Jag talar alltså om de underjordiska P-garagen, som ju i grund och botten (hoppsan!) är ett alldeles utmärkt sätt att lösa åtminstone en del av stadens ständigt växande parkeringsproblem. Det senaste projektet som påbörjats är på Plaza López Yebra, bland oss Funkansvenskar mer bekant som Stora Karusellen på Paseon. Det här P-garaget kommer att få plats för 640 bilar, och det är en hel del det! Roade mig nyligen med att räkna ut att det i dag på Paseon ungefär ryms ett dussin bilar på var femtionde meter. Det skulle betyda att Karusellgaraget kommer att kunna svälja lika många bilar som i dag behöver drygt 2,5 Strandpromenadkilometrar. När sedan Picassogaraget står klart så har man faktiskt avlastat en hel halvmil av Europas vackraste Strandpromenad.

Från underjorden upp i luften. Våra flyttfåglar har dragit norrut. Både dom med egna vingar och dom utan. Om vi börjar med den förra gruppen och då särskilt med Flamingon, så brydde dom sig i år inte om att stanna till vid Fuente de Piedra. Åtminstone inte fler än ett dussin, mot normalt 5-6 000 tusen. Anledningen, då? Jo vattenståndet var på tok för lågt. Fåglarna valde istället att flyga direkt till Comargue i södra Frankrike, har jag fått berättat för mig av en god vän som är fast på fågelskådning sedan många år. Och det här med vattenståndet är nu riktigt allvarligt även för oss utan vingar. Minsta nederbörden sedan man började med mätningarna för snart 60 år sedan. Nästan fyrtio procent mindre regn än normalt sedan september. Ransonering under högsommaren bör vi nog räkna med.

Till skillnad mot regnet så har konstutställningarna i vår stått som spön i backen. Och det är ju kul för oss konstintresserade, även om väggarna nu inte längre räcker till hemma i vårt privata kustsvenskkonstmuseum. En som dock slänger in (hand)duken och flyttar tillbaka till Sverige är Nicole ”NIKI” Marko, hon som ibland målar så sensuella tavlor att gallerierna inte vågar låta dom hänga framme, utan man får be om privat betraktande i särskilt rum bakom kulisserna. NIKI bjuder nu i maj på tack & farvälutställning på Fuengirolas antagligen minsta galleri. Stället heter The Gallery och är en liten vinbar på tredje raden mellan Picassotorget och Pyramidhotellet. Vernissage 14 maj, och utställningen pågår sedan 19.30-01.00 onsdag-söndag tills 5 juni. Innan NIKI kan flytta tillbaka till kylan (hon längtar egentligen efter närmare kontakt med barnen) är det dock en liten detalj som ska lösas. Takvåningen på Strandpromenaden ska säljas. För hågade spekulanter av många rum med högt i tak och en stor terrass är det alltså bara att rusa till banken och plocka ut 750 000 euro. Sedan är stället ert.

Nu till Svenska Skolan där man har ett synnerligen intressant program med utbytesstudenter. Det handlar om utbyte med svenskättlingar från den argentinska staden Obera i nordöstra delen av Argentina på gränsen mot Brasilien. Obera är en stad med 80 000 invånare av vilka många bär svenska namn, bland annat massor av Andersson och Hansson. Yvonne Andersson, dotter till Harry vars pappa i sin tur hette Lennart, till exempel. Hon har tillsammans med sex andra elever just tillbringat tre veckor i Fuengirola. Att Yvonne inte talar ett ord svenska verkar inte ha gjort henne ett dugg mindre svensk för det. Intresset för det svenska är stort bland många av eleverna på den argentinska skolan, som bär det synnerligen svenskklingande namnet Instituto Carlos Linneo. Till hösten avreser så sju svenska elever tillsammans med spansklärarna Elvira och Mona från Fuengirola till Obera. Tänk vad liten vår stora värld ibland kan vara!

Till sist vill jag dela med mig av en liten vardagshändelse från den 2 maj. Medan jag promenerade förbi "Ayuntamientot" så kom det plötsligt några regndroppar som träffade mig och en mötande äldre spansk gentleman i huvudet. Spanjoren slog ut med händerna, tittade upp mot himlen, och utbrast med ett stort leende: ” Llueve, qué alegría!” (Regn, vilken lycka!). Det skulle man inte ha sagt i Örebro.
I övrigt tycker jag faktiskt det mesta känns bra, utom när jag betraktar statyn på Kyrktorget. Den tycker jag fortfarande är alldeles sanslöst ful. Men det kan jag ju å andra sidan behålla för mig själv, och istället berätta att ett norskt storband med 20 musiker kommer till kusten för att spela på torget i Mijas Pueblo dagen före norrmännens nationaldag. Norskt i Mijas den 16 maj alltså, och det blir säkert riktigt njutbart.