Ångerfulla korrupta

BLOGG: SPANIEN IDAG Drygt elva år efter Malayaskandalen har vi plötsligt sett flera av de inblandade huvudparterna be om ursäkt för svindlet. Man blir onekligen överraskad, efter att i åratal ha hört enbart förnekanden och på sin höjd ömsesidiga anklagelser om att det var andra som begick brotten.

Det har tagit tid, men det verkar som om Spaniens antikorruptionskur kommit in i en ny fas. Den första var att slå till mot brottsligheten, den andra att ställa de dömda inför rätta och den tredje att straffa dem. Fas fyra är uppenbarligen att de korrupta även medger sina brott och ber om ursäkt. Fas fem, som de flesta väntar på, torde logiskt sett vara att en så stor del av de svindlade medlem som möjligt återgår dit det hör hemma.

Malaya i Marbella var den första kommunskandalen i Spanien med riktigt stor medial genomslagskraft. Det är också inom ramen för denna skandal som de första ångerfulla utspelen skett. Detta under en ny rättegång som har anknytningar till GIL-korruptionen.

Den förste att öppet be om ursäkt var advokaten och tidigare ordföranden i fotbollsklubben Sevilla José María del Nido. Han är sedan tidigare dömd för att ha skickat Marbella kommun bluffakturor som godtyckligt betalades. Nu erkänner han de nya anklagelserna om liknande brott och kallar själv agerandet för "förkastligt". Del Nido lovar vidare att betala tillbaka varenda euro som han bidragit till att svindla. Huruvida hans nya hållning grundar sig i uppriktiga samvetskval, de många månader som han redan tjänat i fängelse eller en försvarsstrategi för att begränsa det eventuella straffet, låter jag vara osagt.

Även om det inte var det första erkännandet var det som följde av tidigare bogmästaren Julián Muñoz desto mer gripande. Anledningen är inte så mycket vad Muñoz sade i rättegången, utan hans aspekt. Sjuklig och mager, med problem att kontrollera saliven, erkände Muñoz att det under GIL:s regeringstid var möjligt att begå vilken förskingring man så önskade.

Den tidigare Marbellaborgmästarens erkännande sker dock med förbehåll. Han uppger att han var en marionett under Jesús Gil y Gil och det var den senare (som avled för mer än tio år sedan) som styrde och ställde i Marbella.

Vad känner då jag som Marbellabo inför dessa erkännanden? Svaret är mer förvåning än något annat. Det har gått så många år att jag har svårt att kan känna varken agg eller sympati. Önskvärt vore dock att dessa tidigare tuppars numera sorgliga skepnad avskräcker potentiella svindlare från att begå liknande brott i framtiden.

Mats Björkman Sydkusten