Först lurade du i lastbilschauffören Ture att han var min far och sedan ni gått skilda vägar så pekade du ut taxichauffören Erik så att han fick betala underhåll för mig. Du kanske inte visste riktigt själv men nu vet vi, med hjälp av DNA, att min verklige far hette Bror Sigfrid Johnsson och han var son till en fattig torpare i Dalsland. Han for till Stockholm och titulerade sig musiker och bytte namn till Jack Ulvensten och påstod sig vara född i Fjällbacka, som han tyckte lät finare än Väne-Ryr. Några år senare for han till Göteborg och titulerade sig konstnär. Han påstod att han gått i Konstskolan ABC, trots att den skolan startade åtta år efter det att han sa sig ha studerat där.

På trettiotalet fanns två veckotidningar som hette Allas veckotidning och Hemmets veckotidning och dessa två drev Allhems förlag, som även gav ut Svenskt konstnärs-lexikon. Till denna bok kunde vem som så ville skriva sig som konstnär och berätta om sina antecedentia utan att riskera någon som helst faktagranskning. Här fabulerade Jack Ulvensten helt fritt om allt han varit med om. Man kan läsa hur han varit soldat i fyra olika krig, bland dem Spanska inbördeskriget. Han hade varit enrollerad i franska främlingslegionen i sju år och krigat i Afrika. Han sa sig ha rest till Palestina för att utföra väggdekorationer i officersmässar, teatrar, Röda korssjukhus och citadell och detta skedde då, märkligt nog, samtidigt som han gjorde dig gravid i Göteborg.

Ulvensten påstod sig vidare ha fått följande medaljer som soldat: Croix de guerre 1940, Croix de Combatent 1941, Röda korstets förtjänstmedalj 1941, Medaille de Libanon, Medaille de Syrie, Medaille de Maroc, Certificate de bonne de connuite. Det visade sig senare hatt han köpt dem alla på en loppmarknad. Han hade haft konstutställningar i Beirut, Damaskus, Jerusalem, Strömstad, Fjällbacka, och Uddevalla. Den enda utställning han bevisligen medverkat i var med ett par hötorgsalster i Malmö 1974. Kameler i solnedgång.

Min släktforskande fru Barbro har kartlagt hela hans liv och hur han var skriven i ett fyrtiotal församlingar i södra Sverige. Han var gift fem gånger men hade bara barn med en av fruarna. För övrigt hade han sex barn, men det dyker säkert upp fler vartefter folk topsar sig. Jag har alltså fått en halvsyster i Skåne, en i Halland, en halvbror i Värmland och en i Stockholm. Min släkt växer så det knakar.

Jag föreslog min forskande hustru att hon skulle kolla upp när han fick sitt pass och då visade det sig att han fått sitt första pass vid 63 års ålder. Karln påstår sig alltså har rest obehindrat kors och tvärs genom hela Europa och Afrika utan pass mitt under Andra världskriget.

Vid femtio års ålder flyttade han till en liten stuga i Malmös slum i Lugnet där han bodde med sin schäferhund. Han påstod sig ha fött upp hundar till polis och försvar. Han gifte sig och fick en dotter med en dansk kvinna som strax tog ut skilsmässa. När slumområdet revs fick han en lägenhet och i våningen ovanför bodde hans före detta fru med dottern. Nu bjöd han in sin dotter och hennes skolkamrater på grogg titt som tätt. Småflickorna visste att de kunde bli bjudna på alkohol hos Jack, så han fick ofta besök av dem. När de blivit berusade och halvt medvetslösa av hans skryt och lögner utnyttjade han dem sexuellt i många olika ställningar. Han hade då en kamera på ett stativ med pneumatisk självutlösare så att han kunde fotografera övergreppen. Han hade även en bandspelare dold under sängen som tog upp ljudet. Allt dokumenterades.

Nu hade han även blivit dryckesbroder med poeten och författaren Jacques Werup, som återgav några av hans skrönor i skånska tidningar. Samma författare gav 1988 ut boken ”Pornografens död” på Bonniers förlag. Den handlar om ”pornografen, hötorgskonstnären och mytomanen” Jack. Vi har läst den.

Min skånska halvsyster, som alltså var den som bodde i samma hus, var med på dödsstädningen efter sin far. Jag har samtalat med henne per telefon och fått veta att man under hans säng hittade två kartonger fyllda av pornografiska bilder där han knullar småflickor. ”Där kände jag igen flera av mina klasskamrater” sa dottern.. Werup som var med krävde att få dessa kartonger, men flickans morbror tog hand om och brände dem.

Werups bok slutar med att en ursinnig far till en av flickorna försöker tränga sig in till Jack som är så livrädd att han bajsar byxorna fulla. Min far Jack dog ”näppeligen sörjd och saknad” i cancer 1982. Jag har i litteraturen åtskilliga gånger läst ordet ”bördsstolthet” men några sådana känslor har aldrig drabbat mig. Snarare då bördsskam.

Jag har fått besök här i Spanien av en nyfunnen halvbror från Stockholm som är en pensionerad lärare i träslöjd som bygger gitarrer och spelar blues. Om tio dagar får jag även besök av min halvsyster från Halland, som är kyrko- och folkmusiker.

Det är kanske tur att du avled så du slapp veta allt detta om en av dina stiliga kavaljerer.