Många mäklare, inklusive jag själv, lockas av tanken på att lägga ut bostadsannonser med orden “skandinavisk stil”. Exakt vad det innebär kan skifta, men framför allt handlar det om ljuset, att naturligt ljus släpps in i så stor omfattning som möjligt. Stora fönster i syd, sydvästlig riktning, utan mörka galler och överbyggda terrasser samt öppna planlösningar.

Det kan även röra sig om väggfärgen, vit eller beige istället för gult, orange, lila eller grönt. Öppna kök, avsaknad av smala tarmar som återkommer i form av både vardagsrum och långa korridorer för att skilja sovdelen med de sociala ytorna och som många svenskar upplever som en förlust av värdefull yta.

Det typiskt spanska, förutom mer och andra färger, är ofta tyngre klumpigare möbler, enorma soffor, onödiga väggar, mindre fönster samt framför allt olika lösningar för att hindra solen att ta sig in. Det gör bostäderna mörka, lite grottliknande. Upplevelsen förstärks av att både persienner och gardiner oftast är fördragna och lamporna släckta.

Bakom det som byggts de senaste tio åren, finns ett annat tänk, både när det gäller design och energieffektivitet. Mer som i Sverige. Men det stora flertalet av de spanska bostäderna tillhör fortfarande en annan era.

Det jag själv saknar allra mest i spanska bostäder är först och främst en hall med garderober. Även om Spanien har ett varmt klimat, använder man ju faktiskt både skor och även ytterkläder delar av året. Jag längtar även allt mer efter fönsterbrädor. Växter inomhus ger automatisk hemtrevnad och renare luft, men det finns inget naturligt ställe att ha dem på.

Jag saknar smarta våtrumslösningar, framför allt golvbrunnar! Med barn i hemmet är det många liter dagligen som ska torkas upp för hand efter vilda badkarslekar. Vidare en vettig isolering, både för ljud och värme/kyla. Det har blivit mycket bättre i nyproduktion, men mitt radhus är byggt 2001 och här delar vi det mest intima med grannarna och sätter vi på värmen, är det i huvudsak till glädje för kråkorna. Jag saknar centralvärme, vattenburna element och ventilation i badrummen, inte nödvändigtvis enbart i form av ett fönster som alltid måste stå öppet.

Inte heller är jag särskilt förtjust i de så typiska klinkergolven som är kalla, inte bara för fötterna utan även för den allmänna känslan. Samtidigt har de sina fördelar, inte minst är de behagligt svala på sommaren. Jag drömmer om vettig förvaring och taklampor! Det senare går ju att installera, men jag önskar att det bara var att plugga in dem som i Sverige, utan att först behöva anlita en elektriker.

Allt detta gnäll till trots finns det mycket jag älskar med de spanska husen. Vad jag faktiskt är tacksam för, vilket är lite motsägelsefullt, är att slippa de täta bostäderna i Sverige. Tack vare den naturliga ventilation som blir i spanska oisolerade hus, försvann min allergi helt när jag flyttade hit.

Min praktiska sida uppskattar även avsaknaden av levande material, såsom trä och isolering som kan mögla vid eventuella fuktproblem. De är ju tyvärr relativt vanliga, men nästan alltid förvånansvärt enkelt åtgärdade. Jag upplever även att brandrisken är mindre jämfört med Sverige, just på grund av att husen oftast är av sten.

Efter många år som permanentboende på Costa del Sol, uppskattar jag även ett sydöstvänt läge med överbyggd terrass utanför vardagsrummet. Vi får in lite sol på vintern, men ingen alls på sommaren.

I mitt hus pågår ständig vädring, det är alltid ett antal fönster som är öppna och det känns friskt och skönt men blir aldrig samma mys och ombonade känsla som i ett svenskt hem. Men bara det faktum att man kan ha altandörren på vid gavel året om, är ju värt att genomlida en del skavanker för. Och det är såklart det allt handlar om. Att anpassa sig, kombinera det bästa från varje land, prova sig fram och ta seden dit man kommer. Fokusera mer på bougainvillean än på golvbrunnar.

Ska du köpa? Koncentrera dig på läget och sänk kraven på inomhus, det går att fixa till. Det blir inte exakt som hemma. Kanske blir det ännu bättre.