På pappret ser det mesta ganska övertygande ut. Långa förhandlingar till långt efter midnatt har resulterat i ett gemensamt program som innehåller en rad punkter för strukturella reformer och sociala åtgärder. Det inkluderar också åtgärder mot korruptionen och en upprivning av PP:s arbetsmarknads- och studiereform. Vidare föreslås en sänkning av kulturmomsen från 21 till tio procent.

Jag skulle kunna redogöra mer i detalj, men det vore att ödsla onödig energi. PSOE och Ciudadanos har nämligen tillsammans endast 130 mandat (131 med Coalición Canaria), vilket är ljusår från de 176 som krävs för majoritet i parlamentet. Inte ens om samtliga övriga smågrupper i kammaren plötsligt skulle få solsting och rösta för, räcker det inte för att erhålla fler jaröster än nejröster.

Bollen ligger hos antingen Partido Popular (119 mandat) eller Podemos (65 mandat). Ett av dessa två partier måste åtminstone lägga ned sina röster för att Pedro Sánchez ska bli vald till regeringschef. Podemos har från början sagt att de inte kommer att stödja ett regeringsalternativ som inkluderar Ciudadanos och har dröjt mindre än tre timmar med att förkasta överenskommelsen. Partido Popular har också upprepat att de inte kommer att möjliggöra utnämningen av Sánchez.

Det är ett politiskt rävspel på hög nivå. Man kan exempelvis fråga sig hur Albert Rivera nu kan försvara alla de gånger som han, både före och efter valet, garanterat att Ciudadanos inte skulle rösta fram varken PP eller PSOE. Likaså kan man fråga sig vad som hänt med Ciudadanos hittillsvarande princip att stödja det parti som fått flest röster.

När det gäller PSOE är det intressant att höra dem påstå att 80 procent av deras partiprogram finns upptaget i överenskommelsen. Det gör nämligen även Ciudadanos. Om båda partierna fått med 80 procent av sina program måste det sålunda betyda att endast 20 procent skiljer PSOE och Ciudadanos åt. Det tror de inte ens själva på.

För att kritisera Podemos kan man ifrågasätta vad som fått dem att kategoriskt ta avstånd från Ciudadanos. En av Podemos särdrag från början har nämligen varit att lägga tonvikten på programfrågor och lämna dörren öppen för alla som är villiga att diskutera gemensamma mål. Om man fingranskar avtalet mellan PSOE och Ciudadanos innehåller det många frågor som Podemos brinner för. Kanske avtalet inte upptar 80 procent av Podemos program, men en viktig del..!

Hur ska vi då tolka detta utspel av PSOE och Ciudadanos, som är som att börja bygga ett hur från taket? Som jag ser det finns det endast två tolkningar. Den första är att de genom avtalet hoppas sätta press på både PP och Podemos och förmå åtminstone ett av partierna att lägga ned sina röster. Problemet är att Ciudadanos inte vill veta av Podemos och PSOE vill inte veta Partido Popular (och inte heller Podemos, för den delen…).

Det framgår ganska tydligt att detta inte är fallet. Om Pedro Sánchez verkligen vill vinna Podemos sympatier skulle han nu inleda en charmoffensiv gentemot missnöjespartiet, men han gör precis tvärtom. Vid dagens presskonferens räknade jag till tre giftiga pilar som Sánchez riktade mot Podemos, som definitivt inte bidrar till att främja en överenskommelse. Beviset är att Podemos denna eftermiddag avbrutit de pågående förhandlingarna mellan vänsterpartierna.

Återstår med andra ord endast alternativt två. Det är att PSOE och Ciudadanos vill lägga skulden på både PP och Podemos för ett kommande nyval. Argumentet som båda kommer att upprepa som ett mantra är att de hade regeringsformen klar och att det är PP/Podemos som saboterat överenskommelsen och som tvingar spanjorerna tillbaka till valurnorna