Turism versus massturism

PREMIUM MATS BJÖRKMAN Aldrig tidigare har så många människor haft möjlighet att resa och turista. Coronapandemin har också bidragit till att många värdesätter och passar på mer än någonsin att se sig om i världen. Detta är något väldigt positivt, men samtidigt inte förskonat från en mängd problem.

I väntan på exakta siffror ser Spanien ut att ha slagit ett nytt turistrekord 2025. Vi kommer inte upp i 100 miljoner utländska besökare i år, men siffran hamnar någonstans i närheten. Turistsektorn, som utgör närmare 13 procent av Spaniens bruttonationalprodukt, smider som aldrig förr. Avigsidor är dock kraftigt stigande priser och överbelastning i de mest eftertraktade turistorterna.

Nackdelarna med den växande turismen är inget nytt. Protesterna mot massturismen var omfattande redan i slutet av 2010-talet och efter pandemiuppehållet har antalet besökare i Spanien fullkomligt exploderat. Den mest kännbara effekten för lokalbefolkningen är att det blir allt svårare att finna fasta bostäder i populära turistorter. Barcelona och Málaga är de främsta skräckexemplen och nu försöker politikerna styra upp situationen, även om de är sent ute och problemet växer kontinuerligt.

Allt fler kommuner inför restriktioner för uthyrning av turistbostäder och fler åtgärder är säkerligen att vänta. Det är en svår balansgång att respektera den fria marknaden och samtidigt undvika en fullständig turistifiering som medför att många resmål förlorar sin själ. Det krävs onekligen åtgärder, men politiker och branschfolk tvistar fortfarande om exakt vilka.

Det är inte bara resandet som ökar, utan även modellen. När allt fler vill se och uppleva exakt samma saker är det lätt att erfarenheten inte blir som man önskat sig. Många börjar söka alternativa semestermål, för att undvika den värsta överbelastningen.

Förra året upplevde jag själv massturismen ur flera olika perspektiv. Jag bor exempelvis i Marbella, även om det är ett resmål som än så länge är förskonat från den värsta överbelastningen. Men jag har även varit på populära kryssningar och lett rundresegrupper som guide.

I somras var min fru Carmen och jag på en åttadagars flodkryssning längs Rhen, från Amsterdam till Basel. Vi var endast 105 passagerare ombord, så det var verkligen ingen trängsel. En annan fördel med flodkryssningar är att man som regel lägger till mitt i centrum i de sevärda städerna. På land är det dock stundtals väldigt trångt i åtråvärda turistorter som Amsterdam, Köln, Strasbourg och Colmar.

Flodkryssningen var däremot rena spa-upplevelse jämfört med den resa som vi gjorde i Medelhavet för tre år sedan. Ombord på Norwegian Escape var vi nära 4.000 passagerare och drygt 1.000 besättningsmän. Men det var inte på båten vi reste som sardiner i burk, utan på utflykterna på land. Besöken på Santorini, till Aten och i Florens var rena mardrömmar. Och då var det trots allt vi själva som utgjorde massturisterna.

Som guide ledde jag min senaste rundresa i Andalusien i början av oktober. Det var för Tema Resor med en grupp på 15 svenskar. Under en vecka besöks de mest kända sevärdheterna i regionen, som Alhambrapalatset i Granada, La Mezquita i Córdoba, katedralen i Sevilla och bron i Ronda. Det är fantastiska upplevelser, men stundtals kan det bli trångt om saligheten.

Lyckligtvis är de mest kända monumenten i Andalusien sedan länge väl organiserade. (Jag kommer aldrig att kunna förtränga Akropolis…) Kontrollerna innebär däremot att det stundtals kan vara svårt att ens få tag i biljetter till exempelvis La Alhambra eller Alcázar i Sevilla. De som dock har biljetter kan njuta av ett relativt ordnat besök, även om det naturligtvis är konstant många besökare.

Massturismens avigsidor drabbar såväl lokalbor som turisterna själva, då överbelastningen oundvikligen går ut över helhetsintrycket. Min rundresegrupp var relativt liten och vi var relativt förskonade från trängsel och köer. Ett stort undantag var lunchen på en turistrestaurang i Sevilla, där kryssningsgrupper flödade in och ut. Maten var verkligen ingen höjdare och vi blev dessutom ombedda att ta kaffe någon annanstans, då nya grupper väntade på att bruka våra bord.

Det är nog inte så konstigt att efter en vecka i monumentala städer och omgivna av turistgrupper från alla möjliga länder, så blir en av rundresans mest uppskattade besök det vi gör i en av de små vita byarna i Cádizbergen. Där är vi den enda turistgruppen och väcker lika stor uppmärksamhet själva som byn i sig.

Trots att Spanien numera är världens näst största turistland, efter Frankrike, så har man här än så länge lyckats reglera turistflödet någorlunda. Undantag finns dock naturligtvis, och speciellt hårt ansträngda är ögrupperna Balearerna och Kanarieöarna. Det krävs dessutom ingen trängsel i sig för att allvarliga problem som bostadsbrist ska uppstå.

Turismen är en av de största utmaningarna som Spanien har i dagsläget. Av erfarenhet är det svårt att reglera en sektor som befinner sig i en stark expansionsfas, men det är fundamentalt att turistströmmarna styrs upp på bästa sätt. Både för besökarnas och lokalbefolkningens bästa.

Mats Björkman Sydkusten