Ett (långt) svar till en prenumerant

PREMIUM MATS BJÖRKMAN Förra veckan bloggade jag om korruptionsskandaler i Spanien, vilket föranledde en av Sydkustens prenumeranter att reagera på att jag uttryckt en personlig åsikt. Eftersom jag hyser den största respekt för våra läsares åsikter (betalande prenumeranters i synnerhet…) känner jag mig föranledd att svara utförligt på kommentarerna.

Varje måndag bloggar jag för prenumeranter på Sydkustens Plus-tjänster om såväl aktuella saker i Spanien som personliga upplevelser. Hela grundidén med såväl mina som andra Plus-skribenters inlägg är att de ska vara personliga och skilja sig från ordinarie nyhetsartiklar.

Förra veckans blogg handlade om korruptionen i Spanien i demokratisk tid och hur jag menar att den som skadar samhället mest är den utbredda smygkorruptionen, där varje fall i sig kanske inte omfattar så stora summor men som innebär att många inkompetenta personer sätts på nyckelposter. Detta påstående är ju i sig subjektivt och kan få såväl medhåll som motargument, men det var en annan kommentar där jag tydligt markerade att det rörde sig om min personliga åsikt som fick prenumeranten Christer att reagera.

Så här skrev han i kommentarsfältet: 
Jag läste med intresse din artikel om korruptionen i Spanien och kunde bara få bekräftat att korruption är inget nytt i Spanien, oberoende av vem som suttit vid makten. För någon som mig som av och till bott i - eller haft ett nära samröre med - Spanien sedan mitten på 40-talet kan jag naturligtvis bara beklaga (och bekräfta!) att så är fallet. Vad som dock slog mig med häpnad var ditt konstaterande att "Jag tillhör dem som anser att de brott som tillskrivs Sánchez familj är av så lindrig karaktär att de inte verkar motivera den iver som utredningsdomarna lagt ned på de respektive utredningarna." Eftersom jag ju vet att också du levt många år i Spanien, och följaktligen vet vad som händer här, kunde jag bara slås med häpnad av denna rentvagning.

Han avslutade med: Alla har vi rätt till våra åsikter, och du skriver också att "du tillhör dem...", men som chefredaktör och VD för "Sydkusten" är det lätt att tro att du talar å publikationens vägnar, och jag tror att många som jag skulle föredra en politiskt neutral och oberoende tidskrift.

Detta med att en chefredaktör enligt många ska vara ”neutral” och inte får vädra egna åsikter är något jag bloggat om flera gånger, ganska nyligen förresten. Jag menar att total objektivitet inte existerar, men man kommer den så nära det nu är möjligt genom att ha denna insikt. Den journalist som tror att hen är fullständigt objektiv lurar både sig själv och sina läsare. Dessutom bör mina bloggar betraktas som debattinlägg, precis som ledare.

När det gäller oberoende journalistik så har jag också behandlat ämnet tidigare och vidhåller att det inte kan bli mycket mer oberoende än i Sydkustens fall. Vi lyfter inga statliga subventioner, har en försvinnande liten andel annonsintäkter från myndigheter och är inte anslutna till några politiska organisationer. Det närmaste skulle vara medlemskapet i Svensk-Spanska Handelskammaren, som jag i ärlighetens namn ibland funderat på om det kanske kan vara olämpligt ur oberoendesynpunkt. Sydkusten har inga andra ägare än jag och min bror Richard Björkman, så de enda som vi är verkligt beroende av är våra annonsörer och betalande prenumeranter, vilket inkluderar Christer.

Ur denna synvinkel vill jag utveckla mitt svar beträffande kärnfrågan, som alltså gäller familjen till Pedro Sánchez och de misstänkta korruptionsbrott som de utreds för.

Beträffande brodern David Sánchez Pérez-Castejón så är han dirigent och fick en post av provinsstyrelsen i Badajoz när Sánchez varken var regeringschef eller ledare för PSOE. De allvarligaste anklagelserna mot brodern, som gällde en enorm ackumulerad och dold förmögenhet, visade sig vara ett lika simpelt som allvarligt matematiskt räknefel som begåtts av utredningspolisen. Den påstådda förmögenhetsökningen existerade inte. I stället för att lägga ner utredningen när detta framkom fokuserade utredningsdomaren på omständigheterna kring själva anställningen av David Sánchez, för en post som kulturell musikansvarig med en månadslön på cirka 50.000 euro. Anklagelserna har övergått till att handla om att urvalsprocessen skulle ha manipulerats för att gynna brodern till Pedro Sánchez och det förefaller nu som att ärendet slutar i rättegång.

Det återstår att se om David Sánchez och eventuellt andra ansvariga vid provinsstyrelsen i Badajoz döms för brott. Kanske är de skyldiga – kanske inte. Det ändrar inte det intryck som jag vädrade i min blogg att det misstänkta brottet inte står i proportion till den energi som ägnats fallet av såväl utredningsdomaren som många medier. Det senare är mer lättförståeligt, då det trots allt handlar om den nuvarande regeringschefens bror.

