Det gick snabbt. Från att ha haft Europas högsta tillväxt under flera år, befinner sig den spanska ekonomin plötsligt i recession. Spanien har drabbats av en ekonomisk tvärnit. Arbetslösheten är på väg mot samma höga nivå som under 1980-talet.

Liksom förra året vid denna tid har det blivit dags att summera året som gick, utse vilka som var de viktigaste nyheterna och kanske även försöka blicka framåt. Visserligen hölls det val i mars, landslaget vann en stor seger och den baskiska frågan fortsatte att dominera de spanska medierna. Men inget av detta kan mäta sig mot finanskrisen, fastighetskrisen och lågkonjunkturen som alla tre tillsammans drabbade Spanien med full kraft.

När jag ser tillbaka på denna kolumn för ett år sedan var den största nyheten fortfarande att ETA ännu en gång börjat mörda. Trots att alla varningsklockor redan ringde hade den ekonomiska krisen då ännu inte blivit en nyhet i Spanien. De första varningarna om att den överhettade spanska fastighetsmarknaden skulle drabbas av en krasch hade visserligen kommit redan i slutet av 2006. För ett år sedan pekade allt fler tecken på att Spanien skulle drabbas av en allvarlig ekonomisk kris så fort valet i mars 2008 var passerat och den sittande regeringen hade tagit hem segern. Men eftersom den spanska regeringen inte ville sprida oro som skulle kunna äventyra valsegern, släpptes aldrig någon offentlig statistik som kunde visa väljarna vad som var på väg att hända med den överhettade fastighetsmarknaden.

Så länge ekonomin gick på högtryck valde dessutom de flesta att slå dövörat till och strunta i varningarna. När jag skrev om fastighetsbubblan som var på väg att explodera i början av 2007 fick jag ta emot flera ilskna mejl från läsare som anklagade mig för att sprida felaktigheter som orsakade onödig försiktighet och rädsla.

Men det är ingen överraskning att konjunkturen går i cykler om sju år. Så har det varit sedan Bibelns tid, sju goda år har alltid följts av en nedgång. Men framför allt har ekonomin fungerat så ända sedan industrialiseringen slog igenom. Det ligger i marknadsekonomins natur. Men ingen kunde naturligtvis räkna med att den spanska fastighetsbubblan skulle spricka samtidigt som världen drabbades av sin värsta finanskris sedan 1930-talet. Inte heller kunde någon förutspå att krisen skulle fördjupas så snabbt och bli så dramatisk. Men denna gång fanns det en stor skillnad mot tidigare lågkonjunkturer. Aldrig tidigare har ekonomin varit så globaliserad som nu. Aldrig tidigare har alla nationella marknader påverkat varandra så nära. Vanligtvis brukar en konjunkturnedgång komma snabbt, men nu gick det väldigt mycket snabbare på grund av den globaliserade ekonomin. När finansbubblan slutligen sprack i USA drogs hela världen med och det omedelbart.

Ofta brukar en lågkonjunktur vara under två år och uppgången brukar sedan ta längre än nedgången. Men med tanke på hur snabbt fallet kom denna gång kan också uppgången gå snabbare. Det betyder att redan under hösten 2010 kan Sverige vara tillbaka. För Spaniens del kommer uppgången att ta lite längre tid, i och med att arbetslösheten här kommer att bli så mycket allvarligare och att en så stor del av den spanska ekonomins tillväxt byggde på fastighetsbranschens överhettning. Men när det vänder i norra Europa dröjer det inte mer än något år innan också Spanien följer efter.

Sedan kommer hjulen att börja snurra igen, arbetstillfällena bli fler och priserna på bostäder börjar stiga igen till allt för orealistiska nivåer. Det här är inte sista gången vi har en finanskris.