Tre veckor på svenska för invandrare

PREMIUM ANNIKA ELWING Det här året ska sambon bli flytande på svenska. Jag följer spänt utvecklingen och gläds med honom när han stolt märker vad han redan kan.

Jag får börja med att berätta att sambon inte startar från noll. Vi har ändå varit tillsammans i nästan 20 år. De första åren var vi båda i Sverige på somrarna, han hörde svenska som talades i min familj när mina föräldrar levde, han hörde mina kompisar och började långsamt lära sig lite svenska själv.

När barnen kom fick han höra svenska varenda dag, eftersom det hela tiden har varit mitt språk med dem. Inte enbart för att jag vill att döttrarna ska lära sig svenska, utan också för att svenskan faller sig naturlig i det fallet, liksom den gör när jag pratar med cykeln, citronträdet, huset eller djuren. Det har i alla fall lett till att sambon har fått en god hörförståelse. Och utan att jag har tänkt på det har han övat läsning också, när barnen har velat höra sina svenska favoritböcker. Ofta läser han med en lite besynnerlig betoning, och ibland har han inte förstått texten, men mycket text har det blivit!

De senaste åren har han förstått ganska bra vad folk har pratat om, och han har kunnat imponera på spanska vänner genom att prata och förstå svenska i butiker och på restauranger.

Men han har aldrig fått någon undervisning i språket, trots att jag själv har undervisat i svenska som andraspråk. När jag anmälde sambon till svenska för invandrare – SFI – kom det svar nästan genast. Kunde han komma för ett inledande möte om en vecka? Självklart!

Sambon var mycket nöjd efter mötet med läraren. Han skulle få börja direkt på nivå tre av fyra, och läraren hade blivit oerhört förvånad när han märkt hur mycket sambon redan kunde, utan att någonsin ha studerat språket.

Sambon blev ett ganska speciellt fall, jämfört med de andra kursdeltagarna.

Han är duktig på hörförståelse, uttal, läsa och skriva. Talet, däremot, haltar ordentligt. Någon grammatik har han aldrig studerat och han har svårt att sätta samman sitt ganska stora ordförråd till hela, fungerande meningar.

I kursen läser de en bok på lättläst svenska. Sambon tycker att den är alldeles för lätt.
– Bajsboken (av Pernilla Stalfeldt) och Gittan-böckerna är mer komplicerade än den, sa han irriterat en eftermiddag.

Och varför ägnar de så lång tid åt varje sida? Varför ägnas så lång tid åt olika uppgifter? Den där promenaden häromveckan, då de skulle samla svenska ord i en slags utomhus-bingo, var visserligen rolig, men den en och en halv timme det tog hade de kunnat effektivisera till en kvart. Så hade man gjort i Spanien, menade han. Varför ska det vara roligt och trevligt hela tiden, när man kan göra undervisningen mer effektiv? Men lärarna är bra.

Det är intressant att höra om kurskamraterna. Det finns ytterligare tre spansktalande. En äldre kvinna från Peru undviker han, trots att hon är trevlig, eftersom hon bara vill tala spanska när hon har möjlighet. De andra kurskamraterna kommer från många olika länder. De flesta är i Sverige för att de är tvungna av olika omständigheter. Sambon är i det fallet mycket privilegierad, som kan välja att vara tjänstledig och bara ägna sig åt svenskastudierna. Han känner att han har mycket gemensamt med de som kommer från Medelhavsländerna.

En dag när jag kom hem från jobbet satt det en massa gula post it-lappar på möbler och skåp. Sambon skulle utöka ordförrådet. Bestick stod det på besticklådan, Förråd, Blomkruka, Vattencistern… Vattencistern?
– Du, toalett brukar man säga. Lita inte på google translate, sa jag till honom.

Kylskåp, frys, sjunka…? Glasinduktion?
– Skriv diskho eller vask i stället för sjunka, och så spis på den andra, uppmanade jag.

På klädhängaren stod ett alldeles obegripligt ord som strax slängdes i papperskorgen.

Efter bara tre veckor på kursen märker han själv att han har blivit bättre. Han åkte till Stockholm för att besöka spanska ambassaden och förvånades själv över hur bra han klarade sig med enbart svenska, hela resan. Det var roligt att höra. Bara han kommer i kapp med grammatiken dröjer det nog inte länge innan han kan gå upp till nästa nivå på SFI.

Hoppas att äldsta dottern får hjälp med svenskan i skolan nu, efter senaste mötet. Hon har gått från att prata bassvenska till total tystnad.

Annika Elwing