Skrattar bäst som preppar mest

PLUS CARIN OSVALDSSON De senaste åren har det skrivits mycket i svensk media om hur man kan förbereda sig för krisen. Betydligt färre artiklar har det varit i spansk media och bland spanjorer i allmänhet har det verkligen inte varit något på var mans läppar. Själv har jag tänkt att ”jag ska…”, men inte gjort någonting åt det. Innerst inne har jag tänkt att risken här inte var så stor. Men den som flinat åt alla preppers, satte skrattet i halsen i veckan.

PLUS CARIN OSVALDSSON De senaste åren har det skrivits mycket i svensk media om hur man kan förbereda sig för krisen. Betydligt färre artiklar har det varit i spansk media och bland spanjorer i allmänhet har det verkligen inte varit något på var mans läppar. Själv har jag tänkt att ”jag ska…”, men inte gjort någonting åt det. Innerst inne har jag tänkt att risken här inte var så stor. Men den som flinat åt alla preppers, satte skrattet i halsen i veckan.

Det historiska och landsomfattande strömavbrottet som drabbade Spanien i måndags, lär bli en sådan där händelse där alla i framtiden minns var de befann sig och vad de gjorde klockan 12.32. Somliga mer än andra. Jag var förskonad från allvarliga problem, men det fick mig ändå att tänka. Både på vilken tur jag hade och på att jag nu verkligen borde ta tag i de där sakerna som jag funderat på tidigare; radio, kontanter, etc.

Jag hade haft en visning på förmiddagen och anlände till kontoret klockan 12. Jag parkerade i garaget på våning -3 och tog hissen upp fem våningar till plan 2. Exakt 32 minuter senare satt jag i veckomöte med mina kollegor när elen plötsligt försvann. Många gånger under de kommande timmarna skulle jag tacka min lyckliga stjärna att jag inte anlänt en halvtimme senare och fastnat i hissen. Det hände nämligen hundratals personer runt om i landet och en del blev kvar i många timmar. Jag kan knappt tänka mig något värre.

Men det var inte det första jag tänkte på. Som en katastroftänkare ”by default” hade jag svårt att koncentrera mig på mötet. Jag började genast fundera på om det skulle gå att ta sig ut ur garaget eller om jag skulle behöva påbörja den tio kilometer långa promenaden för att hinna hämta min son i tid. Garaget gick att öppna manuellt, något som vår concierge i huset redan hade löst. Jag läste på nätet att vissa gator redan stängts av på grund av att trafikljusen inte fungerade och såg framför mig att det skulle ta lång tid att köra till skolan. Jag begav mig således hemåt för att vara närmare skolan. Som sagt, jag är en katastrofvisionär.

De flesta trafikljus fungerade och inga gator var avstängda. Nätet var redan nu svajigt och värre skulle det bli, men ett meddelande från skolan trillade in. Vi ombads att hämta barnen om vi kunde. De var såklart mest uppspelta över att få gå hem tidigare. Medan vi föräldrar såg på varandra, skakade på huvudena och mumlade ord som cyberattack. När vi kom hem stod grannen och grillade på sin balkong och log stort över familjens tallrikar som stod uppradade på räcket.

I vårt hem blev det en kall sallad med kikärtor och jordnötter, för jag har visserligen en klotgrill men ingen kol eftersom föreningen inte tillåter kolgrillning. Iván acklimatiserade sig och plockade fram Sudoko och ritgrejer. Vi läste läsläxa och hade ganska mysigt. Jag var dock frustrerad över att inte kunna följa nyheterna. När jag gick ut med hunden fick jag täckning på vissa platser men önskade så att jag haft en radio. Från vissa trädgårdar strömmade det ut radioprat, andra personer gick planlöst runt med mobilen i handen och letade täckning.

Jag vet inte varför jag blir så besatt, jag kunde ju i vilket fall som helst inte göra mycket åt situationen, men jag vill gärna vara informerad i realtid. Tänk om den hypotetiska cyberattacken bara var ett sätt att bereda vägen för något värre? Det var inte så att jag direkt gick omkring och var rädd, men ändå, jag vill veta vad som pågår. Jag var likadan under pandemin.

Jag hittade en ficklampa och batterier och har alltid värmeljus hemma, så ljus skulle vi ha om det blev långvarigt. Men mat kunde jag inte laga och information var det alltså dåligt med. Jag har en powerbank men den var inte laddad. Några kontanter hade jag inte heller. Det hade dock sonen, så det skulle bli till att nalla i hans spargris om vi behövde handla.

Utan att veta om det skulle bli någon basket eller inte den kvällen, åkte vi iväg till Arroyo de la Miel, för då kunde jag ladda telefonen i bilen som faktiskt var fulltankad. Jag misstänker att det finns många elbilar i Benalmádena för trafiken som brukar vara mycket intensiv denna tiden på dagen, var sparsam. Det var basket, även om antalet som dykt upp bara var en tredjedel mot normalt. Efter en kvart tändes lamporna i taket och jag höll tummarna att elen kommit tillbaka hemma också. Så var fallet. Vi hade tur, många fick vänta halva natten, medan vi fick ström igen redan vid 19-tiden.

Så jag slapp tänka ut ytterligare en kall måltid, vi fick varm middag den kvällen. Maten i frysen hade hållit sig intakt och inget behövde slängas. Nätet försvann och var borta hela kvällen men vi hade i alla fall ljus. Vattnet försvann aldrig heller vilket jag var så tacksam för.

För min del rörde det sig inte om mer än 6,5 timmar utan el och det är ju egentligen inget större problem. Problemet var ju att vi inte visste hur länge det skulle pågå och tankarna snurrar kring hur man ska lösa de utmaningar som eventuellt ligger framför en. Jag borde fixa en batteriradio med solceller, mobilladdare med solceller, kontanter, grillkol, stormkök och fler batterier till ficklampan. Jag borde. Vi får se om jag följer mitt eget råd. Skönt ändå att det inte verkar ha varit en cyberattack. Även om regeringen inte avfärdar någonting alls i dagsläget.

En anekdot är att skolorna höll öppet som vanligt dagen efter men utan att hålla några formella lektioner. Många undrade varför och det beror på att det ska vara lika för alla. Det räcker att ett enda barn på en hel skola inte kan ta sig dit på grund av de problem som strömavbrottet orsakat, detta barn ska inte riskera att missa något. Givetvis var det många som stannade hemma bara för att de kunde. Iván blev dock ivägtvingad med order om att jobba på de pågående projekten. En erfarenhet rikare och med ett matteprov som sköts fram en dag.

Carin Osvaldsson