Högt och lågt i nya sjukhusbyggnaden

PREMIUM 
MATS BJÖRKMAN Nyligen var jag kallad till en läkarkontroll på universitetssjukhuset Costa del Sol. Det innebar att jag själv fick stifta bekantskap med den nya utbyggnaden, som vi gått och väntat på i tio år. Mitt intryck? Det är blandat.

Jag har skrivit många artiklar, notiser och någon blogg också om den omtvistade sjukhusutbyggnaden. Det är inget ovanligt att stora offentliga projekt som detta drar över tidsschemat, men det gick verkligen troll i sjukhusutbyggnaden. En öppen konflikt mellan byggbolaget och de regionala vårdmyndigheterna ledde till en utdragen rättstvist, som bidragit till den tioåriga förseningen.

Bygget stod halvfärdigt länge och när arbetet väl återupptogs har det orsakat stort besvär för besökare till sjukhuset. Samtidigt har den tidigare betalparkeringen varit gratis, som en direkt följd av konflikten mellan parterna.

I våras var så sjukhusannexet äntligen klart och började tas i bruk. Den nya delen, som utgör en utökning av sjukhusytan med 60 procent, är nu huvudentrén till sjukhuset. Många avdelningar, bland annat externa specialistbesök, har flyttats över till de nya lokalerna. Den gamla byggnaden ska successivt renoveras och sjukhuset är fortfarande långt från planerad maximal kapacitet.

Den största kritiken beträffande utbyggnaden är att den genomförts utan någon anmärkningsvärd ökning av personalstyrkan. Det finns alltså nya, större utrymmen, men kapaciteten har inte utökats. Utlovade nya sektioner som exempelvis psykiatri lyser fortfarande med sin frånvaro och fortfarande måste en del patienter remitteras till sjukhus i Málaga stad.

Själv hade jag inte tillfälle att uppleva den nya utbyggnaden förrän nyligen. Jag var kallad till en rutinkontroll som krävde ett föregående blodprov. Veckan före var jag på blodavdelningen, som är en trappa ner i den nya byggnaden. Av någon outgrundlig anledning är bottenplanet klassat som -1, så blodavdelningen ligger alltså på -2.

Den nya blodcentralen är fräschare och något större än den tidigare, men det är ingen slående skillnad. Det bästa är den egna receptionen, med två sköterskor som erbjuder vänlig hjälp. Det sämsta, vilket är något genomgående i den nya byggnaden, är avsaknaden av fönster och dagsljus. Om det är trist för patienter, så gissa hur det måste vara för personalen.

Annexet har enormt stora korridorer och allmänna utrymmen. De känns nästan överdrivet tilltagna, då det påminner mer om en transithall på en flygplats än ett sjukhus. Hur många rörelsehindrade patienter som än kan tänkas vara på språng samtidigt, så förefaller det som lite slöseri med utrymme.

För förstagångsbesökaren är det inte helt lätt att finna fram. Främst förvirrar det faktum att plan 0 alltså är en trappa upp från huvudentrén. Som tur är finns det ett flertal bemannade informationsdiskar där man kan få hjälp.

En av de mest tacksamma förändringarna, som hade tillämpats redan i den gamla byggnaden, är registreringsautomaterna där man med sitt försäkringskort eller spansk legitimation (!), bekräftar att man infunnit sig och får en biljett med en kod och anvisning till väntrum. Förr om åren var det ett kaotiskt system, där sjukvårdsassistenterna i de olika mottagningarna regelbundet gick ut i korridoren och ropade upp namnen på patienterna på listan, för att bekräfta att de anlänt. Ingen patientsekretess där inte. Behövde man fråga något fick man tålmodigt vänta på att någon sköterska kom ut från mottagningsrummet och det något av ett lotteri vilket bemötande man fick.

Nu expedieras det alltså en biljett med en tresiffrig kod, så man i lugn och ro kan sitta och invänta att den ska komma upp på skärmen. Det är gott om sittplatser i de nya väntrummen, som däremot i många fall helt saknar fönster, medan termostaten är inställd på alldeles för hög värme. Det senare verkar vara genomgående på sjukhus och jag vet inte om det eventuellt är avsiktligt för att det väntas finnas patienter i enbart underkläder. Vi som är fullt påklädda får dock ta av oss eventuella jackor och tröjor.

Jag hann denna gång knappt sätta mig i väntrummet förrän jag blev kallad, fem minuter före avtalad tid. Genom det digitala incheckningssystemet visste ju läkaren att jag ankommit och de låg uppenbarligen före med mottagningarna. Patientrummet såg ungefär likadant ut som det tidigare, men det nya saknade också fönster. Jag reagerade på att dataskärmarna som brukades av såväl läkaren som sköterskan placerats på var sitt A4-paket. Nya lokaler och ny utrustning i all ära, men det krävs fortfarande hemgjorda lösningar för att skärmarna ska vara i ergonomisk höjd.

Har du någon egen erfarenhet av den nya sjukhusbyggnaden?

Mats Björkman Sydkusten