Jakten på bra rosé

VINSPALTEN Det är länge sedan jag skrev om rosévin, tänkte jag när jag var i supermercadon härom veckan. Det var första gången som jag hade givit rosé en tanke på flera år. Sist var det strax efter att jag hade varit i Hong Kong och druckit australiska och nyazeeländska roséer. Tid att prova lite nya rosé.

För mig är handling och tanke detsamma när det gäller att prova viner! Till middag var jag på en tapas-bar och beställde ett glas rosé. Ren och fin färg, rosé med en dragning mot apelsin. Men när jag luktade på vinet var doften av lite gamla jordgubbar och smaken var sött. Inte alls ett vin till mina friterade boquerones. Inte heller fanns någon annan rosé på vinlistan. Det var ”husets” och inget annat. Jag blev inte gladare på andra barer runt om i mina kvarter. Pliktskyldigt hade de rosévin, men iget var något att skriva hem om.

När vi hade möte i restaurangklubben som jag är med i frågade jag mina kollegor. ”Jo, det är svårt att hitta bra rosé och svårare har det blivit. Det verkar som det har polariserat sig mellan vitt och rött och att det dricks mindre rosé. Det finns bra rosé till exempel Muga från Rioja och Gran Caus Merlot från Penedès, men då pratar vi inte husvinspriser,” sa dom.

Lite senare kom Pepe, som har ett par krogar i Málaga, och tog mig åt sidan och sa: ”Ett bra råd om du vill ha en hygglig rosé, som inte kostar för mycket är Monte Bravo. Det är El Corte Inglés eget vin och kostar 1,85 euro. Det vinet har jag som vårat husvin”

Jag har nu provar det och håller fullständigt med Pepe. Fin hallondoft, ren, okomplicerad, torr smak till ett fyndpris.

Har du något om vin och dryck som du vill att jag ska ta upp i den här spalten? Skriv till mig på adressen: bjorneneloso@yahoo.com

Björn af Geijerstam