Undertecknad bodde inte i Marbella i början av 90-talet. Efter vad som har berättats är det tänkbart att jag, på samma sätt som den överväldigande majoriteten, hade röstat på en förändring när den dynamiske och frispråkige företagaren Jesus Gil 1991 presenterade sig på den politiska arenan. Kanske hade jag till och med låtit mig bländas av en och annan staty, blomsterdekoration eller marmortrottoar i kommunen och lagt en röst även i valet 95. Men inte längre.

Allt för länge har det varit uppenbart för de allra flesta att de synliga tecknen på kommunledningens förmåga och vilja enbart varit till för att kamouflera en verklighet, där man systematiskt plundrat och sålt ut kommunens tillgångar, för att fylla egna och lojala medarbetares plånböcker. (Inte bankkonton, självklart, för de kan ju synas av skatte- och andra myndigheter).

Det känns utan tvekan som att luften är lite renare i Marbella efter att ett antal av kommunens (före detta) ledande personer förflyttats till provinsfängelset i Alhaurin de la Torre. Om jag får önska och drömma lite så skulle jag inom drygt ett år vilja se följande tre önskemål uppfyllda:

1. Marbella har fått en ny seriös kommunledning, tack vare att väljarna har röstat på representanter med en garanterat fläckfri bakgrund och som under en valrörelse med ett konkret politisk handlingsprogram och utan retoriska dimridåer talat om vad man vill göra under de närmaste fyra åren.

2. Marbella har fått tillbaka en stor del av alla miljoner euro som olagligt hamnat i andras fickor. Kom ihåg att de siffror som idag nämns bland beslagtagna tillgångar motsvarar kommunens totala budget flera gånger om. Och pengarna behövs för att betala gamla skulder och för att återställa investeringar som aldrig blivit gjorda.

3. Sedan önskar jag naturligtvis att alla som skott sig illegalt på kommunens bekostnad ställs inför rätta och får ta sina straff. Det gäller inte bara de 20-tal som just nu står åtalade utan många, många fler, inkluderat de som genom mutor och annat bidragit till att förstöra stadens utseende och inte minst anseende.

Önskedrömmar? Kanske det. Men som invandrad svensk medborgare med rösträtt i kommunalvalet finns det i alla fall en liten möjlighet att vara med och påverka. Och vi är ganska många.

LEB, Marbella