Hästar och krogar

PLUS BENGT SÄNDH Det var lördag och dum som jag är gick jag ut för att roa mig. Man gjorde så förr. Först for jag till hästgården La Peseta. Där var det ödsligt. Så for jag ner till hamnen i Fuengirola och en krog jag brukar besöka där. Där var det stängt. Så for jag till krogen La Chispa.

PLUS BENGT SÄNDH Det var lördag och dum som jag är gick jag ut för att roa mig. Man gjorde så förr. Först for jag till hästgården La Peseta. Där var det ödsligt. Så for jag ner till hamnen i Fuengirola och en krog jag brukar besöka där. Där var det stängt. Så for jag till krogen La Chispa.

På La Chispa spelade några karlar på hästar som kutade runt på en bildskärm. Hur det där går till har jag inte minsta aning om. Men jag har fattat att de satsar småpengar på olika hästar i hopp om att få tillbaka stora pengar. Charlie, som är en hedersknyffel från Göteborg, är den som sköter det hela. Han tar emot alla insatser och håller kontakt med Solvalla. Tror jag. Eller hur det går till. Han är alltid på ett bullrande och strålande humör.

Han kommenterar allt som sker på bildskärmen. Ljudets hastighet är 340 meter i sekunden men det gäller inte Charlies stämma, för han dirigerar hästarna på Solvalla 240 mil bort med en röst som de hör i samma sekund. Det har jag själv bevittnat, för när Charlie vrålar ”Kom igen Brunte!” så kan jag se på bildskärmen hur Brunte ökar farten. Charlie har röstresurser så en katta på tredje våningen får missfall. Men hon är van för det får hon varje lördag vid samma tid. När Charlie tittar på skärmen står han vänd mot öster så travhästarna i Turkiet undrar vem den där Brunte är.

Charlie sköter det administrativa när det gäller travet på La Chispa så där är det alltid ordning och reda. En enda gång har jag spelat på hästar. Jag gav, lite på skämt, en femma till Charlie och bad honom satsa den för mig. Några veckor senare möttes vi på stan och Charlie, som är ärligheten själv, sa:
– Bengt, jag är skyldig dig pengar!

Han gav mig en tia som jag gav tillbaka och bad honom använda till fortsatt spel. Det gjorde han tydligen för sen dess har jag aldrig sett till den. Man vinner ju inte varje gång.

Charlie tycker om riktig fransk konjak i stället för dess spanska försök till motsvarigheter. Han har en egen flaska på baren och ibland bjuder han mig på en stänkare. Jag har fått veta att om en travhäst börjar galoppera så blir den diskvalificerad. Händer det för ofta går den till slakt och av köttet gör man en mustig köttgryta som heter gallops, men som egentligen stavas kalops. I Sverige finns även ett smörgåspålägg som jag aldrig hittat här. Det kallas Hamburgerikött. Det är rökt och saltat hästkött som skärs i tunna skivor som smörgåspålägg. Delikat och inte så fett som nöt eller gris. Hästkött är aningen sötare än nötkött samt proteinrikt och väl så gott.

En av Stockholms allra äldsta krogar hette Minerva och låg på Kungstensgatan. Den startade 1875. Så bildades en bostadsrättsförening i huset och där har man rösträtt. Någon tyckte det kom matos från Minerva så den anrika gamla restaurangen röstades bort av aningslösa bostadsrättsinnehavare. Krogen tvingades lägga ner. Den var inte bara en restaurang utan i allra högsta grad en kulturinstitution. En riktig idyll med gammal fin inredning och trogna stamgäster. Där serverades hästkött. De allra möraste och magra hästbiffar. Om du kollar på Facebook så hittar du hur många sörjande stamkunder som saknar Minerva. Där Minerva låg finns nu istället en trist, hör och häpna, pizzeria. En steril opersonlig lokal som det finns hundratal av och som sprider den moderna tidens torftiga matos.

Krogkulturen i Stockholm blir alltmer slätstruken och opersonlig men ännu har vi kvar Freden och Tennstopet, Operabaren och Ulriksdals värdshus, för att nämna några favoriter. På Tennstopet serverar man till och med surströmming en gång per år. Sedan finns det en krog till vid Stureplan där jag var stamkund i 35 år men den tänker jag inte nämna här för där blev jag nobbad de två sista gångerna jag var i Stockholm. Det har en vakt som skall se till att inga äldre släpps in. Dit går bara de så kallade Stureplansbratsen som försöker impa på sin nyvunna flickvän genom att bjuda på Tournedos och ”bea”, då de inte kan eller orkar uttala hela det franska ordet bearnaise. Tornedos och ”bea” är allt de vet om mat.

Bengt Sändh