Svensk studie speglar spanska brandbekämparnas utsatthet
24 aug 2025 | 06:59PLUS De senaste veckorna har nordvästra Iberiska halvön drabbats av bränder i en omfattning som inte setts sedan 1990-talet. Området Zamora-León-Ourense, tillsammans med Leóns kulturlandskap Las Médulas, har utvecklats till ett brännpunktsområde där klimat, vegetation och sociala förändringar samverkar. Samtidigt vittnar en svensk studie om hur arbetsvillkor och riskupplevelser hos de människor som bekämpar bränderna förvärrar krisen.
PLUS De senaste veckorna har nordvästra Iberiska halvön drabbats av bränder i en omfattning som inte setts sedan 1990-talet. Området Zamora-León-Ourense, tillsammans med Leóns kulturlandskap Las Médulas, har utvecklats till ett brännpunktsområde där klimat, vegetation och sociala förändringar samverkar. Samtidigt vittnar en svensk studie om hur arbetsvillkor och riskupplevelser hos de människor som bekämpar bränderna förvärrar krisen.
På bara tio dagar har mer än 350.000 hektar brunnit i den så kallade ”eldtriangeln” mellan Zamora, León och Ourense. En kombination av ovanligt regnrika vårmånader följd av rekordhetta i juni och en långvarig värmebölja i augusti skapade ett överskott av biomassa som snabbt torkade ut och blev till bränsle. Forskare beskriver fenomenet som en ”hydrometeorologisk pisksnärt” som gör landskapet hyperkänsligt för eld. Vegetationen – från pinjeskogar planterade under 1900-talet till buskmarker med hög brännbarhet – förstärkte dynamiken, skriver eldiario.es.
I León och Zamora förvärrades läget när elden nådde Las Médulas, ett av UNESCO:s världsarv. Omkring 1.400 personer tvingades lämna sina hem, medan brandkårer kämpade mot lågorna kring byar och kulturmiljöer. Vittnesmål från brigadpersonal beskriver en situation där torra stormar utan regn antände flera bränder samtidigt, ofta i svårtillgänglig terräng.
Situationen har vidare satt fokus på arbetsvillkoren för brandbekämparna. En studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), i samarbete med spanska kooperativ, visar att många av Galiciens skogsbrandsbekämpare lever med både otrygga kontrakt och en ständigt närvarande känsla av fara. Av de 20 intervjuade – både kvinnor och män mellan 25 och 62 år – beskrev flera en tung psykologisk börda: att se skogen brinna, att stå i frontlinjen med begränsade resurser och att uppleva hur förvaltningen av markerna allt mer koncentrerats till ett fåtal företag. Forskarna betonar att problemen inte kan lösas enbart med nya lagar utan kräver efterlevnad av redan existerande regler och en omprövning av skogspolitiken, skriver La Región.
Galicien står för hälften av Spaniens träproduktion, framför allt eukalyptus och tall, och denna intensiva monokultur bidrar till sårbarheten. När klimatförändringen dessutom förvärrar torkan och ökar frekvensen av extrema väderfenomen blir regionen en av Europas mest utsatta.
När de massiva bränderna i León, Zamora och Ourense möter bristen på långsiktiga satsningar på personalens arbetsmiljö framträder en dubbel kris. Å ena sidan ett ekologiskt system i obalans, å andra sidan en mänsklig frontlinje som ofta upplever bristande säkerhet och erkännande. Den svenska studien understryker hur klimatförändringar inte enbart är en fråga om natur, utan även om arbetsvillkor och social resiliens.
Bränderna i nordvästra Spanien är därför inte enbart en miljökatastrof utan också en varningssignal om att klimatanpassning måste omfatta både ekologi och arbetsliv. Att stärka de människor som dagligen möter lågorna kan bli avgörande för om framtida eldsäsonger blir hanterbara eller fortsätter att överraska med sin förödande kraft.
![]() |
Mats Björkman |
Kommentarer