Mitt liv som reklamexpert 4

PREMIUM BENGT SÄNDH (Fortsättning från föregående veckor) Nu var det full fart i snusfabriken. Jag hade en ny fru vid namn Barbro som tidigare varit inköpschef på ett stort amerikansk företag i Göteborg. En suverän administratör. Bokföring och allt annat pappersjobb, som jag tycker är trist, flöt helt utan min hjälp. Hon visade mig stapel- och kurvdiagram och hon hade full koll på såväl inköp som försäljning. Själv kunde jag ägna mig åt tillverkning, marknadsföring och lansering av nya varor. Vi gjorde tolv 30-kilos tunnor med snus i veckan.

När vi ändå skickade paket så kunde vi lägga i andra varor som exempelvis mina böcker och fonogram. Så skaffade vi fram sådana varor som vi ansåg var grabbiga, som exklusiva kortlekar från Taiwan. Därifrån tog vi även snapsglas, så när ett liknande glas kostade 72 kronor i svenska butiker kunde vi sälja en kartong med fyra glas för 70 kronor. På kartongen stod tryckt: Bengt Sändh:s Snapsglas.

Så slöt jag ett avtal med Ahlgrens i Gävle att jag skulle få utforma min egen tablettask: Lek.dr: Bengt Sändhs Kåtpiller. I asken låg vanliga ZigZag mintpastiller. De sålde vi för självkostnadspris men på asken stod reklam för mig som artist.

Nu insåg jag att skall vi sälja kåtpiller måste vi ta vårt ansvar och även sälja preventivmedel, så jag köpte in 8.000 kondomer som vi förpackade i små plastpåsar med trycket: Bengt Sändhs knullgummi. Vidare köpte vi 500 rostfria fickpluntor från Taiwan. Vi sålde aromatiska oljor i små flaskor som Pepparmint, Enbär, och Bergamott som kunden kunde smaksätta sitt snus med.

Så fick jag Alkoholinspektionens tillstånd att köpa Grönstedts trestjärniga konjak skattefritt så att vi kunde tillverka Prima Cognacssnus. Vi stod på marknader och i Degeberga frågade en fet odalman: ”Konjakssnus - kan man köra bil på det?” ”Nej”, svarade jag, ”då skall du ha bensin”.

Vid sidan av allt detta fortsatte jag mitt jobb som artist och gjorde utskick, (som på bilden ovan) till tusentals företag söder om Jönköping. I Kristianstad finns ett företag som heter Bongs. Det tillverkar inte soppor på burk. Det är Sveriges största företag på tillverkning av kuvert. De hade fått mina utskick som de tydligen fann så intressanta att när de bjöd in ett antal reklamföretag så bad de mig att jag skulle komma dit och berätta om mina utskick. Jag gjorde ett antal overheadbilder och höll en halvtimmes föredrag om mina kampanjer. Det gick hem för snart blev jag anlitad att göra samma föreläsning på elva reklamföretag i Halmstad, Lund, Kalmar, Växjö, Jönköping med flera.

Nu började jag bli kändis även i reklambranschen och döm om min förvåning när man ville ha mig att föreläsa på DM-dagen på Grand Hôtel i Vinterträdgården i Stockholm. DM står för Direkt-Marknadsföring. Så här var några hundra av Sveriges främsta reklamföretag samlade. För att snacka där krävdes att jag skulle vara iförd smoking. Jag for iväg med bil i arla morgonstund och stannade till i Växjö där jag hyrde mig en smoking.

Detta med mobiltelefoner var ganska nytt så när jag kom fram stod ett tiotal välskräddade män på trottoaren och snackade i telefon. Lokalen var fullsatt och vi var åtta stycken talare och jag fick snacka sist. Nu hade min lilla föreläsning utvecklats till något av standup. Skratten avlöste varandra. Så plötslig ropade en dam i publiken:
–Kan du berätta lite om dina kundkontakter?
–Ja visst svarade jag. Det är grabbar som köper snus och jag behandlar dem som om vi varit jobbarkompisar på verkstadsgolvet i decennier. Ingen insmickrande försäljarjargong. Som exempel: I förrgår ringde en kille från Västerås och han tjatade om att han ville pruta och han gav sig inte. Då sa jag:
–Jag har läst Sígmund Freud, psykoanalysens fader, så jag vet var sån där snålhet beror på.
–Vadå? undrade han.
–Det beror på störningar i potträningen när du var liten.

Här slängde han på luren och min fru som hört samtalet skrek:
–Så där behandlar man inte kunderna! Han hör aldrig av sig igen
–Jo, han ringer om tio minuter, svarade jag. Men där hade jag fel för han ringde efter fyra minuter och skrattade och sa:
–Ja jag tar väl det där då!

När min lilla föreläsning var över omringades jag av ett gäng reklamgurus och jag undrade:
–Ni är ju Sveriges ledande i branschen. Vad kommer det sig att ni anlitar en amatör som jag?
–Bengt, svarade en man, vi får så jävla mycket aha-upplevelser av dig!

En månad senare ville man att jag skulle hålla ännu en föreläsning på Grand Hôtel, men inte i Stockholm denna gång utan i Saltsjöbaden. Här krävde jag 30.000 kronor i arvode och när man ville att jag även skulle framträda som artist vid kaffet så sa jag att då blir det 10.000 kronor extra. Det var inga problem.

År 1999, lagom till jul, sålde vi snusfabriken och flyttade till Costa del Sol.

Bengt Sändh