Ett dygn i Paris

PREMIUM CARIN OSVALDSSON Jag har skrivit flera inlägg om vår tågluff genom Europa och semester i Sverige - jag hade verkligen inte tänkt att skriva ett till! Men jag går omkring och suger som en karamell på vårt dygn i Paris och kan inte låta bli att dela det med er.

Vi tog vägen om Paris på hemvägen från Sverige till Spanien i slutet av augusti. Vi åkte från Köpenhamn en sen kväll, bytte i Hamburg och Karlsruhe och anlände till Paris relativt tidigt kvällen efter. Vi hade en hotellnatt och tog nattåget därifrån drygt ett dygn efter.

Så varför envisas jag då med att berätta för er om detta dygn? Jo, för att förutom att det var ett nästintill perfekt dygn och det väl alltid kan vara härligt med lite Parisinspo, så går det faktiskt ganska smidigt att ta sig från Málaga med tåg till Paris på en dag, vilket innebär att en helg där inte skulle vara något konstigt alls, eller hur?

Exempelvis kan man ta direkttåget från Málaga till Barcelona 8.22 på fredagsmorgonen och därefter snabbtåget från Barcelona till Paris 16.25. Då har man två timmar på sig för bytet och anländer till Paris 23.18. Sedan kan man ta tåget från Paris 7.41 på måndagsmorgonen, framme i Barcelona 14.29 och vidare med direkttåg till Málaga 15.17 som är framme 21.43. Det är ju helt fantastiskt.

Dessa snabbtåg är dessutom bekväma och väldigt trevliga att resa med. När vi åkte snabbtåg i Sverige blev jag nästan sjösjuk, men det har jag aldrig upplevt varken i Spanien eller Frankrike och då går de ändå betydligt snabbare. Renfe har dessutom bra tågmat, riktiga ”bocadillos”. Vår favorit är den med kycklingfilé, karamelliserad lök och ost. Mums med en liten påse chips och en öl till!

Det finns ju oändligt med saker att se och göra i Paris och jag är knappast någon expert efter att ha varit där i ett dygn för två år sedan och ytterligare ett dygn i augusti i år. Däremot är jag möjligen lite av en expert just på att utnyttja ett dygn i Paris på ett bra sätt. Man kanske utgår i från att det inte är lönt, men det tycker jag verkligen att det är. Med ett dygn i taget blir man heller aldrig klar med Paris.

Första gången jag var i Paris måste jag erkänna att jag kanske inte helt förstod hur det kunde uppfattas som en så vacker och romantisk stad. Jag blev ganska stressad av trafiken, sirenerna som ljöd konstant, cyklisterna som for omkring som projektiler och alla människor som rökte överallt! Men det var ändå stort att vara i Paris. Vi hade hotell i norra delen, nära Gare du Nord, promenerade till Eiffeltornet, upp de två första etapperna och tog sedan taxi tillbaka. Därefter gick vi ut och åt och hamnade på en väldigt trevlig mycket parisisk restaurang med den så typiska bistromiljön.

Dagen efter gick vi från hotellet upp till Sacre Coeur och därefter runt i Montmartre och det var ett område som jag verkligen älskade. Vi hade lämnat bagaget på hotellet, gick tillbaka dit och hämtade upp väskorna och tog sedan bussen till den station i södra stan som tåget söderut skulle utgå ifrån.

När vi ni skulle återkomma till staden en andra gång var vi sugna på ett lite annat upplägg. Jag ville gärna få ett bättre helhetsgrepp om staden. Vi bodde på Hotel Léna bara några minuter från Paris Est. Området är hektiskt och inte Paris charmigaste kvarter, men hotellet var faktiskt en liten pärla. Rummet var litet men kändes som ett litet dockhus, trätrappan dit var både sned och vind och frukosten var ljuvlig. Efter den kunde vi inte annat än älska det där lilla hotellet. Jag drömmer fortfarande våta drömmar om Comté-osten….

När man har kort om tid på en plats tycker jag alltid det är svårt att välja mellan att leta upp en restaurang i förväg på exempelvis Tripadvisor, eller bara spatsera ut och gå på känn. Det sistnämnda passar mig egentligen bättre, samtidigt är just middagen ett viktigt inslag när man bara har ett dygn på sig. Men när man tillåter sig vara spontan och det blir bra, då är känslan helt klart förhöjd. Vi gjorde så, gick runt några kvarter och sedan tillbaka till Bistro Le Titi Parisien.

