I samhällets vård
09 sep 2025 | 04:00PREMIUM BENGT SÄNDH Som jag nämnt tidigare blev jag och min bror tvångshämtade till Vidkärrs barnhem i Göteborg. Min bror var ett år och jag fyra. I en statlig offentlig utredning med titeln: ”Vanvård i social barnavård” av år 2011 slog man fast att Vidkärr var landets värsta barnhem. Jo, man låste in oss i små skåp, duschade oss i iskallt vatten, knöt fast oss i selar, väckte oss genom att trycka en nyckel i hålfoten, tvångsmatade oss med sillpudding, lyfte oss i öronen och slog oss med de redskap som stod till buds. Men jag skall inte klaga. Det fanns många miljoner barn som hade det värre så här i Andra Världskriget slutskede.
På Vidkärr fick jag två lekkamrater som hette Leif Peters och Leif Axmyr och dom kan du googla på, men inte när det är läggdags. När jag fyllt tio år tvångsflyttades jag, utan min mors hörande, till Frälsningsarméns skolhem Sundsgården utanför Stockholm. En vecka senare kom även Leif Peters dit och där var vi tillsammans tills vi slutade skolan fem år senare.
”Frälsningssoldater är snälla” brukade mamma säga men hon visste inte alltid vad hon talade om. Den första chefen jag mötte på Sundsgården hette Arnold Bernsten och hans titel var major. Nåväl, han var ganska gemytlig mot oss barn och väldigt omtänksam för han for ofta runt i landet och besökte våra ensamstående mödrar ”för att tala barnuppfostran”. Min sexiga mamma fick besök minst tre gånger samma år så mitt fall måste ha varit komplicerat.
Redan året därpå fick vi en ny chef och han hette Georg Jansson och var brigadör. Han hälsade aldrig på hos våra mödrar. Han var mer intresserad av deras avkomma ty han var pedofil och därtill sadist. Han var väl i paradiset när han badade bastu med en massa småpojkar varenda lördag.
År 2011 satt jag här i Spanien och lyssnade på Sveriges Radio där man intervjuade en gammal frälsningsofficer som förklarade att: En homosexuell person kan aldrig bli officer i Frälsningsarmén. Jag fick ett skrattanfall så jag sprutade öl ur näsan. Jag ringde intervjuaren och berättade om pedofilen Jansson som var officer i Frälsningsarmén.
– Har du någon mer som kan intyga det, undrade hon.
Jag letade upp telefonnumren till sex andra pojkar som varit på Sundsgården och nu blev det fart på media. Det stod att läsa om detta överallt och det gjordes tv-program. Detta med pedofili är intressant för media men att samme man misshandlade och slog oss medvetslösa är inte lika medialt gångbart. När jag var 14 år var jag redan rätt kraftig så när han gav mig en örfil och jag hade stora skidpjäxor gav jag honom en våldsam spark i baken så han for omkull och skrek i högan sky. Han rörde aldrig mig mer.
När jag gifte mig för tredje gången fick jag ett brev från brigadör Jansson där han gratulerade mig till vigseln. I samma brev skrev han: ”Som du nog förstår har dina framträdanden i tv med svordomar och fula visor gjort mig djupt besviken”.
Jag svarade: ”Om inte ditt minne är skonsamt nog att svika dig på ålderns höst så förstår du nog att du gjorde mig ”djupt besviken” många gånger i min barndom. Du slog mig medvetslös två gånger och utsatte mig för sexuella övergrepp.
Bara för ett par veckor sedan blev jag påmind om detta. Minns du två finska flickor som var anställda på Sundsgården? De hette Tellervo och Raija. Raija jobbar nu på på en kursgård på Ekerö. Där var jag engagerad att framträda med mina fula visor. Vi pratade en god stund om våra erfarenheter från Sundsgården och utan att jag förde saken på tal så erinrade hon sig en situation där jag låg på en grusgång och skyddade mitt huvud med armarna medan du, en lång stund slog mig över hela kroppen med en kraftig käpp. Raijas kommentar löd: ”Jag kunde aldrig förstå hur en kristen människa kunde slå en liten pojke så”.
Jag slutade mitt brev sålunda:
”Herr Jansson. Det förvånar mig att du som har ett sådant digert syndaregister och så mycket ont på ditt samvete, vågar skriva till mig och spela moraliskt indignerad över mina tv-framträdanden. Det som förvånar mig ännu mer är att du vågar tro på en allsmäktig och rättvis Gud som på yttersta dagen skall döma dig efter dina gärningar. Det vore avgjort bäst för dig om inte denne Gud existerar”.
(Nu lovar jag er läsare att aldrig mer ta upp ämnet dålig barndom i något kåseri.)
Kommentarer
Jag tycker alltid dina inlägg är intressanta. Du har många bra historier, från dina livserfarenheter, att berätta. Sluta aldrig. Ämnet idag är oxå väldigt viktigt att belysa. Tack för bra berättelser.