snus. Jag skrev ett brev till Socialstyrelsen där jag krävde att få ta del av den dokumentation som säger att det inte finns något samband mellan Nicorette och cancer. Naturligtvis skickade jag kopior till ett femtiotal redaktioner, vilket resulterade i en massa artiklar och notiser.

Socialstyrelsen svarade inte varför jag anmälde dem till JO, för enligt förvaltningslagen måste de besvara inkommande brev. Nu stod att läsa om denna min anmälan i pressen och min försäljning ökade igen. Så svarade Socialstyrelsen helt menlöst ”Nicorette är testad enligt de regler som gäller för medicin”. Nytt pressmeddelande och nya notiser i bladen.

Enligt statistiken är snus ett effektivare medel mot rökning. Femtio procent av alla snusare vid denna tid hade tidigare varit rökare. Då ringde jag mina vänner på Swedish Match och föreslog att vi skulle kräva att få snus klassat som läkemedel på samma villkor som Nicorette. De gapskrattade och tyckte mitt förslag var genialt men en stund senare ringde man mig och sa:
– Nej för fan, det går inte!
– Varför inte? undrade jag.
– Blir snus klassat som läkemedel får det endast säljas på apotek.

Socialstyrelsen hade beslutat att varenda snusdosa skulle märkas med etiketten ”Orsakar cancer”. Detta trots att en lång rad forskningsrapporter från Sverige, USA och Kanada slutade: Vi kan inte se något samband mellan snus och cancer.

Då skrev jag ett brev till Ärkebiskop Gunnar Weman med följande lydelse:

”När jag gick i Söndagsskolan fick jag lära mig att den som ljuger kommer inte till himlen. Nu tvingar Socialstyrelsen mig att ljuga på varenda snusdosa genom att skriva att snus orsakar cancer trots att så inte är fallet. Har jag därmed förverkat min plats i himlen och var hamnar de som tvingar andra att ljuga?”

Jag föreslog även ärkebiskopen att skriva till Socialstyrelsen och anmoda dem att hålla sig till sanningen.

Naturligtvis skickade jag kopior av detta brev till mina femtio redaktioner vilket resulterade i artiklar och feta rubriker.

”Bengt Sändh skriver till ärkebiskopen”

Redan efter en vecka fick jag svar från högsta chefen över Svenska kyrkan som löd: Att avgöra vem som kommer till himlen är vare sig min eller någon annan människas uppgift”. I snusfrågan kunde han inte uttala sig. Naturligtvis fick hela pressen kopior av ärkebiskopens brev och det skrevs spaltkilometer.

Snusförsäljningen i Sverige ökade markant efter mina utspel så både jag och Swedish Match fick öka tillverkningen.

Fortsättning följer näst vecka.

Bengt Sändh