Min kommentar och åsikt förra veckan gällde dock framför allt fallet Begoña Gómez, hustru till Pedro Sánchez. Den som följt ärendet i detalj och utan förutfattade meningar kan enligt min uppfattning inte låta bli att höja på ögonbrynen – och inte för de misstänkta brotten utan för hur utredningen hanterats. Låt mig försöka ge en översiktlig bild av en komplex utredning:

Begoña Gómez anmäldes den 24 april 2024 till tingsrätten i Madrid av ett syndikat som kallar sig ”Manos Limpias” (Rena händer) som har påvisade högerextrema rötter. De ägnar sig nästan uteslutande åt att presentera åtal med stark politisk karaktär och deras ledare Miguel Bernad har dömts och tjänat fängelse för utpressning, för att ha brukat åtal som påtryckningsmedel för att tvinga fram kostsamma förlikningar som berikat syndikatet ekonomiskt. Bernad friades senare av Högsta domstolen, som (tack vare att Partido Popular i mer än fem års tid blockerade förnyelsen av justitierådet CGPJ) har en övervägande konservativ majoritet.

Åtalet mot Gómez bestod enbart av urklipp från artiklar i högermedier. En av dem var redan före anmälningen påvisad som en direkt lögn, då informationen gjorde gällande att Begoña Gómez erhållit ett statligt bidrag, när det handlade om en helt annan kvinna som råkar ha samma namn som regeringschefens hustru.

Den allvarligaste ursprungliga anklagelsen gällde inblandning av Gómez i den statliga räddningen av flygbolaget Air Europa under pandemin. De påståendena var så lösryckta att tingsrättens styrelse flera gånger beordrat utredningsdomaren Juan Carlos Peinado att lägga ner det konkreta ärendet. Peinado, som riskerar att prickas för att han låtit en anmälan mot Partido Popular förfalla, har däremot visat en osedvanlig iver att utreda regeringschefens hustru.

Då de inledande anklagelserna inte visade sig hålla har Peinado successivt breddat sin utredning till att omfatta ”allt som Begoña Gómez ägnat sig åt sedan Pedro Sánchez kom till makten”. Detta, domarens egna ord, liksom ett flertal andra uppseendeväckande beslut har fått många att hävda att domaren leder ett så kallat ”prospektivt mål” där syftet inte är att styrka konkreta brottsmisstankar mot en utredd person, utan att binda en konkret person till vilka som helst brott. Detta är något som enligt juridiska experter är direkt olagligt.

Nyligen har Peinado begärt tillgång till all e-postkorrespondens som hon haft sedan Pedro Sánchez kom till makten. Detta ger ytterligare vatten på kvarn till de som menar att domaren söker planlöst efter vad som helst som kan sätta Begoña Gómez på de åtalades bänk.

De misstankar som i dagsläget riktas mot Gómez förefaller vara ganska ringa och inte stå i proportion till den energi som utredningsdomaren lägger ned på ärendet. Hon anklagas för att ha tillskrivit sig rätten till en gratis mjukvara som tagits fram för en kurs som hon lett på Universidad Complutense och för att ha tagit hjälp av en sekreterare på presidentpalatset La Moncloa för privata ärenden. Det senare klassas av domaren som förskingring av offentliga medel och föranledde förhöret av självaste justitieministern Félix Bolaños, och därefter en begäran om att få ställa även ministern inför rätta. Argumentet var att Bolaños skulle ha anlitat sekreteraren i fråga, något som tingsrättens egen styrelse avfärdat som grundlöst.

Peinado, som själv uppger att utredningen grundar sig i Begoña Gómez situation som hustru till regeringschefen, vände helt sonika på steken för att kunna förhöra Pedro Sánchez. För att frånta honom regeringschefens privilegier att svara skriftligen, uppgav domaren att Sánchez inte förhördes i egenskap av regeringschef, utan som ”make” till Begoña Gómez.

De olika förhören med såväl Sánchez, Bolaños och Gómez videofilmades och läcktes till högermedier, som haft utredningen på framskjuten position sedan processen startades för mer än ett år sedan. Inga av dessa olagliga läckor av utredningsmaterial har däremot utretts av domaren. (Jämför detta med hur riksåklagarens påstådda läcka behandlats av Högsta domstolen – se nedan.)

Jag skulle kunna skriva mycket mer om domaren Peinados ifrågasatta metoder, som att vid flera tillfällen kalla personer för förhör som vittnen, under ed med krav på att tala sanning, för att omedelbart därefter tilldela dem misstanke om brott. Detta ifrågasätts också av många juridiska experter, då en utredd person, till skillnad från ett vittne, har rätt att inte svara på frågor och kan till och med ljuga i förhör utan att riskera rättsliga konsekvenser.

