I hötorgskonstens land 2

PLUS BENGT SÄNDH Så hade jag den stora äran och glädjen att ingå i redaktionen som gjorde teveprogrammet ”Hvar fjortonde dag” tillsammans med ”Den förträfflige” Ulf Thorén och hans hustru Lill. Det var en lustig tid. Vi stormade slottet och hängde tvätt mellan kungstornen och mycket annat. En eftermiddag ringde Ulf och undrade:
– Har du någon visa om hötorgskonst?
– Nej, svarade jag.
– Skriv en då! Den skall spelas in i morgon klockan ett på galleri Kåkbrinken i Gamla stan. Där har dom en utställning med Hötorgskonst.

PLUS BENGT SÄNDH Så hade jag den stora äran och glädjen att ingå i redaktionen som gjorde teveprogrammet ”Hvar fjortonde dag” tillsammans med ”Den förträfflige” Ulf Thorén och hans hustru Lill. Det var en lustig tid. Vi stormade slottet och hängde tvätt mellan kungstornen och mycket annat. En eftermiddag ringde Ulf och undrade:
– Har du någon visa om hötorgskonst?
– Nej, svarade jag.
– Skriv en då! Den skall spelas in i morgon klockan ett på galleri Kåkbrinken i Gamla stan. Där har dom en utställning med Hötorgskonst.

Det tog mig två timmar att skriva text och melodi till visan med namnet ”I hötorgskonstens land”. Jag repeterade i en timme och nästa morgon gav jag mig av till galleriet där man lyckats samla flera hundra hötorgsmålningar. Ulf och Lill var på plats med ett inspelningsteam. Så sjöng jag min visa där jag räknar upp ett antal vanliga hötorgsmotiv. Ulf blev entusiastisk.
– Kan vi plocka fram tavlor med de motiv som finns i visan?

Det kunde man och jag blev själv lite förvånad över att alla motiv jag sjöng om fanns på utställningen. Vi ställde upp dem i en lång rad utmed en vägg. Så sjöng jag låten till eget gitarrkomp medan filmaren gick längs med raden av tavlor så varje motiv i visan filmades. Mycket lyckat.

Vad är då Hötorgskonst? Jo, det är målningar som gjorts i massupplagor med enkla och banala motiv och av lågt konstnärligt värde. Begreppet hötorgskonst är känt sedan 1935 då det på Hötorget i Stockholm såldes sådana alster. Vem har inte sett porträttet av Fiskaren i sin Sydväst, Det gråtande barnet och Zigenarflickan. För att ta några exempel.

Så anlände en medarbetare till galleriet med en en kartong med 25 målningar. Det var ett idylliskt landskapsmotiv och det roliga var att alla tavlor var exakt lika.
– Det där är Magnusson! sa jag.
– Hur kunde du veta det?
Mannen med tavelpaketet såg smått skräckslagen ut.
– Magnusson är en gammal kompis till mig. Han har sin konstfabrik på Luntmakargatan.

Nu ställde jag mig med hela tavelbunten lutande mot mina knän Så spelade vi melodin ”Mahna Mahna” som du känner igen från Mupparna. I takt med melodin släppte jag tavla efter tavla mot golvet så att man kunde se samma motiv på dem alla. De var fotografiskt lika.

Nu blev Ulf entusiastisk och undrade:
– Kan vi åka till konstfabriken och filma lite?
– Vill du ha en kaffekopp svavelsyra i nosen? svarade mannen som kommit med tavlorna.
– Det tror jag inte man får men han skulle aldrig tillåta att vi filmade i hans fabrik, sa jag. Jag tycker vi åker ut till Kavlis fabrik i Hagsätra och filmar när dom gör Räkost.

Sagt och gjort, Vi for ut till ostfabriken där jag jobbat extra innan jag kunde försörja mig som artist. Jag kände folk på plats och vi fick tillåtelse att filma. Det var ju lite reklam för dem också. Den lilla filmsnutten började med att Ulf sa:
– Ja vi får inte filma i konstfabriken men det går till exakt så här:

På filmen visades nu tomma tuber för räkost som åkande på ett band där de fylldes och förslöts innan de landade i kartonger.
– Det är ingen skillnad på räkost och konst. Exakt så här går det till i konstfabriken, sa Ulf.

Här kan du lyssna på min visa”I hötorgskonstens land”:

Bengt Sändh