Bästa nyheten på 40 år

MATS BJÖRKMAN Den 22 mars 2006 blir förmodligen ett historiskt datum i spansk historia. Exakt klockan 12.15 blev det känt att den baskiska terroristorganisationen ETA utlyst en ”permanent vapenvila”. Det var visserligen väntat sedan en tid, men tonen i kommunikén och inte minst avsaknaden av krav och villkor tyder på att det handlar om ett sant och uppriktigt slut på terrorismen.

För ungefär halva Spaniens befolkning (inkluderat skrivande redaktör) har ETA funnits hela livet. De inledde sin väpnade kamp mot Francos förtryck i mitten av 60-talet och genom åren har terroristgruppen skördat omkring 850 dödsoffer. ETA:s kamp har varit en annan form av förtryck och även om våld aldrig är försvarsbart blev ETA:s existens än mindre motiverad efter Francos död. När demokratin återinfördes i Spanien borde ETA ha lagt ned sin väpnade kamp, för att göra återstående anspråk på politisk väg. De första frihetskämparna ersattes dock av lejda mördare, som inte kunde leva på något annat sätt en genom att hota, utpressa, kidnappa och mörda.

Efter 40-års terror är det naturligt att vissa är skeptiska till huruvida ETA verkligen är villiga att ge upp. Det finns dock en rad faktorer som talar för att vi verkligen står ”i förrummet till det definitiva slutet”, som regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero uttryckt det. En anledning är de framgångar som de spanska myndigheterna skördat de senaste åren, mycket tack vare stöd från de franska myndigheterna. Hundratals ETA-medlemmar, däribland många av deras högsta ledare, har häktats och dömts. Detta har försvagat terrorgruppen enormt. Minst lika viktigt är dock att ETA förlorat de sympatier som de trots allt haft under många år hos en viktig del av den baskiska befolkningen.

ETA:s fortsatta existens blev egentligen omöjlig efter Madridmassakern 11 mars 2004. Även om den pågående utredningen verkar avskriva ETA:s inblandning var det som om massakern inte bara dödade 192 människor, utan även idén om att attentat kunde vara motiverade. Detta styrks av att ETA inte genomfört något dödsattentat sedan dess, säkert medvetna om att det mer än någonsin skulle vändas mot dem.

Ett annat faktum som tillåter en försiktig optimism är att ETA:s vapenvila grundar sig i redan långtgående samtal med talesmän för socialistregeringen. Även om Zapatero är försiktig i sina uttalanden har han indirekt bekräftat att han har information som styrker inte bara ETA:s vilja till fred, utan att vapenvilan även omfattar annan form av terror som gatukravallerna och utpressningen av företagare i Baskien.

Nu återstår att se hur de spanska myndigheterna och främst de politiska partierna agerar. De första uttalandena och inte minst närmandet mellan de två ledande partierna PSOE och Partido Popular väcker hopp om en bred lösning. I grunden har bägge tillsammans bidragit till det som kan bli slutet på terrorismen. Först Partido Popular, som i regeringen försvagade ETA med en hårdför antiterroristpolitik och senare PSOE, som med en mjukare linje öppnade dörren för en väntad fredsprocess.

Vi som älskat att leva i Spanien de senaste 40 åren kan knappt drömma om hur det blir att leva i ett Spanien utan ETA. Nog finns det anledning att vara optimist!

Mats Björkman Sydkusten