Medan svenskar har njutit av den milda septembermånaden, har mannen från varma Sevilla bara frusit. Foto: Annika Elwing

Hungrig, trött och frusen spanjor

01 okt 2025 | 06:59

PLUS ANNIKA ELWING Det har varit en underbart varm, skön septembermånad i Sverige. Men vad hjälper det en överdrivet frusen man från Sevilla?

– Det är bara september, du kan ju inte gå klädd så där, sa jag till min importerade spanjor och skrattade.
Det var början på september månad. Våra spanska hemtrakter hade drabbats av en ny värmebölja och jag njöt av den svenska temperaturen. Naturen hade skiftat färg, hösten var på ingång, temperaturen höll sig runt 17-20 grader. Härligt! Men min spanjor bara frös. Nu när vi skulle i väg hade han tagit på sig sina vinterkläder. En kraftig, tjock vinterjacka och mössan djupt neddragen över öronen.

När sambons semester var över och det svenska vardagslivet hade börjat, det vill säga, när barnen började skolan och sambon på SFI, hade tre saker utmärkt hans mående: hunger, trötthet och kyla.

Av någon anledning var han konstant hungrig. Åt saker han aldrig tyckt om, som yoghurt och flingor. Allt bara försvann från matskåpen, ingenting stillade hans hunger. Det var de annorlunda tiderna som ställde till det. Denne urspanske man, född och uppvuxen i Sevilla, van att äta lunch klockan 15 och middag klockan tio eller elva på kvällen. Nu fungerade inte det längre. Framför allt inte eftersom han och barnen måste gå upp tidigare än i Spanien för att komma i tid till skolan. Tidig frukost – tidig lunch. Den yngsta äter lunch redan halv elva på förmiddagen.

Det där gick inte in i hans huvud. Det var en ständig stress för mig att subtilt förklara att han måste ge barnen mat på svenska tider. De behövde äta något när de kom hem från skolan, och de behövde middag svensk middagstid. Det var oerhört stressande att komma hem från jobbet vid sju eller åtta på kvällen och se att ungarna inte fått någon middag. Jag höll på att bli tokig av maktlöshet. Jag kunde inget göra, jag jobbar långt bort - åker tidigt och kommer hem sent.

Det har ordnat upp sig efter de första veckornas kaos.

Spanjorens stora trötthet har också börjat bli bättre. Han fungerar igen. Vi förstod nog inte varför han blev så extremt trött, han sov ju sina timmar på nätterna. Var det de nya tiderna, nya vanorna, nya landet och språket? Han tog sig igenom dagarna halvsovandes, och slocknade vid halv nio-nio. Även det gjorde mig frustrerad eftersom jag också var trött, men blev ensam kvar med allt som måste göras.

Svenskars tidsscheman är annorlunda och man måste anpassa sig. Sambon berättade i telefon för sin häpne pappa att bussarna är fulla av folk som ska till jobbet redan klockan sex, och vår målare, som skulle ta bort möglet i taget på hyreslägenheten, kom hem till oss redan halv sju en fredagsmorgon.

Och så var det kylan.

Den där dagen när vi skulle i väg, och han tog på sig sin tjockaste vinterjacka och mössa, liksom klädd för en dag ute i snö och is, var det fortfarande början på september. Kanhända var det lite blåsigt och vinden var kall, men månaden har varit förvånansvärt varm och skön.
– Det är ju bara september, det är nästan 20 grader varmt. Om du tar på dig allt det där redan nu, vad ska du då ha på dig när det blir vinter?
– Vad ska jag göra då? Jag fryser ju! Det hjälper mig väl inte i vinter att jag går omkring och fryser nu?

Nej, det gör väl inte det. Och han fryser verkligen. Sitter i soffan med tjockjackan och fryser, och väntar på att bostadsbolaget ska sätta på elementen. Jag tror inte att det kommer bli varmare än så här, tyvärr. Och jag som alltid har tänkt att det gäller bara att ha på sig kläder efter väder, att det är mörkret som är tuffare för många. Nu tvivlar jag på att sambon kommer att sluta frysa.