Semester i Sverige del 1

PREMIUM CARIN OSVALDSSON Sommarlov i Sverige är på många vis en idyll. En dröm av grönska, vacker natur, familj, vänner, kalla bad, sova med täcke, lagom svala temperaturer och mat man hemlängtar efter. Att intensivt och komprimerat njuta av allt det bästa det gamla hemlandet har att erbjuda. Men det är också höga priser, fästingskräck och en höst som ligger och lurar bakom hörnet.

Efter att ha åkt tåg i sex dagar i sträck vaknade jag en av de första nätterna hos min syster i Karlsborg och undrade varför tåget stod stilla. Det var så mörkt i rummet att jag inte ens kunde skönja siluetterna av möblerna och jag var säker på att jag befann mig på ett tåg. Som av någon anledning inte rullade. Vad var problemet? Och var någonstans var vi? Jag fick upp min mobil och öppnade Google maps. Den blå pricken visade att jag var på Kanalholmen i Karlsborg. Ja, men just det..! Allt var som det skulle.

Min syster insinuerade att vår tågresa som jag var så lyrisk över kanske trots allt inte varit så harmonisk som jag velat ge sken av. Viss stress är det ju såklart att resa med tåg genom hela Europa. Men det är en stress som försätter en i en ganska angenäm bubbla där endast mat- och sovklockan får styra och så tågtabellerna förstås. Men resten av världen hamnar i en behagligt suddig periferi.

Jag älskar Sverige i augusti. Att få komma hit just när sommaren övergår i höst är inte bara underbart rent temperaturmässigt, det pågår även en mental omställning hos människorna som jag lockas och fascineras av. Antagligen för att jag själv inte får uppleva den hemma på samma vis. Veckorna mellan sommar och den riktiga hösten.

Kanske jag älskar det så mycket för att denna övergång numera sammanfaller och associeras med min ledighet. Men jag är också avis på att återgången till jobb och skola infaller när vädret förändras. Det finns en symbios i det, något som klickar. Hemma i Spanien börjar skolan visserligen betydligt senare, men sommartemperaturerna fortsätter ofta långt in i oktober numera och vädret och måstena klickar inte alls.

Första natten i Sverige sov vi hos mamma i Vejbystrand, innan vi fortsatte till min syster och kusinerna i Karlsborg. På bussen mellan Skövde och Karlsborg reflekterade sonen över de första Sverigeintrycken. Som att husen här har flera och större trädgårdar och liksom är plattare. I Spanien (läs Costa del Sol) bygger man mer på höjden, ofta i suterräng.

Titta mamma där är fullt med ”arbolitos de navidad”, en skog full av julgranar. Finns det mycket papper i Sverige undrade han vidare och frågade om jag hört uttrycket att ”el dinero no crece en los arboles” (pengar växer inte på träd), men han tyckte att de faktiskt gjorde just det och att Sverige borde vara väldigt rikt. Vi började med att besöka bokhandeln för att införskaffa nya ritgrejer och den kallar han för ”un chino pero de calidad”, en sann spanjor uppvuxen med ”kinesaffärer” som en del av marknadsekonomin.

För oss uppstår det alltid en slags krock då min syster och hennes familj oftast kommer till Spanien på sin semester i slutet av juli. Då har de spenderarbyxorna på medan jag fortfarande jobbar och försöker vänta med de största utsvävningarna till vår egen semester. Sedan kommer vi till dem och då har de börjat sin vardag. Men i år lyckades vi hinna upp så vi fick fem hela semesterdagar tillsammans.

En av de första kvällarna bjöd jag min syster på en sen födelsedagspresent, en middag på Bistro Rödesund medan hennes man lämnades hemma själv med fyra barn. Vi bestämde oss för att inleda med chips med rödlök, smetana, löjrom, dill och citron och att därefter beställa alla fyra förrätter att dela på. Jag tyckte det var en bra idé om än dock inte särskilt innovativ, men servitrisen blev alldeles till sig av denna spanska tradition som jag därmed introducerat i lilla Karlsborg. Det är verkligen det bästa sättet att äta mat på!

I övrigt var vi i skogen och letade kantareller - vi hittade inte så många men det räckte till en pastasås. Vi var på badhuset och sonen tog först Simborgarmärket och därefter kilometermärket! På bokhandeln hade han redan köpt en sköld att sätta upp dem på tillsammans med fjorårets Simborgarmärke. Vi var på ”mission room” på Karlborgs fästning, ett slags ”escape room” som var väldigt roligt. Vi har badat i kalla Vättern flera gånger samt testat fiskelyckan. Iván fick en stor mört och var så lycklig! Lycklig var han även över att kommunen fixat i ordning en gammal tennisbana som nu kan användas av alla som vill helt gratis! Vi hade fått nys om detta och det var anledningen till att han släpade på sin tennisracket genom hela Europa.

Kanske har ni noterat att Sydkustens andra krönikör, Annika Elwing som nyligen flyttat till Sverige, fått jobb på lokalredaktionen just i Karlsborg. För ett antal år sedan gick jag förbi samma redaktion och drömde om att flytta till Karlsborg och jobba just där. Jag tänkte dock att det skulle vara något helt omöjligt. Men det var det alltså inte! För mig är en Sverigeflytt dock ingen dröm som jag egentligen vill förverkliga på riktigt. Jag vill mest bara drömma om det. Men varje gång jag är i Sverige påminns jag på ett lite vemodigt sätt om det liv som inte blev.

Jag vill inte ändra på något i mitt val att bo i Spanien, men det finns ett före och ett efter och det finns ett livsspår som klipptes av när jag valde att inte ta det. Hus som jag inte kommer bo i, natur jag inte kommer ha i närheten, en svensk vardag som jag romantiserar för att jag inte har den. Men så är det ju för alla. Och jag är fullt medveten om att även om gräset är grönare i Sverige så är det inte alltid det om man syftar på den bildliga betydelsen.

Första delen av semestern avslutades med ett besök på polisstationen i Skövde för att ansöka om nationellt ID-kort. Det blir mitt första och äntligen har jag varit så smart att jag bokat in en tid för att fixa ett som kan överlappa passet som går ut 2027. Efter polisen knatade jag bort till SEB för att se om de kunde hjälpa mig med ett nytt digipass. Jag har ett gammalt konto där som jag inte använder, men som är min enda koppling till en liten tjänstepension jag kommer kunna plocka ut någon gång i framtiden. Jag hade även ett BankID, men det gick inte att uppdatera utan digipassen och allt blev ett moment 22.

Jag hade inga stora förhoppningar, då jag vet att svenska banker inte är särskilt tillgängliga längre, men jag fick hjälp av världens trevligaste banktjej som inte bara fixade digipass och bankID utan såg till att jag även fick Swish. Det hade jag aldrig trott skulle gå med bara ett spanskt mobilnummer. Men hädanefter kan jag betala mina egna loppisfynd utan att behöva be lillasyster!

Mycket nöjd efter avklarade uppdrag, satte jag mig så på ett nytt tåg, denna gång till Stockholm. Men det får jag berätta om nästa vecka!

Carin Osvaldsson