När tidningen Sverige Nytt grundade Sydkusten hösten 1992 så tog de även över den svenska lokalradion Radio Syd. Den sände sedan två år en timme om dagen på Onda Cero International, från Marbella. Senare övertogs det svenska programmet av Pia Bruun, som drev det danska programmet och som även startade norska och tyska sändningar under namnet Radio Solymar. Övriga tider på dygnet upptogs FM-frekvensen 101,6 av engelska program och Onda Cero International erhöll år 2000 Premio Ondas, som är det mest prestigefyllda priset som en radiostation kan tilldelas i Spanien. Men då var jag i sanningens namn inte längre en del av teamet.

Under drygt två år, mellan 1994 och 1996, producerade jag fem dagar i veckan ett timslångt radiomagasin med nyheter, evenemangstips och intervjuer på svenska. Radion är en fantastisk kommunikationskanal i den bemärkelsen att den är så personlig och direkt. Men det var mycket jobb också och detta var fortfarande på den analoga tiden. Internationella nyheter kom på telefax och reklaminslagen rymdes i jättelika individuella kassetter.

Programmet inkluderade som sagt bland annat intervjuer och en höstdag var det finbesök på Costa del Sol. Tidigare svenske finansministern och dåvarande styrelsemedlemmen i Sveriges riksbank Kjell-Olof Feldt var gästtalare vid ett av de många investeringsseminarier som regelbundet arrangerades på den tiden av olika banker. Jag minns i ärlighetens namn inte vilken investeringsbank som var arrangör den gången, men evenemanget hölls på Marbella Golf.

Jag hade fått en tid för en personlig intervju med Feldt på förmiddagen, någon timme innan evenemanget skulle starta. Stressad skrev jag klart nyheterna för dagens program och slet sedan med mig intervjuväskan, som vi delade mellan de olika skandinaviska programmen. Allt var som sagt analogt och utrustningen i väskan bestod i princip av en Walkman med handmikrofon.

När jag anlände med andan i halsen till golfbanan och plockade fram utrustningen upptäckte jag att de tillhörande hörlurarna inte låg med. Jag var med andra ord tvungen att göra inspelningen ”dövt”, utan att kunna följa den samtidigt i lurarna. Men det fick gå.

Intervjun med Kjell-Olof Feldt gick riktigt bra. Han var engagerad och samtalet kretsade, inte helt överraskande, kring den svenska kronan och eventuella devalveringar.

Meningen var att inslaget skulle sändas samma dag och programmet startade som vanligt 14.00. Jag rusade därför tillbaka till studion mittemot kongresspalatset i Marbella, för att redigera intervjun. När jag spelade upp bandet på kontoret hördes enbart brus. Jag satte i halsen. Det visade sig att spelaren var försatt i radioläge, så att ljudet som spelades in var från en icke synkroniserad frekvens. Det var det som brusade…

Alla som har arbetat med ljud kan säkert berätta om situationer där de haft tekniska problem. Jag råkar ut för det fortfarande. Den intervju som vi sände nyligen med Bengt Sändh på SK-podden var de facto tagning nummer två, för den första inspelningen som jag gjorde någon vecka före visade vara obrukbar…

Men åter till 1990-talet och Feldt. Hur gick det då? Jo, den här berättelsen har faktiskt ett relativt lyckligt slut. Efter att ha svalt skammen över att ha försummar en exklusiv intervju med den kände politikern tog jag åter intervjuväskan och bilen bort till Marbella Golf. Lyckligtvis hade evenemanget inte inletts med Kjell-Olof Feldts tal och han hade inte dragit igång ännu, när jag anlände. Jag monterade utrustningen (efter att noggrant ha kontrollerat att det inte låg i radio-läge..!) vid en av högtalarna och spelade in hela Feldts framförande.

Tillbaka i studion igen kunde jag klippa ihop ett reportage där jag spelade upp utvalda delar ur anförandet och flikade in mina kommentarer emellan. Det var ju inte lika tjusigt som en exklusiv intervju, men helt acceptabelt.

Jag vet fortfarande inte hur jag hann få ihop inslaget till dagens program och för Kjell-Olof Feldt berättade jag aldrig vad som hände med den ursprungliga intervjun.