Martin Ljung hade 1982 insjuknat och jag blev kallad att hoppa in i hans ställe. Det gällde en månads krogshow på anrika restaurang Valand i Göteborg och detta tillsammans med Britta Borg. Jag skrev två nummer till henne och de gemensamma entré- och avslutningsnumren. Det hela gick bra med strålande recensioner.

När min hustru Naomi och jag tvingades leva i en stad långt från hemmet så gällde det att hitta på någon slags sysselsättning dagtid. Det började med långa promenader och besök på museer. Så en lördag, på Vasagatan, mötte vi en man som min fru kände sedan tidigare. Han var mycket välskräddad och nobel. Snart fick vi veta att han drev ett företag i modebranschen och importerade damkläder. Som de flesta direktörsknoddar så ville han så gärna visa sitt företag så att om vi inte hade någonting särskilt för oss så kunde vi åka till hans firma. Som alla kvinnor var min fru intresserad av kläder och strax satt vi i en taxi på väg mot Partille. Där hade han hela övervåningen i ett lagerhus.

Jag var väl måttligt road men min fru var ivrig att se alla plagg som skulle lanseras kommande vår. I en timmes tid gick hon runt och nöp i plaggen. Sedan bjöd direktören på pulverkaffe och tog fram en butelj fin konjak ur kassaskåpet. På en kartong vid väggen låg en bunt damtrosor i frotté. Detta var någonting nytt. Min fru ville köpa men hon fick hela bunten. Det var prover.

På golvet stod en stor kartong med damtrosor och även detta var prover. Jag fick en idé och frågade om jag fick köpa hela kartongen.
–Va ska du med det till, undrade frugan.
–Lugn sa jag, det får du se.

Direktören och jag enades om att jag skulle få hela kartongen för 50 kronor och jag slog till.
–Va ska du med alla dessa trosor?, undrade min fru när jag placerade kartongen i bakluckan på taxibilen.

Strax före stängningsdags köpte jag prismärkningsetiketter i bokhandeln i Nordstan. När vi kom hem till det rum vi hyrde av Barbro Alvings dotter Ruffa så tömde jag kartongens innehåll över dubbelsängen. Där låg nu hundratals trosor. Visst fanns där ett och annat någorlunda anständigt plagg, men de flesta var vågade och mer än så. Jag minns ett par minimala svarta med ett litet svandun framtill. Där fanns perforerade med ovala hål. Där fanns ett par med en lite kisse nertill och där fanns flera som hade liten lucka som gick att fälla upp.

Vansinnigt raffinerat. Jag kan ju ingenting om kvalité och priser så jag lyfte upp par efter par och visade för min fru.
–Vad kostar dom här?
Hon kände på dem och svarade:
–Det här är fin kvalité dom kostar minst 120 kronor.
–All right - vi sätter fyrtio kronor svarade jag och tryckte på en prislapp. En timme senare var alla trosor prismärkta.

Min fru fattade fortfarande ingenting och undrade var, när och hur jag skulle sälja dem. På kvällen anlände vi en god stund innan förställningen och jag förvandlade min artistloge till boutique. Jag spred ut damtrosor över hela rummet. Först på det tre meter långa bordet och på stolarna, innan jag även spände upp två snören att hänga trosor på. När min loge var full fortsatte jag med Britta Borgs loge. Sedan gick jag ner i köket och frågade en ung servitris:
–Vill du köpa fina damtrosor?
Hon stirrade på mig med halvöppen mun.
–Häng med här så skall du få se.

När vi kom upp i logen ändrades hennes attityd. Hon blev som en bortskämd unge i en leksaksbutik. Hon rotade igenom allt och köpte fyra par och undvek de anständigaste. Hon försvann ner i restaurangen och visade för sina kollegor och sedan hände någonting som mer liknade en mellandagsrea. I huset fanns alltså den stora krogen Valand med många servitriser och tillhörande samma etablissemang var gourmékrogen Lilla London och med ingång från Vasagatan en stor pub. Vidare fanns det ett antal kallskänkor och annan kvinnlig personal i köken.

När Britta Borg anlände tog hon sig för pannan när hon såg alla dessa damer från tre krogar som trängdes i våra båda loger. Hon blev inte mindre förvånad när såg alla damunderkläder. Jag sålde slut på hela lagret på tre dagar och tjänade över 6.000 kronor och det var en stor slant 1982. Det fanns däremot ett par trosor som jag inte lyckades sälja, men om dem skall jag berätta nästa vecka.