Sabina har bett att få vila tillsammans med sin farmor.

Post mortem

13 jan 2026 | 06:59

PLUS BENGT SÄNDH I skrivande stund har jag just fått veta att min dotter Sabina avlidit i en ålder av 66 år på ett sjukhus i Oslo. (Kondoleanser undanbedes vänligt men bestämt).

För rätt många år sedan såg jag på teve en äldre man med tårar i ögonen. Han var ledsen för att han inte fick utföra sin avlidna hustrus sista vilja. Hon hade sagt att hon ville ha sin aska spridd under den vackra rönnen på deras gårdsplan. Det förbjöd den statskyrka vi då hade. Efter en tids uppslitande bråk gav kyrkan mannen tillstånd att sprida askan i aspskogen på andra sidan ängen vilket också skedde. Min reaktion: Vad fan har kyrkan med detta att göra?

Min mor bodde i den gamla anrika stadsdelen Haga i Göteborg. Där gick en äldre man omkring som original iförd texashatt och dito stövlar. Han var ett folkkärt original och folk kallade honom Texas. Mamma pratade ofta med Texas och gav honom några småslantar ibland. För dem köpte han några lättöl i närbutiken. En lättölsalkoholist alltså. Detta upprepades tills han somnade ett par timmar i parken. Alla gillade och hade vant sig vid Texas som ett original. Så dog Texas och blev kremerad varpå sonen och hans kamrater tyckte att Texas skulle var kvar i Haga så de gick runt på gatorna och spred ut hans aska där. Det stod att läsa flera artiklar i Göteborgstidningen och om hur kyrkan bråkade om saken.

Min mor bodde i stadsdelen Haga i Göteborg men när jag sista gången besökte henne där och vi skulle skiljas var hon för en gångs skull sentimental och fällde några tårar. Det var ovanligt. Senare fick jag veta att hon fått ett cancerbesked och det förklarade saken. Nu flyttade hon till Stockholm och fick en lägenhet alldeles bakom Globen. Detta för att hon ville vara nära oss söner innan hon dog.

Mamma hade bott många gånger i Stockholm och älskade Hagaparken där hon plockat hallon och solat sig på en filt. Ibland råkade hon ut för blottare som dök fram ur buskarna och visade apparaten. Den gamla servitrisen lät sig aldrig chockeras. Hon tittade bara lugnt på gubben och sa: Skulle det där vara nått att visa upp? Vi brukade reta mamma genom att säga att hon åkte till Hagaparken för att titta på blottare. En gång blev hon törstig i parken varför hon nästa dag tog med sig två inköpta paket med apelsinjuice. Hon blev törstig men när hon öppnade juicen visade det sig att den skulle spädas med fyra delar vatten.

Mamma hade lungcancer och hamnade på Södersjukhuset och sedan på Karolinska innan hon flyttades till ett sjukhem i Farsta för palliativ vård. Där besökte vi henne flera gånger i veckan. Hon hade sagt till personalen: ”Jag är ateist så jag vill inte veta av någon psalmbok under hakan.” Till mig och min bror sa hon:
– Jag vill inte veta av någon dyrbar begravning. Gör en fest där ni dansar och är glada.
– Jag tycker vi sprider din aska i Hagaparken, sa min bror.
– Ja, det är bra, gör det! svarade hon.

Min dotter Sabina kvitterade ut mammas urna. Vi var ett gäng som möttes vid Odenplan för att föra askan till Hagaparken. Jag fann att den låg i en plåturna som var tillsluten med fyra popnitar i botten varför vi stannade till vid bensinstationen vid Norrtull där jag lånade en borrmaskin för att borra bort dessa nitar. Väl på plats på en kulle mittemellan Gustav den tredjes slottsruin och Koppartälten spred min bror askan medan vi andra såg på.

Så får man inte göra, så när jag lät min vän Ulf Elfving veta att så skett ville han göra ett inslag om detta i sitt radioprogram Efter tre. I programmet intervjuade han mig och en gubbe från riksdagen som hade hand om begravningsförordningen.

”Aska är det renaste som finns och gör ingen som helst skada”, sa jag. Jag såg på gubben att han höll med mig medan han pliktskyldigt läste sina paragrafer. När vi kom ut ur studion trodde jag mig vara Frank Sinatra för där stod den samlade pressen med fotografer som förde mig blixtsnabbt till Hagaparken där jag fick peka ut platsen där morsans aska låg.

I dag fick jag veta av min son Thomas att min dotter Sabina hade som sin sista önskan att få bli spridd på samma ställe i Hagaparken där min mors aska ligger. Det är jag övertygad om att han fixar.