Motströms inte helt fel ibland

PREMIUM MATS BJÖRKMAN Jag redogör denna sommar för mina semesteräventyr i omvänd ordning, men det är kanske bättre att avsluta i dur. Moll var ju den upplevelse vi fick i Caños de Meca, som jag redan berättat om. Betydligt trevligare var första delen av årets semester.

I mitten av juni åkte min fru Carmen och jag på en flodkryssning. Vi färdades genom fyra länder på åtta dagar längs Rhen, och det var minsann en ”Rhen” fröjd. Detta var en ny erfarenhet för oss, som endast upplevt en ”normal” kryssning tre år tidigare på Medelhavet.

Flera tillfälligheter gjorde att vi valde denna resa. Jag började titta på olika kryssningsalternativ och halkade in på flodkryssningar. Då mindes jag att en bekant berättat att det är den trevligaste form han upplevt.

Förra gången reste vi hela familjen, men nu skulle det bara vara Carmen och jag. Med en snart 25-årig dotter med autism har våra resor på tu man hand varit lätträknade det senaste kvartsseklet, så vi såg verkligen fram emot resan.

Ett särskilt plus var att alla platser vi skulle besöka var nya för mig. Vi flög från Málaga till Amsterdam, där vår kryssningsbåt ”Symphonie”, tillhörande det franska bolaget Croisi Europe, låg förtöjd på bekvämt gångavstånd från centralstationen. En av de stora fördelarna med flodkryssningar är att båten som regel lägger till mycket centralt på de olika platser man besöker, så man kan uppleva de flesta sevärdheter till fots.

En annan fördel är att flodbåtarna är betydligt mindre än havskryssarna. Vår tog endast 106 passagerare, så det var väldigt intimt. Utbudet av underhållning ombord är naturligtvis mycket mer begränsat än på de stora fartygen, men det kompenseras av att det är så mycket enklare att kliva av och ombord. Dessutom vistas man mestadels på land, när man inte är i hytten, matsalen eller på terrassen uppe på däck.

Detta var som sagt en helt ny erfarenhet för oss och det fanns flera frågetecken inför resan. Vi befarade att vi ”ungdomar” kanske skulle känna oss lite malplacerade om medelåldern bland passagerarna visade sig vara väldigt hög, men det upplevdes inte som någon pensionärsresa. Dessutom hade vi tur och blev placerade i matsalen tillsammans med två trevliga par – ett från Barcelona och ett från Santiago de Chile – som vi delade alla måltider med. Med fast sittning måste just sällskapet vara en av de viktigaste frågorna, och vi var som sagt lyckligt lottade, då vi kom att umgås med våra bordskamrater en hel del även när vi inte åt.

Ett fenomen som jag stöter på sedan många år är att min och Carmens bedömning av andra platser starkt påverkas av att vi bor i Marbella – på gott och ont. På gott då vi utgår från en plats som redan är ganska dyr, och därför uppfattar vi de flesta platser som relativt billiga. Till och med slutmålet Basel, i Schweiz, var för oss mindre dyrt än befarat.

Nackdelen med att utgå från Marbella är att vi är väldigt bortskämda med vad vi har hemma och väldigt ofta kan vi uppleva att nivån inte är densamma på andra platser. Det gäller allt från mat och logi till offentliga transportmedel. Men dessa ”besvikelser” kompenseras med att vi får uppleva annorlunda saker som vi uppfattar som pittoreska.

En flodkryssning liknar mer en rundresa på land än en regelrätt kryssning. Tonvikten ligger på upplevelserna utanför båten och i den bemärkelsen var vår flodkryssning raka motsatsen mot den vi upplevde för tre år sedan på Norwegian Escape, ett fartyg som rymmer 4.500 passagerare. Den gången var allt ombord exceptionellt, medan utflykterna på land för det mesta var ganska kaotiska.

Den största behållningen av vår Rhen-kryssning var de olika utflykter och promenader som vi gjorde. Ombord på båten fann vi en del brister, både beträffande standard och servicen, men de var inte så allvarliga att de drog ner helhetsupplevelsen i någon anmärkningsvärd utsträckning.

Vi fick uppleva Amsterdam, Nijmegen, Köln, Koblenz, Mainz, Strasbourg, Breisach och Colmar samt Basel. Rhenfloden passerar många industriområden och vyerna är inte alltid de vackraste, men den sträcka som kallas ”Romantiska Rhen”, mellan Koblenz och Mainz där man beskådar mer än 20 olika slott, är magisk och kompenserade med råge alla skorstenar som vi fick se längs vägen.

Denna kryssning startade alltså i Amsterdam, vilket innebar att vi reste uppströms. Vi steg successivt med hjälp av ett 20-tal slussar som vi passerade. Slutmålet var Basel. Där vände båten och de resenärer som klev ombord efter oss reste medströms tillbaka till Atlantkusten. Strömmen är stundtals väldigt kraftig i Rhen och jag kan tänka mig att båten går betydligt tystare i den andra riktningen. Vi hade dock en väldigt trevlig upplevelse, trots att vår resa bokstavligen gick motströms.

Som så ofta när vi reser bort njöt vi av att se och uppleva nya saker, och samtidigt stärktes vår känsla av hur priviligierade vi är i Marbella. Devisen ”Borta bra men hemma bäst” gäller mer än någonsin för oss. Flodkryssningen gav dock mersmak, och jag utesluter inte att vi gör om upplevelsen i något annat vattendrag.

Se fler bilder från vår flodkryssning på Instagram: https://www.instagram.com

Mats Björkman Sydkusten