Mer än en mullig mansgris borde få sig ett rejält ”nyp”.

Om sextrakasserier på jobbet

27 maj 2025 | 06:59

PLUS BENGT SÄNDH Nu talar jag inte i egen sak. På den tiden jag hade anställning blev jag aldrig sextrakasserad. Under de 50 år jag försörjde mig som artist hände det ofta att jag antastades av så kallade groupies men det upplevde jag aldrig som något problem. Däremot har jag känt kvinnor som blivit attackerade på sina arbetsplatser och det måste ju vara ett smärre helvete för dem varenda gång de skall gå till jobbet.

Min fru nummer två hette Naomi. När vi träffades jobbade hon på kontoret till ett företag i elbranschen. En dag berättade hon för mig att det fanns en äcklig karl på hennes jobb som ständigt gjorde närmande och skulle kladda. Jag tycker jag löste problemet ganska elegant.

Jag textade tydligt i stor skrift på en lapp:

Den som kladdar på min dam, Naomi, kommer att få sina båda njurar ordentligt petade med en tändsticka.

(Vad fick jag det ifrån?)

Jag sa till Naomi att hon skulle sätta upp lappen på kontorets anslagstavla vilket hon gjorde.

Trakassören närmade sig aldrig mer Naomis skrivbord. Däremot blev han ofta psykad av de övriga i personalen som visste vad saken gällde.

En dag läste jag om en kärlekskrank krögare i en liten fransk stad och jag hade hjärtans roligt åt historien. Denne krögare, i övre medelåldern, hade anställt en ung söt servitris och det som tycktes fascinera honom mest var hennes lilla päronformade rumpa. Det var inte nog med att han upprepade en massa skamliga förslag, han gick även handgripligt tillväga genom att daska och nypa henne i stjärten.

Man får förstå att den unga damen blev less på gubbens närmanden och att hon till slut polisanmälde honom. När saken togs upp i rätten visade det sig att hela juryn bestod av gubbar i krögarens ålder. Den åtalade erkände sina närmanden då det fanns vittnen, men detta till trots beslöt rätten, efter en kort överläggning, att lägga ner målet. Det blev alltså ingen som helst påföljd för den tafsande krögaren. Servitrisen led ett nesligt nederlag och om detta stod det att läsa i den lokala tidningen. Men saken var inte utagerad med detta. Flickan skulle komma att få full upprättelse och krögaren ångrar säker än i dag sina attacker mot flickans stjärt.

Två dagar efter rättegången och vid lunchtid, då det var gott om folk i restaurangen, stormades lokalen av sjuttiofem ilskna damer. Där fanns feta matronor och magra seniga tanter med hårda nypor, vana att vrida ur tvätt och knåda degar. De jagade, i gästernas åsyn, upp krögaren i en hörna och pressade ner honom mot golvet. Vad tror du de gjorde sedan?
Jo just det: De nöp och rev hysteriskt i hans breda bakdel i tjugo minuters tid utan att någon kom till hans hjälp. Hans bakdel torde vara lik en ask blandade konfektyrer. Gästerna gapskrattade och hade hjärtans roligt på krögarens bekostnad.

Den rent fysiska smärtan var kanske inte det värsta. Det var en fruktansvärd chikan och hela hans krögarvärdighet var som bortblåst. Han blev till åtlöje i hela staden under en följd av år. Denna berättelse roade mig mycket men det finns en sak jag tyckte de ilskna damerna glömde. De borde ha fortsatt aktionen i rådhuset genom att nypa i de rumpor som nöter stolarna där.

Jag tycker att damer i alla länder skall komma sina drabbade medsystrar till undsättning.