Djup klyfta mellan Spaniens rikaste och fattigaste kommun
16 nov 2025 | 06:59PLUS En färsk rapport från den spanska skattemyndigheten visar på extrema inkomstskillnader mellan landets kommuner. Pozuelo de Alarcón, en förort till Madrid, toppar på nytt listan som Spaniens mest välbärgade kommun, medan Benamargosa i Málaga ligger allra längst ner. Skillnaden mellan de båda är så stor att den blivit en symbol för den växande ojämlikheten i landet.
PLUS En färsk rapport från den spanska skattemyndigheten visar på extrema inkomstskillnader mellan landets kommuner. Pozuelo de Alarcón, en förort till Madrid, toppar på nytt listan som Spaniens mest välbärgade kommun, medan Benamargosa i Málaga ligger allra längst ner. Skillnaden mellan de båda är så stor att den blivit en symbol för den växande ojämlikheten i landet.
I Pozuelo deklarerade invånarna under 2023 i genomsnitt 88.011 euro i inkomster, vilket är det högsta beloppet i hela Spanien. I Benamargosa däremot låg medelinkomsten på 13.831 euro – sju gånger lägre. Gapet mellan den rikaste och fattigaste kommunen är nu över 74.000 euro per person och år, den största skillnaden sedan skattemyndigheten började föra statistik 2013.
Den tydliga kontrasten följer ett geografiskt mönster. Höga inkomster koncentreras till storstadsregioner och vissa kustkommuner, medan de lägsta återfinns i små inlandssamhällen, framför allt i Andalusien och Extremadura.
En central skillnad gäller arbetsinkomster. I Pozuelo hade mer än 85 procent av invånarna inkomster från arbete, med ett snitt på 63.928 euro per år. I Benamargosa var motsvarande andel 60 procent, och genomsnittet låg på endast 8.849 euro. Pensioner och löner är betydligt högre i Madridförorten, där många invånare arbetar i ledande befattningar inom finans, teknik och andra högavlönade sektorer. I Benamargosa är arbetsmarknaden begränsad och domineras av jordbruk och småskaliga verksamheter.
Skillnaderna blir ännu mer markanta när kapitalinkomster räknas in. I Pozuelo deklarerade invånarna i snitt 9.827 euro från investeringar, aktier och banktillgångar. I Benamargosa låg motsvarande belopp på 144 euro – nästan sjuttio gånger lägre. Pozuelo har också en högre andel av befolkningen som redovisar vinster från fastighetsaffärer, med genomsnittliga belopp på 27.738 euro, jämfört med endast 2.391 euro i Benamargosa.
När det gäller inkomster från egen verksamhet syns också en tydlig kontrast. I Benamargosa utgjorde jordbruk, småföretag och frilansarbete en relativt stor del av de totala inkomsterna, men snittet låg på endast 2.917 euro per år. I Pozuelo däremot låg inkomster från liknande verksamheter på 59.332 euro, ett tal som återigen visar den enorma skillnaden i ekonomiska förutsättningar.
Bakom dessa siffror döljer sig två mycket olika ekonomiska modeller. Pozuelo de Alarcón har blivit ett nav för välbeställda familjer, med närhet till Madrids arbetsmarknad, högkvalitativa skolor och en exklusiv bostadsmarknad. Kommunen lockar bankdirektörer, företagsledare och professionella med internationella karriärer, vilket ytterligare driver upp inkomster och investeringar. Benamargosa, med sina drygt 2.000 invånare, är däremot en liten jordbrukskommun där arbetslöshet och låga löner länge präglat vardagen.
Det är inte första gången denna kontrast uppmärksammas. Pozuelo har legat högst i statistiken alla år sedan mätningarna inleddes, med undantag för 2018 då den katalanska kommunen Matadepera tog förstaplatsen. Den sista platsen i rankingen har däremot varierat mellan olika småkommuner i Andalusien och Extremadura, områden som historiskt haft svagare ekonomiska strukturer.
Analysen pekar på att Spaniens inkomstkarta blir alltmer splittrad. Tillgången till välbetalda jobb, kapital och investeringar är i hög grad koncentrerad till vissa regioner, medan andra fastnar i en cykel av låga löner och begränsade möjligheter. Skattemyndigheten understryker att resultaten är ofullständiga eftersom Baskien och Navarra inte ingår i statistiken på grund av sina egna skattesystem, men mönstret är ändå tydligt.
Den växande klyftan får konsekvenser inte bara för hushållens ekonomi utan också för investeringar i infrastruktur, utbildning och sociala tjänster. I rikare kommuner som Pozuelo kan skatteintäkterna användas till att förstärka redan goda förutsättningar, medan kommuner som Benamargosa har betydligt sämre resurser att erbjuda sina invånare. Det förstärker skillnaderna ytterligare och riskerar att skapa en permanent ojämlikhet mellan olika delar av landet, skriver El País.





































Kommentarer