För mitt i tragedin finns det faktiskt en ljusglimt som väcker hopp. Det handlar åter igen om spanjorernas enorma generositet och solidaritet för sina medmänniskor. Nyhetsprogrammen har visat otaliga exempel på kampanjer för de drabbade i Galicien. Företagare har stängt sina verksamheter och rest med sina avlönade anställda för att hjälpa till i saneringsarbetet. Föreningar och idrottsklubbar har arrangerat insamlingar och välgörenhetsevenemang för att få in medel. Barn har sjungit julsånger från dörr till dörr för att kunna skicka pen-gar till Galicien.

Många spanjorer kan vara känslolösa mot både djur och natur. När det handlar om medmänniskor är det dock en helt annan sak och det gäller inte bara landsmän! Ett exempel är den omtanke som visas gentemot de invandrare som med livet som insats försöker ta sig in i Spanien genom att korsa Gibraltar sund. För några år sedan skänktes dessu-tom hundratals miljoner pesetas av privatpersoner till det krisdrabbade Ruanda.

Mot bakgrund av folkets insats för Galicien är myndigheternas agerande i samband med oljekrisen speciellt anmärkningsvärd. Från första stund har både de regionala och centrala myndigheterna av någon anledning försökt tona ned allvaret och det har lett till att åtgärder vidtagits både sent och i för liten omfattning. Gång på gång har ansvariga tvin-gats rätta sig och även be om ursäkt. Samtidigt hävdar de bestämt att ingen annan hade kunnat göra det bättre.

Anmärkningsvärd är också är den energi som regeringen ägnat åt att attackera oppositionspartiet PSOE. Att socialisterna och oppositionsledaren José Luís Rodríguez Zapatero kritiserat myndigheterna är både deras uppgift och i det här fallet väl motiverat. Men att Partido Popular som har egen majoritet både centralt och i Galicien försöker rikta kritiken mot oppositionen är minst sagt absurt.

Den enda rimliga förklaringen till regeringspartiets agerande är att dess representanter drabbats av panik. De har upplevt en falsk trygghet i den majoritet som partiet erhöll vid det senaste valet och har varit övertygade om att Partido Popular kommer att sitta vid makten i många år till.

Ekonomin har dock sprungit regeringen ur händerna och den tidigare så slätstrukne Zapatero visar sig vara en allt mer fruktad rival. När så oljekatastrofen uppstod och de första klavertrampen gjordes (som den galiciske regionalpresidenten Manuel Fragas jaktresa mitt under krisen), förlorade PP-representanterna delvis fotfästet.

För det galiciska folkets bästa är det nog bäst att makthavarna sansar sig lite och ägnar sin energi åt de viktiga frågorna, som att regera. I sinom tid får folket genom valurnorna avgöra om det är regeringen som gjort bort sig eller oppositionen som å sin sidan varit oansvarig.