Julen finns på second hand

PREMIUM ANNIKA ELWING Den svenska julen närmar sig snabbt, och vi flyttade norrut utan att ta med en enda julpryl. Tack och lov finns second hand-butikerna. Men medan jag har bott i Spanien har det tydligen blivit en vurm för julförsäljningsstarten med folk som köar i flera timmar för att köpa de bästa andrahandstomtarna.

Varje dag blir jag påmind om hur viktig julen är i Sverige. Solen går upp strax innan åtta på morgonen, och ner igen tidig eftermiddag. Det är osannolikt många mörkertimmar om dygnet. Solen lyser sällan och de senaste dagarna har vinterkyla dragit in. Sexåringen trampar lyckligt på krasande ispölar. Jag köpte ett tefat att åka på till henne dagen efter att första snön kom. Det var riktigt snöoväder faktiskt, när jag körde hem, mittlinjen var borta och jag sniglade i 50 för att inte råka köra av vägen. Jag njöt.

Hemma fanns ingen snö, men i grannkommunen, där vi köpte hundtäcke till vår frusna spanska hund, fanns både lite snö på marken och en massa frost, och i en skolbacke fick sexåringen testa tefatet. Gladare unge får man leta efter.

I detta mörker smyger sig julen på, och vad skulle vi göra utan den? Visserligen tycker jag mycket om både mörkret och ruskvädret, men vinter blir ännu roligare med julen att se fram emot.

Vi kom till Sverige i somras utan en enda julsak. Inte ens sexåringens älskade krubba, tyvärr. Så det var bara att köpa nytt. Inte kan man väl fira jul utan juldekorationer?

Nytt var det kanske inte. Vi handlar nästan allt på second hand; möbler, kläder, köksredskap, leksaker, det hade aldrig gått annars, samma sak blev det med julsakerna.

Jag väntade på att julsakerna skulle plockas fram i butikerna, och det visade sig att jag var långt ifrån den enda. Tydligen har det blivit en grej i Sverige när julförsäljningen i second hand-butikerna startar.

Jag skrev en artikel om julstarten på orten där jag jobbar. De som arbetade i butiken hade packat upp 100 lådor med julpynt som de hade sparat inför den här dagen. Här fanns i princip allt från julklappsetiketter till julgransfötter.

Det packades upp blåmönstrade jultallrikar för en krona styck, ljusslingor, lyktor, ljusstakar och halmprydnader. På disken vid ingången stod en grymt stirrande tomte. Han var så otäck att han ställts med ryggen mot disken, så ingen skulle råka möta hans blick av misstag.

Föreståndaren själv hatar tomtar och ville inte se vare sig den här eller några andra. Hon berättade att klockan 13 när försäljningen startar varje år kommer en lång rad med kunder, bland dem flera tomtesamlare.

Jag var också där klockan 13. Visserligen för att skriva om det, men jag passade förstås på att köpa julsaker jag också.

En dam ryckte åt sig den fina adventsljusstake jag sett ut åt mig själv, men det fanns andra. Jag fyllde en korg med julgransbelysning, julgransfot, julkulor och granpynt, glitter, pysselsaker, Nissedörr, etiketter, adventsljusstakar, pepparkaksformar och ett gäng tomtar samt svampar för värmeljus.

Som om inte det var nog ville jag besöka second hand-butiken i småstaden där vi bor också. Här, fick jag veta, står folk i kö i flera timmar innan öppning, kön går runt huset och personalen jobbade till sent på nätterna hela veckan för att packa upp allt julpynt.

Jag åkte dit med lilla dottern ett par timmar efter öppning, och milde tid vad mycket folk! Det gick knappt att komma fram. Och jag har aldrig i mitt liv sett fler tomtar samlade på ett ställe. Jag ångrade att vi åkt dit. Det bästa hade varit att vända i dörren. Tyvärr hittade jag en fin adventsljusstake med äpplen till köksfönstret, och dottern en spelande kyrka. Sedan stod vi i kö i trekvart för att betala. Blev också osams med dottern eftersom jag vägrade köpa en gräslig plasttomte med solglasögon som spelade julsånger.

Dagen efter var det mindre folk och vi kunde i lugn och ro kika på, och plocka till oss, cd-skivor med julmusik, julfilmer, gardiner och glöggmuggar. En ljusslinga till balkongen blev det också, och ytterligare en ljusstake. Det här var ju roligt!

Butiken bjöd dessutom på glögg och must, pepparkakor och skumtomtar, och där uppehöll vi oss så mycket att jag började skämmas, men anledningen var att dottern med diabetes hade så förtvivlat lågt blodsocker som inte ville gå upp till normal nivå. Men hon åt nöjt julnissar och pepparkakor.

Nu tyckte jag att vi hade allt vi behövde för julens ankomst. Men sexåringen glömde inte julkrubban som vi brukar plocka fram varje år.

Jag kände att jag behövde hitta något slags substitut. I ett skyltfönster stod en gammal variant. Jesusbarnet saknade en arm, och en av de vise männen hade gått av på mitten, men det var trevliga figurer, och den vise mannen skulle gå att limma ihop.

Nu är vi redo. Nu kan julen komma.

Annika Elwing