Tusentals spanjorer omkom i tyska förintelseläger

PLUS Boken ”Deportados y olvidados” (Deporterade och bortglömda) utökar listan över spanska offer som förlorade sina liv i nazistlägren från 4.500 till 7.500. Det totala antalet deporterade spanska medborgare under andra världskriget har också skrivits upp till 15.000.

PLUS Boken ”Deportados y olvidados” (Deporterade och bortglömda) utökar listan över spanska offer som förlorade sina liv i nazistlägren från 4.500 till 7.500. Det totala antalet deporterade spanska medborgare under andra världskriget har också skrivits upp till 15.000.

"Vid dödsfall, vem vill du att vi meddelar?" Denna fråga, ställd av en tjänsteman i ett nazistiskt koncentrationsläger, låter som en makaber artighet. Det var en del av mottagningsproceduren för de deporterade till Mauthausen, där de fick klä av sig, bli rakade och lämna sina personuppgifter. "Många kollapsar av kyla... De förs direkt till krematoriet, de är redan obrukbara." Så vittnar en spanjor om sin första dag i helvetet som nazisterna skapade under andra världskriget. "Från och med idag slutar du att heta García, ditt nya namn är detta nummer som du alltid måste komma ihåg," blev de tillsagda. Därefter fick de den berömda blå- och vitrandiga pyjamasen och fördes till en sovsal där tre personer delade en liten träbädd. Denna fruktansvärda upplevelse beskrivs i boken ”Deportados y olvidados. Los españoles en los campos de concentración nazis”, utgiven av La Esfera de los Libros och skriven av historikerna Diego Martínez López och Gutmaro Gómez Bravo.

Boken erbjuder en uppdaterad och utökad lista över de spanska offren, de så kallade ”Spanier”, då deras närvaro har spårats i olika läger, enligt författarna. "Vi har registrerat att ungefär 7.500 dog, jämfört med den tidigare siffran på 4.500," säger Gómez Bravo, professor i modern historia vid Universidad Complutense i Madrid och författare till flera böcker om Francoregimen, till tidningen El País.

När det gäller de deporterade uppskattar författarna att de var ungefär 15.000, jämfört med den tidigare siffran på 12.000. Detta innebär att hälften av de som hamnade i lägren dog. Denna forskning har varit möjlig tack vare dokumentation från de allierades arkiv, särskilt från USA, nazistlägrens böcker och dokument från de internerade själva.

Av alla deporterade skickades 7.251 spanjorer till Mauthausen, som var det mest fruktade lägret, känt som "spansklägret" bland tyskarna, dit fångar började anlända i augusti 1940. "Spanjorerna användes för att bygga krematorieugnarna. Mauthausen hade 50 underläger och dödligheten var tio procent högre än i andra läger," säger Gómez Bravo. Skillnaden låg i de fruktansvärda förhållandena, med kyla, dålig mat och sjukdomar. Mauthausen var klassat som kategori III av nazisterna, vilket innebar att fångarna skickades dit för att exploateras till döds.

Forskarna har beräknat att 4.747 spanjorer dog i Mauthausen, 60 procent av dem i stenbrottet vid Gusen, och detta bara inom nio månader. Detta stenbrott var känt för de dödliga 186 trappstegen, där fångarna tvingades bära upp stenar som vägde över 20 kilo.

Det fanns också spanjorer i läger som Sachsenhausen, Ravensbrück (för kvinnor), Buchenwald, Dachau och slottet Hartheim, där fasansfulla medicinska experiment utfördes. "Vi har dokumenterat 445 spanjorer som användes som försökskaniner för att testa vacciner. De dog mellan september 1941 och februari 1942," säger Martínez López, doktor i modern historia vid Universidad Complutense i Madrid.

Boken betonar att de spanska fångarnas närvaro i nazistlägren inte enbart var en följd av det spanska inbördeskriget, utan också en del av den större europeiska kontexten under andra världskriget. Sefardiska judar omfattades också av förintelsen. Deras öde påverkades inte så mycket av vad diktatorn Francisco Franco gjorde eller inte gjorde, vilket ofta har påståtts.

Den 5 maj 1945 befriades Mauthausen av 22 amerikanska soldater från den 11:e pansardivisionen. Detta ögonblick fångades i en berömd bild där de överlevande spanjorerna välkomnar de amerikanska soldaterna med en banderoll som lyder "Los españoles antifascistas saludan a las fuerzas libertadoras" (De antifascistiska spanjorerna hälsar frihetsstyrkorna). Rapporter från amerikanska soldater beskrev hur upp till sex personer delade en säng i vissa baracker och hur fångarna mördades med bensininjektioner eller kastades ner från stenbrottet.

Efter kriget erkände FN:s flyktingorganisation de spanska fångarna som "offer för den falangistiska regimen i Spanien". Trots detta fastställdes ingen juridisk ram för dessa offer förrän Genèvekonventionen 1951 trädde i kraft "Några dussin fångar återvände till Spanien, men vi vet inte vad som hände med dem," säger Martínez López. Många spanska överlevande bosatte sig i Frankrike, Österrike eller andra europeiska länder, medan andra emigrerade till Amerika, särskilt Argentina. Denna spridning förhindrade att de fick något erkännande i Spanien. Först 2019 förklarade den spanska regeringen den 5 maj som en årlig minnesdag för de spanska offren i nazistlägren.

Mats Björkman Sydkusten