Vi var några stycken som hade börjat prata om vinkaraffer i samband med att vi hade smakat ett ungt och tjurigt vin från la Mancha.

”Det här vinet hade mått riktigt bra av att dekanteras i en bredbottnad karaff,” sa någon och vi andra höll med. Ett ungt vin mår oftast bra av att blandas med luft. Det gör att vinet öppnar sig och blir fortare tillgängligt.

Vi fick servitören att hämta en så kallad skeppskaraff, en som inte kan ramla omkull oavsett hur många kulingar det blåser. För att göra dekanteringen snabbare hällde vi vinet i karaffen, tillbaka i flaskan och till slut tillbaka i karaffen. Nu hade vinet blivit betydligt snällare och inte fullt så rebelliskt. Har man tid på sig kan man bara låta det unga vinet stå i karaffen någon eller några timmar. Dekanteringen gör inte ett bättre vin men det gör att du kan känna nyanserna lättare.

”Det här är bra för ett ungt, men man måste vara mer vaksam med ett äldre vin. Då kan luften ta bort den spänst som är kvar i vinet,” påminde en av kompisarna. Vi hade varit på en av restaurangerna någon månad innan, där dom hade riktigt gamla viner upphällda i karaffer. De hade fått stå några timmar och all vitalitet var borta.

För riktigt gamla viner ska man öppna flaskan, dekantera, lämna eventuell bottensats kvar i flaskan och serverar i en smalhalsad karaff. Kom ihåg: ungt vin – mycket luft, gammalt vin – lite luft.

Det vin vi smakade från La Mancha var Alejandro Fernández El Vínculo. Det är ett vin som är gjort från 100 procent Tempranillo-druvor och fått ligga 18 månader på ekfat. Den är ett sydligare syskon till Pesquera och Condado de Haza. Kostar omkring 14 euro i butik.