Tragedin den 18 januari är den första dödsolyckan som drabbat det spanska höghastighetståget sedan det invigdes för 34 år sedan och får inte avskräcka oss från att fortsätta ta tåget. Foto: Mats Björkman

Vissa olyckor kusligare än andra

26 jan 2026 | 06:59

PLUS MATS BJÖRKMAN En olyckas allvar räknas som regel i antal döda och skadade. Det finns däremot andra, mer subjektiva aspekter, som gör att dramer uppfattas olika. Tågkollisionen utanför Córdoba hade flera av de inslag som skakar om oss extra mycket.

Alla människoliv har samma värde, men känslor är inte underkastade rena matematiska formler. Det är därför en tragedi med ett fåtal omkomna i vårt närområde som regel berör oss mer än en formlig massaker på andra sidan jordklotet. I det första fallet spelar nämligen två sannolikhetsfaktorer in; 1. Det kunde ha drabbat någon bekant till mig. 2. Det kunde ha varit jag.

Mina två äldsta döttrar reser ofta till Madrid, speciellt på helgerna, men den här gången var de båda hemma. Min bror och kollega Richard Björkman hade en biljett bokad med Iryo exakt en vecka efter olyckan. Själv har jag inte räkning på hur många gånger jag åkt med snabbtåget mellan Málaga och Madrid, men det torde vara betydligt fler än 100. Båda de drabbade bolagen, Iryo och Alvia, har jag rest med flera gånger och jag vet precis på vilken sträcka olyckan inträffade. Det är knappt tio minuters resa norr om Córdoba, i ett mycket vackert landskap i Sierra Morena.

Olyckan den 18 januari är en av de allvarligaste som drabbat järnvägsnätet i Spanien. Minnet var fortfarande färskt efter tragedin vid Angrois, utanför Santiago de Compostela, den 24 juli 2013. Då omkom 80 människor när ett Alvia-tåg kom in med för hög hastighet i en snäv vänsterkurva. Den juridiska utredningen blev skandalöst lång och begränsad. Paradoxalt nog har en av de blott två dömda för olyckan friats i högre instans, just i dessa dagar när Spanien skakats av en ny tragedi.

Den första preliminära rapporten pekar på att fel på spåret som orsak till olyckan. Att den blev så förödande berodde sedan på att de bakre vagnarna i Iryo-tåget som spårade ur stötte emot Alvia-tåget som passerade endast nio sekunder senare. Ytterligare studier väntas fastställa orsaken till att rälsen var skadad. Ett fabriksfel eller en felaktig sammansvetsning är två av huvudteorierna. Samtidigt ifrågasätts underhållet och kontrollrutinerna.

Tills vi har en otvetydig rapport är spekulationer endast till ondo. Det hindrar dock inte individer från att bara minuter efter olyckan ha sökt diverse syndabockar, avhängigt av politisk åskådning. Rent egoistiskt är bland det värsta med mitt jobb när jag inte har något annat val än att ta mig in i dyngan som numera går under namnet X, för att finna information om någon aktuell nyhet. Det är inte en plats jag rekommenderar någon.

Det är naturligt att snabbtågsolyckan väcker oro och tvivel kring säkerheten på de spanska järnvägarna. Det är därför viktigt att ha alla uppgifter i åtanke och inte endast de som berör de fruktansvärda händelserna utanför Adamuz. Sanningen är nämligen den att Spanien har världens näst mest utvecklade höghastighetsnät, endast överträffat av Kina, och att detta var den första dödsolyckan i dess 34-åriga historia. Den första linjen invigdes mellan Madrid och Sevilla inför världsutställningen EXPO-92.

Det har vidare aldrig rest så många människor med tåget i Spanien som de senaste åren, motiverade till viss del av klimatskäl men framför allt av de subventioner som den nuvarande regeringen infört. Snabbtågslinjen mellan Málaga och Madrid invigdes 2007 och sedan några år har Renfe fått konkurrenter som Iryo och Ouigo på sträckan. Det är ett fantastiskt resealternativ, där man tar sig från centrala Málaga till centrala Madrid på drygt 2,5 timmar. Flyget tar visserligen bara en timme, men lägg därtill säkerhetskontroll, väntan vid gate och resväg från Barajas in till Madrid så är restiden nästan kortare med tåget – och dessutom betydligt miljövänligare och bekvämare.

Nu, mer än någonsin, är det därför på sin plats att försvara det spanska tåget. Samtidigt hedrar vi minnet av de som förolyckats och önskar att deras tragedi åtminstone leder till ytterligare skärpta säkerhetsrutiner i framtiden.