Men jag vill komplettera mitt svar med att även behandla en annan kommentar av Christer, som inkluderade en länk med följande text: Av en slump fick jag idag mig tillsänt en länk till "Artículo 14", som bl a berör den "lindriga karaktären" av familjen Sánchez och dem närstående olika konfrontationer med myndigheterna: https://www.articulo14.es

Artículo 14 är en digital tidning som grundades den 8 mars förra året. Datumet var väl valt, då tidningen utger sig för att vara den första som fokuserar speciellt på kvinnofrågor. Bakom den fasaden finns dock en tydlig högerideologi. En av initiativtagarna är Pablo Montesinos, journalist från Málaga som handplockades av den tidigare PP-ledaren Pablo Casado som mediachef och medlem av partiets högsta styrelse. Montesinos kom närmast från webbmediet Libertad Digital som figurerat i PP:s B-kassa med en omfattande svart investering. (Tänker att denna information kan vara av intresse, apropå neutral oberoende journalistik.)

För ett verkligt uttömmande svar, låt mig också ta en titt på artikeln i fråga i länken. Titeln är alltså ”De 8 skandaler som berör Sánchez; korruption, favörer och anhöriga under misstanke”. Detta inlägg är ett väldigt bra exempel på hur de nämnda juridiska juridiska processerna fungerar som permanent bränsle för högermedierna.

Artikeln inleder med att göra tre skandaler av en. Fallet ”Koldo” är det som helt klart är av allvarligast slag, då det handlar om mutor och förmåner i de högsta skikten i PSOE och regeringen. Förutom medhjälparen Koldo García är tidigare transportministern José Luis Ábalos och PSOE:s förra organisationssekreterare Santos Cerdán misstänkta för brott. De två senare har varit Pedro Sánchez närmaste medarbetare och den senare är i dagsläget häktad.

Även om artikeln i Artículo 14 listat var och en av dessa tre herrar som separata härvor, är det i grunden fråga om en och samma skandal. De tre inblandade har nämligen ägnat sig åt de misstänkta brotten tillsammans. Skandalen har fått en särskilt ”smaskig” dimension av Ábalos och Koldos uppenbara förkärlek för prostituerade.

Det bör i sammanhanget betonas att även om skandalen utan tvekan är svidande för Sánchez, har det än så länge inte framkommit några bevis för att regeringschefen skulle ha varit inblandad eller att mutor skulle ha brukats för olaglig partifinansiering. Däremot förefaller det som att Sánchez hade indicier om att något inte stod rätt till med Ábalos och att det var anledningen till bytet av transportminister 2021.

Det fjärde och femte nämnda fallet i artikeln gäller Begoña Gómez och David Sánchez, som jag redan behandlat i denna blogg.

Den sjätte skandalen handlar om riksåklagaren Álvaro García Ortiz, som kommer att ställas inför rätta för anklagelser om att han skulle ha läckt ut hemlig information om fästmannen till Madrids regionpresident Isabel Díaz Ayuso. Jag har behandlat detta fall i tidigare blogg. Det återstår att se om riksåklagaren döms, men precis som med Begoña Gómez har i det här fallet utredningsdomaren i Högsta domstolen Ángel Luis Hurtado visat en iver att granska García Ortiz som förefaller allt annat än neutral. Hurtado är för övrigt samma domare som efterlyst Carles Puigdemont och som vägrat åtlyda amnestilagen som antogs i parlamentet.

Den sjunde skandalen som listas är den så kallade ”Delcygate” och innehåller så många märkliga rykten och spekulationer att det är svårt att ta det på allvar. Den har att göra med en mellanlandning som Venezuelas vicepresident Delcy Rodríguez gjorde i Madrid 2020, där hon träffade José Luis Ábalos och Koldo García och där det spekuleras om bland annat hemliga guldlaster. Anklagelserna var tydligen så lösryckta att den domstolsutredning som inleddes senare lades ner, vilket inte hindrat att ärendet inkluderats i artikeln.

Den åttonde punkten är ännu ett sidospår från Koldo-skandalen, som i sig inte är föremål för någon utredning ännu. Den har kopplingar till att Koldo García hade som uppgift att vaka valsedlarna vid det första primärvalet som Pedro Sánchez vann 2014 och som ledde till att Sánchez blev vald till partiledare för PSOE. Anklagelserna gör gällande att Sánchez manipulerade rösträkningen för att säkra sig segern. Hur mycket som ligger bakom dessa påståenden är högst oklart.

Det blev ett långt svar, förhoppningsvis uttömmande. Vill bara tillägga att jag, mot vad en del verkar tro, inte hyser någon särskild sympati för eller har något intresse av att försvara Pedro Sánchez och hans närmaste krets. Däremot tycker jag det är viktigt att belysa när information – enligt min uppfattning – snedvrids eller direkt förvrängs av olika intressen.

Mats Björkman Sydkusten