Jobbigt realistisk serie om Marbella

PLUS MATS BJÖRKMAN Efter att Carin Osvaldsson nyligen inkluderade den på sin rekommenderade lista över spanska tv-serier tog jag mig i kragen och tragglade igenom hela serien ”Marbella” på Movistar Plus. Dittills hade jag bara orkat se de två första avsnitten, då jag har svårt för filmer och serier som domineras av droger och sexorgier. Speciellt jobbigt är det när man inser att stora delar av handlingen är sanna.

PLUS MATS BJÖRKMAN Efter att Carin Osvaldsson nyligen inkluderade den på sin rekommenderade lista över spanska tv-serier tog jag mig i kragen och tragglade igenom hela serien ”Marbella” på Movistar Plus. Dittills hade jag bara orkat se de två första avsnitten, då jag har svårt för filmer och serier som domineras av droger och sexorgier. Speciellt jobbigt är det när man inser att stora delar av handlingen är sanna.

Serien ”Marbella” utspelar sig, som namnet antyder, i min hemort på Costa del Sol. Den har två likheter med miniserien i SVT:s Uppdrag granskning från förra året: titeln och det faktum att serien handlar om organiserad brottslighet. Men medan den svenska serien är en dokumentär, är den spanska en dramatisering som till stor del är baserad på verkliga händelser.

Jag skriver inte detta inlägg som en rekommendation eller recension av den spanska serien. Dels måste man ha en prenumeration på Movistar Plus och förstå spanska för att kunna se den, dels är den inte särskilt bra. Det senare är inte bara min åsikt – jag konstaterar att den endast får tre stjärnor av maximalt fem på plattformens hemsida.

Min blogg fokuserar på fenomenet med den organiserade brottsligheten på Costa del Sol, hur den har utvecklats och de känslor detta väcker hos mig som Marbella-resident sedan mer än 30 år. Det är ett fenomen som existerar, som jag rapporterar om i min nyhetsförmedling och som tyvärr är mycket svår att bekämpa.

”Marbella” handlar om en advokat, spelad av Hugo Silva, som aldrig haft några egentliga skrupler och som väljer att gå ännu längre som konsult åt den så kallade ”mocro-maffian” från Nederländerna. Mannen bakom serien, Dani de la Torre, har plockat en rad verkliga händelser och anpassat dem till tv-formatet. Hans syfte förefaller vara att i dramatisk form presentera hur de olika ligorna på kusten agerar och interagerar med varandra. Jag håller med Carin Osvaldsson om att handlingen blir intressantare ju längre den avancerar, men serien kan definitivt inte ses som någon dokumentär. Det överraskande slutet känns exempelvis utstuderat och föga övertygande.

Ur svensk synvinkel är det intressant hur den så kallade ”Svenskligan” dyker upp på slutet, dock kraftigt förvanskad – som så mycket annat i serien. Medan den verkliga ”Svenskligan” på kusten bestod av andra generationens invandrare från arabiska länder, skildras de i serien som vikingaliknande skinnknuttar på motorcyklar.

Oavsett vad man tycker om serien är fenomenet med den internationella organiserade brottsligheten på Costa del Sol (inte bara i Marbella!) ett trist inslag som ser ut att bara växa och utvecklas med åren. Hittills har den spanska polisen visat en enorm effektivitet och de flesta våldsdåd klaras upp på kort tid. Skottlossningarna är dock bara toppen på isberget, som utgörs av droger, bilstölder, prostitution och penningtvätt. Som underhållning på tv kan det möjligen vara tilltalande – men inte lika mycket i verkligheten.

Mats Björkman Sydkusten