Samtidigt tänkte jag på hur viktigt det är att ibland avstå från det man vant sig vid och lärt sig att ta för självklart. Först då ser vi vad det är vi verkligen har. Vi ser livet ur ett annat perspektiv. Vi kan använda fastlagsbullen som bild för detta. När vi äter för många är det lätt att tappa smaken för dem. Men om jag får en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa längtar jag rätt snart efter en riktig bulle igen.
I kyrkan har vi precis gått in i den tid som kallas fastan. Den handlar mycket om att avstå för att se något mer. Traditionen bjuder att vi avstår från att äta för att med hela vår varelse koncentrera oss på och vända oss till Gud. Tanken är att när jag avstår från alla mina behov ser jag Gud och Guds plats i livet klarare.
Idag är vi inte så många som fastar på detta sätt. Istället försöker vi kanske att avstå något för andras skull. I Sverige har Hela världen, det som tidigare hette Lutherhjälpen, sin stora insamlingsperiod. Det är fint och bra att kunna avstå från lite av mina pengar för att kunna hjälpa de som har det mycket sämre. Det hjälper också mig själv att se hur bra jag har det och kunna uppskatta det och vara tacksam för det.
Kortfattat kan man säga att fastan inte handlar om att avstå för att plåga sig själv. Nej den handlar om att avstå för att vinna något, för sin egen del men också för andras del.
Gud välsigne dig!
