Det enda som är riktigt säkert att inget parti kommer att vinna någon jordskredsseger, på någon nivå. Den egna majoritetens dagar verkar förbi, i samband med att missnöjespartier som Podemos och Ciudadanos uppstått. De flesta segrare kommer att tvingas förhandla sig till makten, antingen genom koalitioner eller indirekt stöd.

Spanska politiker talar aldrig före valet om koalitioner. De gör alltid positiva prognoser och har egen majoritet som enda mål. Det innebär att de attackerar sina motståndare och ofta ägnar dem längre tid med smutskastningar än åt att presentera sina egna program.

Samtidigt måste kandidaterna denna gång passa sig för att riva broar, som de med all säkerhet kommer att behöva efter valet. Det innebär att de öppet kommer att ta avstånd från sina rivaler, men ta för givet att det redan förhandlas i kulisserna.

Den nya politiska kartan ser vi redan i Andalusien. Podemos och Ciudadanos har tagit viktiga mandat i regionalparlamentet och i skrivande stund är det högst osäkert om PSOE:s Susana Díaz lyckas bilda regering. Det kommer i så fall bero på att hon inte förstått den nya tidsandan och rivit för många broar.