Sitter jag så några dagar senare vid tangentbordet i avsikt att summera de gångna 365 dagarna, när det plötsligt slår mig att det nu gått hela fyrtiofyra år sedan jag första gången satte min fot på Costa del Sol. Jodå, året var 1959 och tonåringen tillsammans med mamma fascinerades av den exotiska miljön, präglad av åsnor och väldigt slitna bussar och lika slitna grusvägar. Det var på den tiden när ett trevåningshus här nere betraktades som rena skrytbygget, och ingen visste om de enstaka skyhöga turisthotellen någonsin skulle kunna komma att fyllas med tillräckligt många turister för att betala sig. Sedan dess har det onekligen hänt en del.

Bara sedan förra tolvslaget har vi fått ny präst, ny konsul och ny skolstyrelse. Och nu får vi snart ny rektor också. Ny borgmästare lär dom få i Marbella, när Lasses "Titti" antagligen tar över efter GIL-folket, medan vi i Fuengirola antagligen får behålla Esperanza. Henne träffade jag förresten på senaste söndagsmarknaden i hamnen. Eftersom hon inte var ensam, utan hade sällskap av två livvakter, nöjde jag mig med en nick och ett "Felices Fiestas" och fick ett leende och ett "Gracias, igualmente" tillbaka. Det värmde. Och jag kände mig inte ett dugg som utlänning.

Det lär däremot eleverna på svenska skolan göra. Åtminstone om man ska tro radio-programmet "Jävla vitskallar!". Programmet, som är en timme långt, har sänts flera gånger i P1, men har naturligtvis inte blivit ett dugg mer nyanserat för det. Ännu ett hårdvinklat inslag om en komplex verklighet. Det verkar svårt för svenska journalister att nyansera bilden av svenskar på kusten. Något vi antagligen måste läraoss att leva med.

"En bättre värld, en tugga i taget." Det är den fyndiga devisen för det senaste svenskstället i Fuengirola. X-tradivarius heter restaurangen, som ägs av Marita och Emma och här är det ekologiskt som gäller rakt igenom. Råvaruurvalet styrs av säsongen och allt som är ickenaturligt får helnobben. Köket präglas av högkreativ skaparglädje och det serveras både kött och fisk och vegetariskt. "Fiolen" ligger nära strandpromenaden i Las Palmeras-komplexet.

Apropå restaurang så har jag aldrig varit servitör, men det har däremot min norska kollega Linn Ullmann, numera kolumnist på Aftenposten.

"mitt första vikariat som journalist efterträddes av jobb som servitris, men det var egentligen samma sak. Jag sprang runt halvfull med block och penna och serverade folk vad de ville ha." Så nu vet vi hur det är att vara mediaarbetare uppe i kalla Norge.

Här i södervärmen är det andra bullar som gäller, och snart blommar mandelblommorna och då är våren redan på väg. Tjosan, så gott vi har det! Just nu smakar den nypressade apelsinjuicen också som allra bäst. Köp massor av "zumo de naranjas" och pressa för glatta livet. Både billigt, nyttigt och uppfriskande. Och glöm inte att julafton i Spanien firas på trettondagen, de tre heliga konungars dag, som i år infaller på en måndag.

Att terroristorganisationen ETA på självaste midsommarafton utförde att bilbombattentat utanför hotellet Las Piramides i Fuengirola skall vi naturligtvis inte glömma, men samtidigt kan vi glädjas åt att ingen människa förlorade livet. Vi ber till högsta tänkbara makter att vår närmiljö under det närmaste året kommer att förskonas från liknande attentat.

Kort och gott så tycker jag avslutningsvis att vi alla i år ska jobba aningen hårdare för att allt, både det lilla och det stora, ska bli så varmt och så gott som det överhuvudtaget kan bli. Det är faktiskt inte, med lite god vilja, så svårt att låta bli att hänga upp sig på dåliga små struntsaker, när det ändå finns så otroligt mycket som är så himla bra. Hos varje främling finns faktiskt en vän som vi ännu inte lärt känna, och på andra sidan vägen finns alltid något nytt och spännande som vi ännu inte har upptäckt. Låt oss göra 2003 till vårt bästa år.