Man kan koka kött!

PLUS Vid ett tillfälle på 90-talet då jag bodde i Skåne fick man på Sveriges television i Göteborg idén att jag skulle medverka med ett par visor i ett program. Nu har man alltid varit lite lustiga på detta företag. Producenten har en viss programbudget som inte får överskridas och nu tyckte han att min resa tur och retur skulle bli för dyr så att i stället skickade han två killar i 30-årsåldern med inspelningsutrustning tur och retur till mig. Sådana reskostnader går nämligen utanför programbudgeten men blir naturligtvis mycket dyrare för företaget. Nog om.

PLUS Vid ett tillfälle på 90-talet då jag bodde i Skåne fick man på Sveriges television i Göteborg idén att jag skulle medverka med ett par visor i ett program. Nu har man alltid varit lite lustiga på detta företag. Producenten har en viss programbudget som inte får överskridas och nu tyckte han att min resa tur och retur skulle bli för dyr så att i stället skickade han två killar i 30-årsåldern med inspelningsutrustning tur och retur till mig. Sådana reskostnader går nämligen utanför programbudgeten men blir naturligtvis mycket dyrare för företaget. Nog om.

Jag tänkte som så: Dessa två killar har rest 34 fyra mil och skall sedan resa samma väg tillbaka. De måste få mat och den var nästan färdig när de anlände. Då går en av dem fram och tittar i kastrullerna och utbrister:
–Va fan, kokar du köttet?
Jag bjöd på välkokt nötkött med pepparrotssås, morötter och potatis. De satt framåtlutade och åt så ryggen gick i vågor och sa:
–Fan va gott!

De hade aldrig tidigare ätit kokt kött och det är inte så konstigt. I dag steker man eller grillar. Den litteratur som säljs mest är kokböcker men jag frågar mig om de inte i stället bör benämnas stekböcker. På restauranger serveras nästan aldrig kokt kött. Vilket mörker.

Pepparrotskött gör jag så här: Jag handlar högrev som som jag skär i lagom stora bitar och kokar i rikligt med vatten i hundra minuter. När vattnet kokat upp avlägsnar jag skummet med en sked innan jag tillsätter salt, hel kryddpeppar och tre lagerblad. I en annan kastrull kokar jag potatis med skalen på. De blir bäst så. Så gör jag en vitsås bestående av smör, vetemjöl, lite grädde och riven pepparrot. När köttet är klart häller jag över lite av köttspadet i såsen till lagom konsistens. Klart att servera.

–Men det tar ju sån tid, säger du.
–Inte då, svarar jag.
Börja matlagningen en timme tidigare och du behöver inte hänga över kastrullerna hela tiden. Gör någonting annat under tiden. Du kan putsa fönster, lägga patiens eller förföra din sambo en eller ett par gånger. Det sista befrämjar aptiten.
–Var får man tag på pepparrot? undrar du. Det kan du ta med dig från Sverige och de som kommer på besök kan ta med sig. Jag gör så att jag skalar pepparroten innan jag lägger den i frysen och sedan river jag den fryst vid behov.

Ibland väljer jag att göra fläsklägg med rotmos. De fläsklägg du kan handla här är kanske inte rimmade men det fixar du genom att hälla en halv kaffekopp med salt i kokvattnet. Fläsklägg skall ha en markant sälta. Lägg i ett par lagerblad, kryddpeppar och gärna ett par kvistar rosmarin (sp. romero) som växer vilt här i Andalusien. Själv har jag sett till att ha en stor buske i trädgården. En suverän krydda till fläsk och lamm.

Så var det då rotmoset. Ja, kålrot är inte alltid så lätt att få tag på men den finns ibland. Visste du förresten att den, liksom du, har sitt ursprung i Sverige. Den förstår vad du snackar om. På spanska heter den Nabo sueco och på engelska Swedish turnip. Denna rot omnämns redan år 1620 i skrift. Man tror i dag att det rör sig om en korsning mellan vitkål och rova.

Kålroten skalar du och hackar till tärningar som du kokar tills de är mjuka. Tillsätt en stor smörklick. Riktigt smör alltså. Inget växtslem. När fläskläggen är klara tar du lite av spadet och mixar ihop kålroten med till exempel en elvisp, till mos. Du kan också använda en jorappelstamp och vad är då det? Jo, härjedalingen Ewert Ljusberg förklarade en gång för mig att det är en Jordäppelstamp och att jorappel är potatis. En av hans kortare visor, som han även kallade en dänga, löd sålunda:

”Stormärta gjore jorepompa
i kölekôja, i kôja.”

Vad han med den dängan ville berätta var att Stor-Märta gjorde potatismos i kolarkojan.

Min språkkunniga hustru Barbro tyckte Ewert skulle satsa på en internationell karriär så hon översatte den till tyska:

"GrossMärta macht Kartoffelpure in Kohlehütte, in Hütte."

Han satsade aldrig på någon internationell karriär och nu är han borta. Vi saknar honom. Men för att återgå till saken. Kokt kött i alla former är ett bra alternativ till biff och entrecote. Det var bara det jag ville ha sagt.

Bengt Sändh