Eguren har varit odlare av vindruvor sedan 1870 i Rioja. I mitten av 50-talet startade de sin egen bodega, Sierra Cantabria. När jag först stötte på bodegan tyckte jag att det var ett bra Rioja-vin till snälla pengar. Jag hade det som husvin på mina krogar under en tid. På våra tidigare vinsafaris hade Rickard och jag haft ett besök på Sierra Cantabria på listan, men det blev aldrig av.

Några år senare fick jag prova ett nytt vin från familjen. Det hette San Vicente och gjordes på bodegan Señorío de San Vicente – ett helt underbart vin. Det var dessutom bara en försmak på de nya viner som skulle komma under ledning av Marcos Eguren, den nya vinmakaren.

Nya horisonter
Plötsligt kom en hel hög med olika viner, alla från små fält med sin speciella karaktär och alla lika spännande. Inte nog med det, han gick utanför Rioja och gjorde nya viner. I Toro, väster om Valladolid, startade han bodegan Numanthia-Termes och slog världen med häpnad över kvaliteten på vinerna. På mindre än tio år startade han bodegan, utvecklade vinerna och sålde den till Luis Vuitton Moet Henessy, världens främsta bolag i lyx! Att han dessutom hade ytterligare en ny bodega i Toro var en helt annan sak...

Det var till denna bodega vi först åkte, efter besöket hos Pesquera i Ribera del Duero. Teso la Monja, som betyder ungefär Nunnekullen, ligger bara sex kilometer från Numanthia-Termes. Det är här som vi träffar den femte generationen av vinodlare, Marcos son Eduardo Eguren. En energisk ung man som växt upp i vinets värld.

Eduardo talar utmärkt engelska, har studerat enologi och praktiserat hos grannbodegan Artadi i Rioja liksom i Santa Barbara och Sonoma i Kalifornien. Han kom tillbaka och började arbeta heltid 2007. Först på just på Teso la Monja. ”Här i trakten var man van att försöka ta ut så mycket druvor som möjligt på en klase. Det gör inte vi. Istället för att ha 60 druvor på varje klase så skär vi ner dem till tolv. Det är först då som man får riktigt mogna druvor.”

Vi går runt i bodegan, när jag får syn på ett äggformat fat. ”Det är ett speciellt fat som är gjort för den malolaktiska jäsningen av vinet Teso La Monja, vårt dyraste vin.”

När jag frågar honom hur han kan försvara ett vin som kostar 1 200 euro i butik, säger han: ”För det första är vinstockarna så gamla att de är från före phylloxerian, ungefär 130 år gamla, vilket innebär liten skörd. För det andra sker all plockning för hand och varje druva för sig. Sedan sorterar vi ut varje defekt druva för hand. Detta kombinerat med vår hårda beskärning gör att vi bara får 600 liter på en mark som upptar 1,8 hektar. Smaka på dessa druvor. De är otroliga."

Han ger mig ett par små, små druvor, mindre än en oliv, men med en så explosiv smak att jag blir helt förstummad. Det är som om hundratals år av smak fyller min mun. Eduardo ler och tillägger: ”För det tredje så är ett gott råd att köpa vinet i primör. Det kan sänka priset med en tredjedel!”

Sällsynt dyrgrip
Efter rundvandringen i bodegan gick vi upp till ett provsmakarrum. Där fanns alla viner som de producerar, med ett stort undantag, Teso La Monja. Eduardo berättade att de bara hade gjort 825 buteljer av vinet och att han tyvärr inte hade någon kvar, men vi ändå skulle upp till huvudkontoret i Rioja om någon dag så vi kunde höra med dem.

Den druva som man odlar i Toro är en kusin till Tempranillo, som kallas Tinto de Toro. Från den får man ett kraftigt, fullblodigt vin, som lätt kan bli rustikt och grovt i det heta klimatet. Det är här som familjen Egurens vinkunskaper kommer till pass.

Vid provsmakningen fann jag att alla fyra viner är extraordinära och komplexa. Från den yngsta Románico med en sensationell doft av lakrits och cassis till Alabaster och en smak som nästan inte tar slut. Mina två favoriter var dock Victorino och Almírez med ett extra plus för den senare, som man inte behöver fråga bankdirektören om lov för att köpa.

Spännande variation
Några dagar senare var vi i Rioja Alavesa och träffade Valvanera Valero, som är marknadschef på Grupo Eguren. Vi besökte bodegan Viñedos de Paganos, några få kilometer från San Vicente de la Sonsierra. Ett runt slagbord var uppdukat med glas och flaskor. Runt om längs väggarna fanns enormt stora antika fermenteringsfat i ek. Ett perfekt rum för en vinsmakning!

Vi började med El Puntido och med en gång kände man igen koncentrationen i vinet – ett Eguren-vin! Bred och generös men ändå fast struktur utan att vara hård. La Nieta var betydligt mera femenin och förförande. Jag fann vinet helt oemotståndligt och det hade vuxit knapp hundra meter från det andra. Två sagolikt bra viner men samtidigt så olika.

Vi provade så San Vicente, som var den som startade den nya tiden. Mjuk och fylld med hallon och stjärnanis. Sedan kom vi till Finca El Basque vars purpurröda färg fastnade på glaset innan doften slog emot med en koncentrerad arom av körsbär, violer och mörka frukter. Vi fortsatte med ett prova ett tiotal andra viner tills det blev svårt att känna nyanserna Men för mig blev behållningen La Nieta och San Vicente.

Det var en härlig dag i Rioja och det var bara för oss att tacka och bege oss hem. Det var också slutet på årets vinsafari - tio dagar och runt 4 000 kilometer. Och ja, Rickard fick köpa en flaska Teso La Monja med sin egen lilla box. Jag hoppas att han inte glömmer mig när den skall provas!

Tre viner till snälla pengar

Tres Picos
Efter alla Tempranillo-viner tänkte jag att slå ett slag för Garnacha. Det är inte alltid som den här druvan smakar så här bra! Gjord av bodegan Borsao i DO Campo de Borja och druvor från mycket gamla vinstockar. Har en underbar färg och härlig doft av koncentrerade blåbär och jordgubbar samt liten aning av läder. Den är fantastiskt god för cirka 13 euro.
Årgång: 2011
Druva:Garnacha

S-Naia
Det var med stor skepsis som jag öppnade den här Sauvignon Blanc. Den kommer från Rueda och är gjord av en av de bästa bodegorna på Verdejo-druvan, Bodegas Naia. Jag behövde inte vara rädd. Vinet är fullt i klass med deras Verdejo-viner. Friskt och syrligt. Passar väldigt bra till den nya japansk-peruanska maten, som är inne i Madrid och Barcelona. Cirka sex euro.
Årgång: 2013
Druva: Sauvignon Blanc

Finca Nueva Rosado
Jag har inte tyckt om rosévin. Jag tycker att vin skall smaka som vin och inte som någon sötslaskig alkoläsk. Därför blev jag väldigt glad i denna rosé, som är gjord av Miguel Angel de Gregorio, på Finca Allende. Finca Nueva är hans lågpris-bodega och med den här rosén har han lyckats bra. Frisk, fruktig utan att vara söt. Något att ha till grillen eller att se solnedgången med. Cirka sex euro.
Årgång: 2013
Druva: Tempranillo/Garnacha