Mina katalanska vänner brukade också säga att Spanien aldrig skulle förändras. Det gamla Spanien som de avskyr skulle alltid finnas kvar och dominera det spanska samhällets kultur och moral. Det var därför de föredrog den katalanska kulturen som de ansåg vara mer modern och internationell än den spanska.

Under senare år har mina katalanska vänner tvingats omvärdera många av sina uppfattningar. Medan Barcelona har fastnat i en allt mer inåtvänd katalanism ser de hur Madrid öppnat sig mot omvärlden på ett nytt och spännande sätt.

Förändringarna har gått snabbt. Plötsligt har Spanien förvandlas från ett slutet samhälle till ett av EU:s mest tongivande och progressiva medlemsstater och drivande i denna process är huvudstaden Madrid.

Den politiska förändringen är en av förutsättningarna för utvecklingen. Steg för steg har en ny lagstiftning drivits igenom inom en rad områden där det tidigare varit gammal konservativ katolsk moral som satt normen. Ett exempel är homosexuellas rätt till äktenskap, där Spanien snabbt införde en lagstiftning som länge låg långt före Sverige. Men framför allt har kvinnans rättigheter ökat genom förändringar i bland annat äktenskapslagstiftningen, som bland annat gör det lättare att skiljas. Just nu pågår den sista uppgörelsen som ger kvinnan rätt att bestämma över sin egen kropp: en ny abortlagstiftning.

Den nu gällande abortlagen är från 1985 och bygger till stor del på Francotidens hårda lagstiftning och ger bara rätt till abort i undantagsfall, om kvinnans liv hotas, om kvinnan blivit våldtagen eller om fostret blir gravt skadat. Om regeringens förslag går igenom i kongressen kommer denna att ersättas med en ny som påminner om den svenska.

De sociala förändringarna är alltså stora. Men en ännu mer genomgripande förändring är att samhället under senare år har riktat strålkastarna mot inbördeskriget och Francodiktaturen. Tystnadens pakt har brutits, historien skrivs nu om. Det har blivit tid att göra upp med historien. Om detta har jag tidigare skrivit i denna kolumn.

Till det yttre beror de stora förändringarna som sker just nu i Spanien på att det finns en politisk majoritet för detta i kongressen. Men politik är ju egentligen bara en spegling av samhällsopinionen. Det som sker nu är helt enkelt ett resultat av att det gamla konservativa Spanien, det Spanien som mina katalanska vänner avskyr så innerligt, har trängts tillbaka och att en ny generation utan historiska och moraliska låsningar tagit över inom politiken och samhället i övrigt.

Resultatet av denna samhällsförändring är att Madrid plötsligt inte längre är den konservativa huvudstaden som bromsar utvecklingen. Tvärt om. Madrid ligger i framkanten och leder utveckling och modernisering, medan de regionala huvudstäderna tvingas se sig ifrånsprungna. Barcelona är inte längre Spaniens häftigaste stad.  Inte heller regionala storstäder som Bilbao och Valencia där så mycket nytt har hänt den senaste tiden. Och plötsligt har mina katalanska vänner slutat gnälla på mig för att jag bor i Madrid. Det är ju här i Madrid allt spännande händer just nu.