Vid Bräcke station. Foto: Bengt Sändh

Mitt köldrekord 2

24 feb 2026 | 06:59

PLUS BENGT SÄNDH Nyårsafton 1978 och jag befinner mig på en plats som heter Gällö, som av vädertjänsten förklarats vara kallaste platsen i landet med minus 46 grader. Nu vid elvatiden har väl kylan mildrats lite men det är nästan omöjligt att vistas utomhus. (Fortsättning från förra veckan.)

Jag söker mig upp till restaurangen där jag skall framträda denna kväll. Går in bakvägen och blir sittande vid ett litet bord i köket där jag samtalar med krögaren och ett par kockar.

Dörren far upp och in kommer en man iförd arbetskläder med pälsmössa, storväst och rejäla handskar. Han välkomnas. Mannen är fastighetsskötare vid ett kommunalt bostadsföretag och har arbetet frenetiskt hela natten. I närliggande samhället Bräcke finns i centrum längor med trevåningshus där man har butiker i markplanet och två våningar med bostäder. Nu berättar fastighetsskötaren att han haft sitt livs jobbigaste natt.
En av husets hyresgäster hade försökt att på egen hand fixa till en motorvärmare till sin bil vilket resulterade i att huvudsäkringen utlöste så huset blev strömlöst i över 40 graders kyla.

Hyresgästerna fick snabbt förpassa sig till närliggande byggnader där de blev väl mottagna. I Norrland håller man ihop. Kylan hade medfört att en vattenledning brast och sprutade vatten i en möbelaffär. Snart stod alla möbler på heltäckningsmattorna fastfrusna i 20 centimeter is. När man lyckades öppna toalettdörren hade isen krossat toalettstolen i många stycken som låg fastfrusna i isen. Mitt livs jävligaste natt sa fastighetsskötaren och alla förstod honom så till den milda grad att han även bjöds på påtår.

Samhället är folktomt, åtminstone utomhus, men vid middagstid står några bilar vid det lilla torget, De står med motorn på och det ryker väldans ur avgasrören. Jag står inne i restaurangen och pratar med två servitriser och två servitörer. Så får jag en av mina många vansinniga infall. Jag klär av mig tills jag står i bara skjortärmarna som jag kavlat upp. Byxorna behåller jag på av blygsamhetsskäl.
– Jag skall gå till Pressbyrån och köpa en glass.
– Du e inte klok! Svarar alla unisont.

Utan mössa går jag med uppkavlade ärmar snett över torget och knackar på rutan till kiosken. En häpen expedit öppnar en minimal springa och frågar vad jag vill ha.
– En stor glasstrut svarar jag.

Hon petar ut den till mig genom springan. Jag går sedan sakta över torget i närmare 40 graders kyla och låtsas slicka på glassen. Häpna ortsbor betraktar idioten. Sedan snabbt in på restaurangen där personalen haft mäkta roligt. Jag fryser så jag skakar och får snabbt på mig tröja, kavaj och mössa. Glassen byter jag snabbt mot en kopp hett kaffe.

Det blev en lång eftermiddag tillsammans med personalen. De hade ett jobb att sköta när de dukade upp en hel restaurang till nyårsbal, I köket arbetades det frenetiskt med ett otal små uppehåll för kaffe. Vi samtalade och berättade vitsar som sällan var rumsrena. Restaurangbranschen, var det än gäller, är känd för sin ekivoka vokabulär. Men mest diskuterades naturligtvis vädret. Termometern på utsidan hade frusit sönder så den hade en av kockarna ersatt med en frystermometer som på eftermiddagen visade minus 38 grader.

Temperaturen i Gällö denna nyårshelg var ju ingen regelrätt katastrof. Men ändå. I överståndna katastrofsituationer är det inte ovanligt att människor blir uppsluppna och glada. Så verkade det även här. Jag hade rena drömpubliken denna kväll och gjorde flera framträdanden tills långt efter tolvslaget. Så droppade publiken av framåt småtimmarna och jag uppsökte mitt rum i hotellbaracken tillsammans med en av servitriserna. Hon tyckte väl att hon hade för långt att gå, ända hem i den alltjämt så bistra kylan. För att inte nämna alla andra faror där ute i natten.