Vi trodde vi skulle äta moules frites men det fanns inte på menyn, så vi beställde in smårätter som de spanjorer vi är! Ostbricka såklart, Chèvresallad och tapas med pimientos de padrón och friterad mozzarella. Ost blir man sällan besviken på! En biffig bulldog som vankade runt bland borden som om det var hans hem (det var det säkert också) ökade Pariskänslan än mer. Därefter blev det en tidig kväll för dagen efter skulle bli lång!

Efter vår fantastiska frukost tog vi en rask promenad bort till La Ópera där det närmaste stoppet fanns för Big Bus Paris, en typisk ”hop-on-hop-of-buss” som skulle ta oss runt Paris. Jag hade köpt biljetter online kvällen före. Planen var att hinna med att se lite mer denna gång och så kunde vi hoppa av och besöka de monument vi kände för. Man kan ju sucka över turister och deras turistiska aktiviteter när de befinner sig på ens egen hemmaplan, men att göra riktigt turistiska saker när man själv är turist, är faktiskt det bästa man kan göra om man har begränsat med tid.

Biljetterna kostade 60 euro för en vuxen och ett barn (elva år) och vi fick se operan, Louvren, Notre Dame, Eiffeltornet och Champ de Mars, Triumfbågen och Champs-Élysées, Grand Palais och Petit Palais, Hôtel des Invalides och Militärskolan, Seine och en massa fina broar, bokstånd, Sorbonne och Latinkvarteren och mycket, mycket mer. Vi är kanske lite konstiga, men det var så härligt att sitta i solen i den öppna ovandelen av bussen, lyssna på guiden som berättade om allt vi såg och bara insupa Paris, att vi tog ett helt varv utan att hoppa av alls.

Sedan tog vi ett varv till där vi gjorde stopp vid Notre Dame, Trocadéro - där vi fick en väldig bra vy av Eiffeltornet och egentligen skulle vi hoppat av vid Eiffeltornet också för Iván älskar Eiffeltornet! Men vid det här laget började vi bli stressade för vi hade nämligen köpt inträdesbiljetter med tidsangivelse för att komma in på Louvren och se Mona Lisa. Jag visste inte hur noga tiden var men när vi till slut kunde hoppa av vid Louvren igen efter sex timmar och två varv genom Paris, sprang vi den sista biten till entrén och insåg att det inte hade någon större betydelse.

Däremot visade det sig att museet stängde klockan 18 så vi fick bara en timme där vilket såklart inte räckte mer än till en bråkdel. Men målet var att se Mona Lisa och det fick vi. Muséet var ju väldigt speciellt i sig och att kunna visa konst som i vissa fall var 500 år gammal, för sin son, det ger liksom perspektiv på tillvaron. När vi kom fram till Mona Lisa var det fullt med folk framför. En stor folksamling som stundom stod stilla, stundom rörde sig ett litet steg i taget framåt.

Vad ska man säga? Tavlan är mindre än man tror - fast det har jag hört av så många att jag snarare tyckte den var större än jag trodde - och nej, man får ingen ensamtid med henne, men för mig var det likväl ett stort ögonblick. Känslan av att ha varit på Louvren och sett Mona Lisa, det var som att jag växte lite grand som människa. Ibland måste man inte leta upp det mest ovanliga och unika, ibland är det största det mest självklara. Vi fick varsin selfie med Mona-Lisa och hennes mystiska leende och kunde nöjda gå ut och fortsätta fota oss framför glaspyramiden.

Vi gick sedan en rask 40-minuters promenad tillbaka till hotellet, tog våra väskor och tog sedan tunnelbanan till tågstationen Austerlitz. Det är så himla smidigt att använda Google maps när man ska åka kollektivt i städer man inte känner till, det gör det hela väldigt enkelt. Den enda besvikelsen under detta dygn var när vi anlände till tågstationen. Vi skulle ta nattåget till Narbonne därifrån strax före 21 och min plan var att vi skulle äta middag där. Men stationen höll på att byggas om och det enda som fanns var maskiner med snacks och trekantssmörgåsar.

Iván var helt slut efter allt så han fick stanna på en bänk med vårt bagage så gav jag mig ut för att leta efter mat. Jag hittade snabbare än jag trott ett McDonalds och en liten jourbutik så jag fick med mig lite färdkost. Maten åt vi på en bänk innan vi hoppade på tåget. Allt kan inte bli perfekt. Men i övrigt var vårt dygn i Paris nästintill det.

Jag är lite förälskad i Paris nu faktiskt och vill gärna, gärna åka tillbaka snart igen. Mitt viktigaste råd för överlevnad är att akta sig för cyklisterna - ta inte ett steg ut i en cykelbana utan att först ha sett dig om både en och två gånger - de är fullständigt livsfarliga och kör betydligt snabbare än bilarna!

Carin Osvaldsson