Det hela började med att Robert åkte till Frankrike i början av 70-talet för att besöka sin blivande hustru, Patricia, som studerade i Alsace. Väl där fick han också en annan kärlek, den till vin. Det var ovanligt att unga amerikanska studenter valde vin i stället för en Kronenbourg, men Roberts nytända flamma brann stolt.

När Robert Parker kom hem till Baltimore tog han sin Juris Doctor vid Universitetet i Maryland och fick arbete på en bank, men inom sig ville han hellre jobba med vin. Han hade studerat vin minst lika hårt som till att bli advokat och kände att det var tid för en opartisk vinskribent. Alla andra som skrev om vin gjorde det för att sälja sitt eget eller vin som de hade importerat. Det behövdes en konsumentadvokat, en vinets Ralph Nader, och Parker kände att det var han.

1978 såg ett nyhetsblad, som skickats med de i Baltimore och Washington fristående vinhandlarnas leveranser. Det första numret var gratis och de som ville läsa mera fick prenumerera. Det blev 600 som började prova. Det nya nyhetsbladet skulle snart bli känt som The Wine Advocat och hans läsekrets har nu vuxit till över 50 000 betalande läsare, i nästan fyrtio länder.

Men med framgång så kommer också kritik och Robert Parker har fått många kritiker. Dels säger många att han får vinodlare att göra samma vin över hela jorden, dels att när han ger en hög poäng så blir vinet dyrt. Jag tror inte att man kan likrikta vinbönder till att göra samma vin. Men att Parker har effekt på priset, det vet jag.

Jag har sedan många år haft en förkärlek till Rhoneviner i allmänhet och Etienne Guigals i synnerhet. Hans viner från Cote Rotie är underbara och hans speciella Cru-viner, La Mouline och La Landonne, är gudomliga. Parker har också ett gott öga till Guigals viner och har gett dem 100 poäng var. I februari 1989 släppte Guigal ett tredje Cru-vin från år 1985, La Turque, och nu var frågan om det också skulle bli en 100 poängare. Det blev det! Men med La Turque fick vi se ”Parker-effekten” i all sin glans. I februari kostade en låda La Turque med tolv flaskor 1 200 franska franc. Senare på våren kom det ut någon låda La Turque på en auktion i England. Den såldes för närmare tusen pund, ungefär 15 000 franc. Inte nog med detta, när ett par flaskor såldes lite senare hade priset gått över tusen dollar per flaska, slltså 6 000 franc!

Nu följer dock inte alla med i vinpriserna och det är jag väldigt glad för. Till sommaren 1990 spenderade jag och min amerikanska kompis Tom en vecka i Frankrike. Ett av våra resmål var Lyon, som ligger väldigt nära Cote Rotie. En söndagskväll gick vi på en liten bistro i gamla stan, som hade en väldigt intressant vinlista. På den fanns alla tre av Guigals Cru-viner från 1985 och till ett pris under tusen franc. Jag ville inte dricka upp flaskorna då. De skulle bli så mycket bättre om bara några år. Efter mycket övertalning fick jag till slut köpa två flaskor att ta med mig hem. Det blev en La Mouline och en La Turque, som jag och Tom drack upp lite drygt tio år senare. Väl värt sina pengar!

En ledande faktor i Parkers framgång är, som jag nämnde, den skala på 50 till 100 som han använder. Viner som får 50 -59 klassas som Oacceptabla, 60-69 Under medelsnittet, 70-79 Medelsnittet, 80-89 Från just över medel till väldigt bra, 90-95 Strålande och 96-100 Exceptionella.

Många av Parkers kritiker anser att skalan är alldeles för enkel, men jag tycker den är bra. Vinhandlare har tidigare klagat: ”Om ett vin inte får 85 poäng vill ingen köpa det och får den mer än 85 poäng har ingen råd med det.” Men jag har tittat och det finns mycket bra viner till bra pengar. Tag till exempel dessa som jag har sett hos www.vinissimus.com.

Viner vars priser stått emot parker-effekten:

Luna Beberide Mencía  2015
Bierzo
4,90€, 90 Parker
Lite tuff Mencia-vin, som ger mycket smak för pengarna.

Aromaz 2012
Vino de la Tierra de Castilla,
5,40€, 90 Parker
Ett vin från Osbornes satsning i Castilla och är gjort på Tempranillo-druvor.

Barrahonda Carro 2014
Yecla
5,50€ , 90 Parker
En riktigt god bladning av Monastrell, Syrrah, Merlot och Tempranillo.

Pago de Valdoneje Mencia 2015
Bierzo
5,90€, 91 Parker
Ännu ett vin från Bierzo och druvan Mencia. Ett runt, fylligt vin med varm eftersmak.

Depaula Monastrell 2015
Vino de la Tierra de Castilla
6,90€, 91 Parker
Ett vin som är gjort på Monastrell-druvan och har rikligt med karaktär.

Tarima Monastrell 2015
Alicante, 4,95€, 91 Parker
Ett fantastiskt vin till ett enastående pris från Jorge Ordoñez.

Magaña Dignus 2009
Tempranillo, Merlot, Cabernet Sauvignon
Navarra
7,50€, 91 Parker
Här har man lyckats få ett riktigt kraftigt vin och med mycket frukt.

La Forcalla de Antonia 2014
Forcayat de Arco
Valencia
9,40€, 93 Parker
Forcayat de Arco är en helt ny druva för mig men smakar den alltid så här gott kommer jag söka upp den ständigt.

Tre andra viner som lyser upp vintermörkret

Mar de Frades Brut Nature
Galicien
Det här är inte en CAVA utan något så sällsynt som Albariño Brut Natur . Det är ett mousserat vin som gjorts enligt den traditionella champagnemetoden, men med Albariño som grund. Ljuvlig doft,  krispig med frukt och lite hav i bakgrunden. Ett vin som smakar bra till skaldjuren och tolvslaget. Runt 16 euro.

Muga Blanco 2015
Rioja
Det här är ett vitt vin från Muga som faktiskt kunde vara med bland de viner som fått 90 poäng av Parker och kostar under tio euro. Trots att det är fermenterat i ekfat så har man lyckats behålla en fräschör, stor bouquet och ett livligt vin. Bra till musslor, calamares och saltinbakad fisk, men också lika bra som en drink i solnedgången.

Lustau San Emilio
Jerez
Det här är faktiskt ett väldigt mångsidigt vin. Det passar lika bra till desserter och frukt som till bakelser. Många häller det över en vaniljglass och använder det som sås. Själv tycker jag det kommer till sin rätt till en mögelost, digestive kex och några valnötter. Runt 18 euro.